42.195 meter... i 28 graders värme... på hård asfalt... NEJ, det är absolut inget för mig... men det tyckte inte alla de 13.543 personer... som fullföljde Stockholm Marathon i lördags... att de ville vara utan...
För egen del nöjde jag mig med att helt enkelt följa evenemanget från vägkanten... i sällskap av min kamera... och ett antal tusen andra Stockholmare... stora som små...
En av mina medbloggare, Amonym, sprang ju loppet... och om jag inte misstog mig helt & hållet... fick jag nog en skymt av henne som hastigast... på vattenkontrollen vid Rålambshovs-parken... under det 1:a varvet... men, när jag väl insett att det nog kanske var hennes nummerlapp... så var det för sent att ropa något...
Måste dock gratulera... till att hon klarade av hela loppet... i alla fall om man ska tro hennes blogg... och det måste man ju :-)
I övrigt... har väl helgen, bortsett från vädret... varit sisådär...MEN nu är det en ny vecka... och i morgon är det dags för att fira en nybliven student... med lite blommor, bubbelvatten och annat... och senare idag ska jag iväg för ett, i raden, av alla samtal...
//Tierra
Foto: Tierra
5 kommentarer:
Inget för mig heller..usch, jag blir helt färdig bara jag ser bilderna ;)
Ha en fortsatt bra dag gamle vän//Magnus
Sköna bilder på verkliga kämpar och hjältar. Att Amonym och hennes gubbe fixade maran var inte alls oväntat för mej, då jag vet att envis är bara hennes förnamn.
Envis i positiv bemärkelse alltså.
Angående student får vi vänta till fredag här men det är fullt upp med förberedelser ändå. Har just idag ordnat sig med traktor&vagn att åka runt och skråla och uttrycka sin examenslycka i.
Läser mellan raderna att du förefaller "ha landat" lite nu ---
kan kanske ha helt fel men tonfallet i orden kan faktiskt uttolkas lite så...Hoppas jag har rätt.
DET BÄSTA AV LIVET TILL DEJ
önskar vännen Socrate
Jaa jag klarade maran! Och det var såååå häftigt! Och kul! En absolut positiv upplevelse, typiskt nog kommer jag inte in på min blogg idag så jag kan skriva om alla känslor.....
Tänk att vi kanske sågs!!!! Du ska veta att jag tänkte på dig! Varenda en med kamera funderade jag på om det kanske, kanske kunde var du=) Och tänk om det var det!!!!??? Hoppas det!
kram på dig!
ps som det känns nu så får du en ny chans att ropa nästa år....tror det blir en till....kanske.....
Här kommer ett gäng svalkande kramar för jag misstänker att bara tittande på loppet gjorde dig svettig. Kramar...
Jag känner mig stolt att jag känner Amonym! Hon är min hjältinna! Jag fattar inte hur man kan springa så långt! Hon är mycket beundransvärd och det är övriga hjältar i detta lopp också! Vilken prestation! Jag är stolt när jag rullar runt Midnattsloppet i Augusti och det är bara 1 mil! kram
Skicka en kommentar