Kära dagbok...

I natt vaknade jag med ett ryck vid 3-tiden... av en väldigt jobbig och obehaglig mardröm... och det är nog den där åldersnojan som gör sig gällande igen... jag drömde att jag var omgiven av bara gamla människor, ingen yngre än 80-90 år...

Vi var instängda i ett höghus... och kunde inte ta oss utanför de stora glasdörrarna utan tvingades leva inom husets väggar dygnet runt... och aldrig någonsin kom någon och hälsade på...

Alla gick omkring helt apatiska... tysta och grå... inget som hände eller som sades... på sin höjd någon som muttrade "Det var bättre förr..." men ingen svarade...

Visserligen var det rejält varmt & fuktigt här i Stockholm i natt, men jag var verkligen sjöblöt och fylld av obehag när jag rycktes ur min sömn.... inte för att jag, på något enda sätt, har något emot äldre människor... men känslan av att vara en av dessa instängda, gamla och övergivna själar... obehagligt...

Tror att min åldersnoja accelererat den senaste tiden... just för att åren tycks rinna iväg för snabbt... min mamma närmar sig 70, en kompis fyller 50 i morgon och eftersom jag själv nyligen passerade mitt-i-livet-punkten... 45... så kommer dessa tankar över mig allt tätare och tätare...

Jag vet att man inte är äldre än man känner eller gör sig... men tänk om jag inte hinner med... om jag en dag sitter på en stol i det där stora höghuset... och inte kan ta mig ut eller får en chans att möta någon som är det minsta yngre än jag själv...

Tänk om jag inte hinner göra allt det där jag vill... tänk om tiden bara rinner i väg... livet är ju trots allt ganska kort... om inte annat märker man sånt när ungarna helt "plötsligt" inte är små längre...

Det finns fortfarande så mycket jag VILL GÖRA... sånt jag måste få göra... innan det är för sent... innan sjukdomar eller andra krämpor sätter stopp för möjligheten...

Det är inget fel med att bli äldre... det är bara det att jag ibland liksom känner att jag inte hänger med... att det finns MER... som jag riskerar missa... bara för att åren går utan att jag tar chansen...

Usch, blev kanske lite deppiga rader idag... men jag ska verkligen kämpa... jag ska försöka... att utnyttja livet... och de möjligheter som ges... för någonstans där inne, i mig själv, finns det ett hopp... om frihet, ljus och möjlighet att få njuta av livet...

Jaja... ska inte tänka så mycket kanske... kanske bättre att lägga all kraft på att faktiskt LEVA... och även om jag inte har ett dåligt liv idag... så VET jag att det kan bli mycket bättre... och ljusare...

Ska försöka att inte älta mer om detta nu...