Allting går i ultrarapid... jag går från datorn... till ett möte... minns inte ens vad som sagts 10 minuter senare... går sakta ner för alla trapporna och ut på framsidan av huset för en rökpaus... och så tillbaka igen, sakta... för sakta...
Omvärlden rör sig lika snappt som vanlig... men jag står vid sidan om och tittar på... nästan känner vinddraget... av tidens rörelse som drar förbi och bort...
Nästa möte... och nästa... óch ljuset utanför sänker sig redan innan jag hunnit reagera... minns inte längre vad jag gjorde under hela förmiddagen... det är bara borta...
Någon sa "Stanna karusellen, jag vill kliva av"... jag tror inte ens att jag hann säga det... jag ramlade nog av redan innan den började snurra... och jag kan nu bara se på hur alla andra åker med...
Likväl blir jag illamående, kallsvettig av tankarna... känslan av att det ändå bara går runt, runt...
Dessutom... när jag nu FAKTISKT försöker att ringa den där djävla vårdcentralen... så svarar de inte ens... man ska bara mata in sitt telefonnummer och bli uppringd... när det passar dem... så det får nog bli psykakuten i alla fall... förr eller senare...
Att det aldrig, aldrig kan få vara bra någon JÄVLA GÅNG !!!!!!
//Tierra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar