För drygt tre timmar sedan... så satte jag mig i bilen... bara körde... E4:an norrut... med stereon på högsta volym...Ville bara köra... tills att pengarna, bensinen... eller vägen tog slut... bort från stan... bort från allt... till någon plats där syret kan fylla lungorna... och jag åter kan andas... utan tryck över bröstet...
Men jag kom inte så långt... vände i den stora rondellen vid infarten till Uppsala... och tårarna bara rann utefter kinderna...
Så nu sitter jag här på stolen igen... med en kopp ljummet kaffe från automaten i korridoren... stirrar på bokstäverna i bildskärmens blanka glasyta...
Fy f-n vilket liv man lever... och man har bara sig själv att skylla...
//Tierra
5 kommentarer:
Aha - har tydligen en frände när det gäller att slippa/släppa frustrationer.
Fast mina turer brukar bli nattetid Örebro och Enköping (där finns ett dygnet runt öppet fik...9 brukar bli mina destinationer. Och givetvis är bilstereon på högsta volym...
Värme
a.
Det är tungt nu....hoppas det vänder snart. Låter som om du skulle behöva en semester!
Är med dig i tankarna, vännen!
Kramar till dig
ja livet suger..men det är bara kämpa på och andas...kram Anna-karin
Du måste hitta tillbaka till ditt spår igen. Du har jag gått på det innan. Du kommer att gå på det igen. Var uthållig och ta små steg men kom ihåg att be om hjälp - ibland måste man ha stöttning! Var rädd om dig!
kramen
Så du tar också till bilen när det blir för jobbigt. Det gjorde jag under en lång period. Det var som att jag ville köra ifrån problemen. Fortare och fortare, längre och längre. Stora kramar...
Skicka en kommentar