Luddiga rader...

I dag är det ovanligt trögt... och mina trötta och värkande fingrarna ligger stilla på tangentbordet... det är nästan omöjligt att veta vad jag ska skriva... ett plötsligt stillestånd... för egentligen finns ingen brist på ord eller tankar...

Kanske ska jag vänta lite till... låta nattens trötta tillstånd få försvinna först... rinna iväg utefter livets stig... vänta och längta...

Ibland står det still... och ändå bubblar ens inre av allt möjligt... och omöjligt... nog låter det kanske lite flummigt... men så är det nog... tankarna svindlar, tänk om man skulle göra si... eller kanske så...

Jag väntar tålmodigt... jag vet att det släpper... för som det gamla ordspråket säger... "Den som väntar på något gott... väntar aldrig för länge"... och nog ligger det mycket i det... även om tiden ibland tycks stå still...

Försöker sakta mjuka upp mina leder... skriver så några stapplande rader... rannsakar mitt eget inre... och gör ett försök att väcka upp de sovande ordens bokstäver...

Sakta växer meningarna fram... och kanske är det också så... att någon, trots allt, också förstår vad jag skriver... med dessa luddiga rader... en torsdag i augusti...

Fast... när jag tänker efter... kanske är det bara åldersnojan... som vaknat till igen... som vanligt denna tid på året...

Jag återkommer snart... så som jag alltid gör... måste bara vakna lite till... med hjälp av luft och ljus... och en cigg ;-)

Foto: Tierra