Förundrad...

Vad ska jag säga... jag finner inte riktigt orden... men...

TACK !

Tack... för alla fina, tänkvärda och omtänksamma kommentarer jag fått idag... på ett av min bloggs allra längsta inlägg... blir både rörd och berörd av alla era ord...

Jag sitter just nu här, som så ofta förr, framför datorn... klockan har just passerat halv 11 och jag har egentligen inget mer konkret att skriva idag men ville ändå ge er allihop en liten respons...

Samtidigt vill jag passa på att knycka ett uttryck från en av mina bloggvänner, "Bakom kulissen"... från och med idag kommer jag alltid kalla den 14:e februari för... ALLA VÄNNERS DAG !

Den här onsdagen blev ju ganska bra till slut ! :-)

Men nu väntar sängen och lite skönhetssömn...

God natt !!

Kära dagbok...

Onsdag, mitt i veckan, och utanför fönstret är det grått på himmlen och snöslask på marken... men, hallå... kan det inte få bli vår och sommar nu ?

Jag är nog inne i en "sån" period nu igen... en "sån" där som jag var med om förra våren och försommaren... då allt bara känns trist och meningslöst...

Ingenting händer, jag blir sur & deppig... jag stöter bort, kanske också sårar, dem jag tycker om och som betyder något... tankarna snurrar runt i huvudet men jag förmår inte ens att få fram orden längre... trots att jag försöker...

Skrivandet känns mer krystat än på länge och ibland till och med påtvingat... bloggen fylls med allt fler "meningslösa" texter... som ingen egentligen vill läsa... mitt "andningshål & slaskhink" fylls numera mest av riktigt skräp...

Och ändå... så mycket finns att få ut ur skallen... men det mesta går inte att skriva... inte så synligt... det får fortsätta stanna kvar där inne, långt där inne i hjärnans allra mörkaste hålrum...

Jobbigt att inse... men jag är inte ute efter att beklaga mig... eller få uppmärksamhet... eller att någon ska tycka synd om mig...

Jag skriver spontant, inte alltid helt genomtänkt... men försöker ju ändå formulera mig så bra jag kan, så att man förstår... vilka tankar och känslor som rör sig där inne...

Visst kan det ibland tyckas ganska så patetiskt... att skriva här i bloggen... och dessutom vara kille... det tycker även jag ibland... men jag har mer och mer slutat bry mig... bloggen är ju min egen...

Oftast försöker jag till och med glömma bort att det faktiskt finns en del som läser här... för om jag börjar tänka på det, då kanske jag också kommer anpassa innehållet mer och mer... och då försvinner ju hela syftet...

Vet faktiskt inte om jag sagt det förut... eller ens om jag borde tala om det... men det är faktiskt så att ingen i min absoluta närhet vet om denna blogg...

I drygt två år har jag alltså, i relativ "hemlighet"... skrivit här... och ska jag vara riktigt ärligt, och det är jag... så vet nog flera av er mer om mig och mina tankar... än de som finns i min närhet... konstigt, kanske dumt... men helt sant...

OK, det där var nog det "största" avslöjandet jag gjort hittills här... kanske något jag kan få ångra... men just nu känns det inte som om det spelar någon roll... det heller...

Usch... vad ska jag skriva nu... jag försöker balansera min ord, mina texter... jag måste försöka få ut lite av allt som trycker på där inne i hjärnan... för trots allt har jag ju behovet... av att skriva, berätta... ibland bara ge er en bild... som kan säga minst lika mycket...

Tiden rinner iväg... nu har jag suttit här i nästan en timme, låtit pekfingrarna fara fram och tillbaka över tangentbordet... låtit orden föras ut... till den som orkar och vill... men i grund och botten inte för er skull... utan för min egen...

Jag vet inte om jag ska trycka på knappen "Publish"... känner alltid en viss tveksamhet... speciellt kanske just nu... när detta skrivs är klockan strax efter 8 på onsdagens morgon... så när detta väl syns i bloggen... ja, då vet ni hur länge jag tvekade...

Det var länge sedan det blev så här långt... kanske har ni redan tröttnat och surfat vidare till nästa anhalt på nätet... men det gör inget... jag skriver för min skull och om någon annan sedan läser detta, ja... då är det så...

Jag ska väl kanske inte skriva mer just nu... tror nog detta faktiskt får räcka nu... jag har fått skriva av mig lite... jag ska försöka lyfta huvudet, se uppåt... försöka se framåt...

Tack för mig........ för nu i alla fall...

Lågprofil-dag...

Jobbig dag... idag... alltid...

Och mer än så tänker jag inte säga... för jag tror nog det är fullt tillräckligt att "sticka ut hakan" så långt... denna onsdag...

