Kära dagbok...

Måndagsmorgon igen... och äntligen är helgen över... en för övrigt otroligt trist helg... då jag bara mest väntat ut tiden...

I lördags var det storhandla som gällde på förmiddagen... och på kvällen väntade en påtvingad kräftskiva... under vilken jag till stor del tillbringade sittande ensam i ett hörn för att slippa umgås med folk jag varken kände eller hade någon större lust att prata med...

Efter ca. 5 timmar lyckades jag, till slut, ursäkta mig och vi kunde åk hem i mörkret med bilen för att gå ut med hunden... och sedan äntligen få sova...

De små mellanrum som dök upp under helgen... har jag tillbringat med att läsa... och jag har nu inte särskilt många sidor kvar av boken... en bok som verkligen fångat mitt läsande, kanske mycket för att den på något sätt fått en väldigt speciell betydelse... och det är mycket sällan jag läser ut en bok under så kort tid... om jag ens läser ut den alls...

Gårdagen, söndag... gjorde jag ett försök att komma ut i skog och mark lite grann... det lyckdes väl ganska bra... och även om det ställe vi åkte till, ett naturreservat ute på Mälaröarna, kanske inte tillhör de allra mest fina ställena... så lyckades vi avverka drygt 6 km på en vandringsled i alla fall...

Hunden fick en välbehövlig promenad och jag fick en chans att testa kameran lite... tyvärr blev inte bilderna vad jag själv hade förväntat mig, men jag ska kolla lite mer på dem när tiden finns... kanske var jag inte på humör för det heller...

Idag är det flera möten inbokade... och jag är måttligt road... men, men... jag sitter nog ändå hellre här på jobbet... och jag hoppas att dagen kan ge mig lite kraft tillbaka... lite ljus i mörkret... eller så...