
Stillheten och tystnaden försöker förföra min sargade själ... locka den på tilltro till liv... ett liv bortom allt det svarta och svåra...

Vinden smeker ljummet min tunna hud... som i en stilla medkänsla i ensamheten... som för att visa sin närvaro...

Jag känner solens varma strålar mot ansiktet... men på insidan har höstens mörker och kyla redan slagit rot...

Min själ svider och mitt hjärta värker... försöker insupa livskraft och livsljus... se bakom mina egna demonlika fasader...

Jag söker... anstränger min redan svag kropp... för att hitta svaren... men lägger till sist undan pennan och blocket jag haft i min hand... fortsätter stirra ut i stillheten, allt det vackra... som just i denna stund omger hela min uppenbarelse...

//Tierra
Foto: Tierra
1 kommentar:
Jag tror redan du vet svaren. Välj det ditt hjärta så gärna vill. Slösa inte en dag till i sorg!
Skicka en kommentar