Det kliar och kryper i hela kroppen... överallt... jag är så fruktansvärt rastlös... orolig... och vet knappt vart jag ska ta vägen...Kan inte sitta still längre... måste få luft... syre... och jag kämpar mot bältet... som snörs åt allt hårdare, tätare runt mitt bröst... huvudvärken som kommer krypande... och illamåendet...
Texten på bildskärmen flyter samman... virvlar samman... till en enda stor röra... oläsligt och omöjligt att förstå... vrider på alla tankar, kämpar en orättvis kamp... där svartaste cellerna i hjärnan vinner... trots numerärt underläge...
Sysslolösheten river i såren... och blodet vill tränga fram... sakta fylla vågskålen... där tårarnas salta droppar redan finns...
Någon annan skrev... för inte så länge sedan...
"Och olyckskorparna kraxar. Och kraxar. Och kraxar. Men jag låter dem göra det. Jag väljer att låta mitt hjärta vara öppet och sårbart och oändligt lätt att nå."Känner orden... bokstävernas mening... varenda ord rör om bland tankarnas förvirrade vandring... och de känns som sanningen...
Men varför bry sig... vägen är redan markerad... jag kan trots mitt nerböjda huvud... följa spåren till vägen slut...
Varför är det då ändå... så oändligt svårt...
//Tierra
Foto: Tierra
3 kommentarer:
Klart man är rädd för det okända och förändringen. Rädd att man fått en knäpp. Fast egentligen vet man ju att det inte är så....
Du gör rätt. Något annat hade inte varit möjligt.
Just nu ser jag mer positivt än negativt på tillvaron, det måste vara steg i rätt riktining!
Snart kommer denna fas till dig också!
Klart det gör ont när man sårar människor man älskar, konstigt vore annars. Det är okay att inte må bra då.
Min coatch sade till mig: Är det så jäkla farligt att må lite dåligt då?
Kämpa på nu, försök att se ljusa saker så att du inte drunknar. Försök att tänka på lite annat än det hemska ibland, passa på att ta andningspauser från ditt krisarbete. Försök. Kram
... visst gör det ont när knoppar brister...
Du ska se att livet blir lika vackert och skönt som en nyutslagen blomma (tänk på en favortisort) så småningom.
Håller med allt som Borthy skriver. Du har det jobbigt just nu, men du kommer att ta dig igenom det här och du kommer att ha lärt dig massor som du har med dig resten av livet.
Om vi inte har det jobbigt någon gång, hur ska vi då veta hur det är att ha det bra? :-)
Det är tungt nu men snart blir det bättre. Ta chansen att vara lite crasy under tiden :-) (det gör jag...)
Skicka en kommentar