Några timmar med näsan över vattenytan... och sen vaknar jag mitt i natten... kallsvettig, med ett vidrigt tryck över bröstet, ont i huvud och mage... vrider mig sömnlöst fram tills väckarklockan ringer...Bara de allra svartaste och de mest självdestruktiva tankarna fyller insidan av skallen... hela min kropp... jag begriper inte... kan det aldrig någon gång få vara bra... en stund... bara en liten stund...
Förnuftsmässigt vet jag vad jag måste göra... för det finns inget annat sätt... och jag ska försöka... att ta mig dit...
Dessutom... jag är så j-la trött på att bara fylla min blogg med sånt här... jämmer och elände nästan hela tiden... t.o.m. jag själv börjar undra över om det finns någon mening i det... förlåt...
//Tierra
4 kommentarer:
Vännen.... *kramar om*
Det är väl bra att du har någonstans att lämna av alla dessa tankar och ord?!
Kram på dig.
Be inte om ursäkt! Det är ju din blogg och du får skriva exakt vad du vill eller behöver här. Jag är bara ledsen för din skull att det inte vänder för dig. Kramar...
He he he, ja du är becksvart just nu. Men bloggen är ju till bl a för att tömma ur sig det vi gömmer inom oss. För ut måste det....
Önskar dig en god natt i natt. Ett tips om du vaknar - kliv upp och gör något annat istället för att ligga kvar och vrida dig.
Inte kul att vakna mitt i natten....brukar sällan leda till några positiva vibbar.....men du det var ju några timmar med näsan över vattenytan!!!! Bra! Gott!
Skicka en kommentar