Tillbaka senare... om andan faller på...

Have a nice day !

Sanningen om bloggar !

Hittade en liten seriestrip i en "gammal" datatidning... som
ni bara måste få se... för den passar så klockrent här...

Dessutom tror jag det kan ligga ett korn av sanning i det...

Förr

Nu

Jag måste väl erkänna, att jag blev på lite bättre humör
när jag såg denna lilla seriestrip... riktigt rolig faktiskt...

Hoppas den också kan påverka er... kanske kan den
förgylla någon annan människas grå & trista vardag lite...

Klicka på bilderna för att se lite större format !

Foto: Tierra-on-the-mobilephone

Inför morgondagen...

Ibland dyker inte ett passande motiv upp av sig själv... då får man skapa dem på egen hand... med lite fantasi...

Ett översnöat bord kan få en helt annan innebörd...

Allting är inte alltid så rosenrött...

MEN... nu ska jag gå och äta lite...

Foto: Tierra-on-the-mobilephone

Tisdag... jobbar...

Tillbaka i "gruvan"... jobbar... behöver komma ifatt igen... behöver mer tid för att hinna med... allt som måste göras...

Andas in... lugn, bara lugn... andas ut... andas in igen...

Hämtar nog en kopp kaffe till... sedan och snart... möte... på möte... på möte... en vanlig tisdag... i "gruvan"...

Ha en bättre dag !

Ursäkter...

Det är inte meningen att...

Allt är hopplöst...

Det finns ingen mening med...

Allt är meningslöst...

Inget betyder nått...

Allt är värdelöst...

Kvar finns bara uppgivenhet...

Dags att ge upp...

Orden är slut...


Ledsen att allt låter så uppgivet... men vissa dagar är svartare än andra...

Att hålla ut...

You're not alone
Together we stand
I'll be by your side
You know I'll take your hand
When it gets cold
And it feels like the end
There's no place to go
You know I won't give in
no I won't give in

Keep holdin' on
Cause you know we'll make it through
We'll make it through
Just, stay strong
Cause you know I'm here for you
I'm here for you
There's nothing you can say
Nothing you can do
there's no other way when it comes to the truth
So, keep holding on
Cause you know we'll make it through
We'll make it through

So far away
I wish you were here
Before it's too late
This could all disappear
Before the doors close
And it comes to an end
With you by my side
I will fight and defend ah ah
I'll fight and defend, yeah, yeah

Keep holdin' on
Cause you know we'll make it through
We'll make it through
Just, stay strong
Cause you know I'm here for you
I'm here for you

There's nothing you could say
Nothing you could do
There's no other way when it comes to the truth
So, keep holding on
Cause you know we'll make it through
We'll make it through

Hear me when I say
When I say I believe
Nothing's gonna change
Nothing's gonna change destiny
Whatever's meant to be
Will work out perfectly
Yeah, yeah, yeah, yeah....

Keep holdin' on
Cause you know we'll make it through
We'll make it through
Just stay strong
Cause you know I'm here for you
I'm here for you
There's nothing you could say
Nothing you could do
There's no other way when it comes to the truth
So, keep holding on
Cause you know we'll make it through
We'll make it through

"Keep holding on"
Avril Lavigne

Om kalla natten...

Nattens mörker omsluter mig... när jag står ute i kylan...

Rök bildas av mina andetag... sömnen vill inte komma...

Fångade ögonblick... i tiden... av en cirkel utan slut...

Kölden får min kropp att skaka... nu och alltid...

Mina händer är kalla... utan blod... utan kraft att hålla...

Snart ska klockan ringa... en ny dag... väckas ur sin dvala...

En ensam stjärnas ljus... i mina blanka våta ögon...

Tyst och stilla... vad ingen ser... vet ingen heller...

VARFÖR... NÄR... HUR... ??

Fönstershopping...

Ibland gäller det att ha ögonen... och kameran med sig !

Jag var inne i stan idag... för att köpa en ny fleecetröja och tog som vanligt en runda bland affärerna som säljer friluftskläder... och vad får jag då se i ett skyltfönster ? !

Jo, som ni själva ser på bilden här ovanför... en liten SKYLT !

Undrar just om jag kan få den där boken i lavinkunskap... genom att gå in och presentera mig... *skrattar*

Dessutom har jag ju redan köpt en Gore-Tex jacka i den där butiken förra våren... vilket jag ju också skrev om här i bloggen... men, jag misstänker nog att det inte gäller retroaktivt precis...

När man tänker efter lite... så kanske det inte är helt fel... att ha en bok i lavinkunskap, den kan kanske komma till användning när man minst anar det...

Som sagt... gäller att ha ögonen med sig ;-)

Foto: Tierra-on-the-mobilephone