Jo, jag tog mig ur sängen denna morgon också... tog min sedvanliga promenad med hunden... kallt, så förtvivlat kallt ute... och jag gick stilla, tyst och sakta gångvägen fram... medans det ännu var mörkt ute... och jag drog dunjackan tätt runt kroppen...
Ännu ingen direkt snö... bara en gnistrande frostighet på gräs och grenar... ingen snö som kan återspegla ljus...
Sen... efter den kyliga promenaden... står jag länge under de varma strålarna från duschen... försöker väcka kroppen till liv... och vattnet som rinner ner över mina allt svagare armar blandas... med de salta rännilarna från ögonvrån...
Jag tar mig till jobbet också... inte längre för att jag vill... bara för att jag måste... och redan när jag precis satt mig ner... på stolen framför datorn... vill jag helst gå igen...
Ska fortsätta försöka hitta hjälp idag... måste hitta lämplig plats och tid... även om vårdguiden... visade på väntetider över 3 veckor... så måste jag för min egen skull...
Jag skriver inte för att oroa... inte heller för att skrämma eller för sympati... vill inte belasta eller ge känslor av skuld... jag skriver för MIG själv... och inget annat... så länge det nu går...
//Tierra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar