Bara stod där... såg ut över Mälarens mörka vatten... rökte mina cigaretter... lät vinden blåsa genom håret, genom tankarna... lät höstens vemod och kyla smeka min trötta kropp... 30 minuter, kanske en timme...Starka och mörka tankar... men ALDRIG beredd att ta DET där sista steget... dock svindlar tanken... och när regndropparna sen föll, så blandades de med tårarna...
Inte första gången jag var där... det är normalt en ganska vacker plats... men hösten färgar klipporna svarta och då är det mer en plats för ensamhet... och tankar...
Frusen in i märgen... bilstolens värme mot ryggen kändes bra... och när jag vred om nyckeln för att åka... hade ångesten i bröstet lättat lite... även om det mörka omsluter själen ännu...
Hösten är... och förblir en vidrig tid... en period då allting, trots sin färgprakt, dör och sakta läggs till marken... för att multna bort...
På kanten i livet... sökande efter kraften... då viljan inte räcker... och ljuset känns alldeles för långt borta... men... JAG SKA...
Och jag skriver för MIN skull... hur vidrigt brutalt det än kan vara...
//Tierra
Foto: Tierra-on-the-mobilephone
6 kommentarer:
Kanske kan det hjälpa att stå där och låta vindarna föra bort lite av allt det som gör ont i själen? Kramar...
Det är jätte bra att du skriver ut allt som hoppar inom dig, det blir en ventil som gör att man orkar med ännu en dag ..vi kämpar på framåt vännen...andas och kämpar på../kram Anna-karin
Hej hjärtat.
Klart du skriver för din egen skull.. det gör vi alla.
Jag önskar jag kunde vara mer hos dig och ta hand om dig när du mår så dåligt. Men snart kommer snön och lyser upp lite.. vet ju att du tycker om det :)
Kramar om dig.. släpper INTE taget.
/Veronica
Man kan se hösten som något nytt också =) Man lämnar det gamla och nytt ska åter födas efter vila..
Kram och ha det så bra/Annelie
Du kom ihåg att det som multnar blir näring till det nya som kommer i vår.....Det måste väl multna lite i en då och då för att ge näring och det nya!
kram på dig
Hej.
Vet ju hur lång processen är men snart vill jag så väldigt mycket att du ska få komma ut på andra sidan...där ångesten slutligen släpper och det går att andas igen. Du har ju livet inom räckhåll. Försök ta dig hela vägen. Finns här. Kram
Skicka en kommentar