En bedövande känsla fyllde hela min kropp i morse... sömlösheten de senaste dagarna påverkar sinnet... och det är tydligt att glädjen efter helgens höjdpunkt... är fullständigt bortblåst...
Jag låg vaken under nattens sista skävande timmar... väntade in klockradions väckningssignal... och stod i valet och kvalet om jag skulle skolka från jobbet idag... ta en paus i livet... ta mig ut i den kyliga morgonluften...
Är kanske extra känslig nu... bitter på livet som någon kanske skulle säga... och det kan kanske stämma till viss del...
Det är mycket nu... det värker både i min kropp och själ... höstens mörkare tid har som vanligt lagt ett täcke över mig... och jag får kämpa för att hålla mig uppe över vattenytan...
Väggarna på kontorsrummet jag sitter i kryper närmare... och jag ska nog gå ut en stund... kanske en lite längre rökpaus... ner till vattnet här i närheten... och försöka, verkligen försöka... samla ihop lite av allt som snurrar där inne...
//Tierra
Bilden på "rymmaren" hittade jag på någon plats på nätet... någonstans bland alla dessa ord och bilder som fyller denna till synes outsinliga källa... som fått namnet Internet...
2 kommentarer:
Kramar till dig från mig...
Så länge i mörkret nu. Klart du är trött. Hoppas snart du ser ljusning. Kram
Skicka en kommentar