1-2-3-4-5-6...

En plats där siffrorna är begravda... jo, så skulle man kunna kalla platsen där jag sitter på dagarna... och i ärlighetens namn är detta nog inget vidare uppdrag...

Innanför dessa tegelröda murar... finns så mycket av allt gammalt... och liknelsen av en begravningsplats... för både siffror och kanske även människor... är nog trots allt inte så särskilt långsökt...

Men, med tanke på det rådande nu världsläget... finanskriser och lågkonjunktur... kanske man snarare bara ska vara tacksam... att man har ett jobb överhuvudtaget att gå till...

Det hindrar väl en dock inte fundera... över hur det skulle vara att göra något helt annat... någon annanstans... fast det är säkert redan för sent, ens stigande ålder gör ju knappast någon MER intresserad av en... men, man ska väl aldrig säga aldrig...

På min stol... framför mina dataskärmar... med värkande fingrar mot de svarta tangenternas vita bokstäver... så vandrar jag långt bort i tanken... försöker ge drömmen en chans... om ett STORT LIV...

//Tierra