Se mig... hör mig...

"Jag litar på dig
och jag kan ha fel

Jag förstår inte allting själv

Jag måste lösa upp det här

Jag har klätt mig i för mycket hud"

"Se mig, sa jag.. hör mig, sa jag.. känn mig"

"Det måste ut för att hitta in

Jag tror det svajar i min själ

Det måste ut för att hitta in"

"Du som reser mig

Se mig... hör mig... känn mig..."

------------------------

Text: Lars Winnerbäck
Foto: Okänd

Mörkersyn...

Det här är f-n nästan den värsta tiden på året... mörkt när man går upp och åker till jobbet... och mörkt när man sedan ska ta sig hem igen på kvällen...

De senaste dagarna har det dessutom stormat och blåst... och det är nog bara tur att jycken som jag leder runt i kopplet... är lite för tjock & tung på tassarna... annars hade jag nog blåst bort under morgonpromenaden uppe vid skogen...

Jag tar bara en halv dag i sänder just nu... varken kan eller vill se längre än så... trots omgivningens små påminnelser om de helger framöver jag helst både vill slippa och glömma...

Äter mina mediciner noga, till och med oftare.... och fick i går äntligen kallelsen till läkarbesöket jag väntat på... om 2 veckor får jag chansen att både få ett grepp om min fysiska och psykiska hälsa... eller ohälsa...

Varje litet ljus... hur obetydligt det än ser ut att vara och hur få de än är... lyser upp den stig som har och är alldeles för lång... och jag VILL nu inget hellre än att få sitta i solen allra starkaste sken, doppa mina trötta fötter i vattnet nedanför en brygga... och se hur blomornas färger speglas i ytan, doften av en ny vår... och känna beröringen av tunna fjärilsvingar fladdra förbi... och slå sig ner på bryggans kant...

Det känns dock som om tiden börjat tala FÖR mig... och jag SKA, på alla sätt och med den kraft jag sakta bygger upp... jag SKA ta mig till den där bryggan... var den än må finnas...

//Tierra

Foto: Okänd

Från botten upp...

Förmånlig förundran...

Idag har jag fått ta emot en förmån... förtroendet att få ta del av en väns bilder...

Bilder tagna i höstens allra vackraste rödgula färger... sprungna ur djupaste trauma, sorg och svartaste bakgrunder...

Ändå fylls bilderna av en märkligt styrka... barnsliga lekar bland löv och den nedåtgående solens skiraste strålar... starkaste ögonblick av samförstånd och glädje genom minsta lilla detalj... och spegelbilder av själen i ögonen...

Att kunna fånga bilder som dessa är en gåva... och jag kan bara med avundsfylld förundran... bli glad av att få se dessa bilder och allt de ger av känsla, djup och återspeglande...

Alla som fotograferar... dokumenterar omvärlden och livet... på sitt sätt och det är få förunnat att just kunna fånga ögonblick som dessa... möten med livets mest sköra trådar sammanflätade till något stort...

Jag är ödmjukt imponerad av kraften bakom bildernas skapande... och någonstans kanske också läkande förmåga...

//Tierra

Fotot ovan... har dock jag "lånat" från nätet...

Höststämning...

Vintertiden är tillbaka... eller kanske rättare sagt "normaltid", det är ju faktisk så det heter... sommartid var ju ett påfund som först provades år 1916, men som upphörde redan efter det första året p.g.a. alltför stora protester av bönderna...

1980 var det dock dags igen... och sedan dess har Sverige, liksom många andra länder, infört sommartid permanent... och inom Europa är det bara Island som valt att låta bli...

Oavsett vad vi nu har för "sorts" tid... det är ändå mest bara blött, trist och mörkt... vilket i sin tur gjorde att jag i fredags såg till att hämta ut en ny, större laddning med mediciner...

Dessutom har jag begärt ännu ett besök på Vårdcentralen men tvingades (inte helt oväntat) konstatera att "min" läkare... hon som är/var väl insatt i förra höstens och vinterns olika "små händelser"... naturligtvis har slutat...

Kanske inte riktigt tillbaka på ruta 1... några steg har jag tagit och fler ska det bli... medicinerna & läkarbesök är två viktiga punkter på listan... som jag nu kan stryka...

Nu ska jag nog gå ut och sopa bort lite av alla löven på "min bänk"... den där jag ofta samlar tankar och känslor... i sällskap av en pappersmugg med kaffe... samt reducerar min livslängd med 11 minuter (ja, jag vet att jag inte borde röka så mycket)...

Hmmmm... blev ju ett ganska "vanligt" inlägg idag... hur kan det komma sig... jaja, det lär väl inte vara så länge...

//Tierra

Foto: Tierra-on-the-iPhone

Osynlig...

I am just invisible,

That’s all I have become,

Lost somewhere between

Dawn and insanity,

I have become dust.

Turned to the effervescent

Powder of my soul,

Somewhat deflated,

Reduced to a picture,

In a frame, tilted on the wall.

So here I am, transparent,

I see you all the while,

But I’m a wreck and torn inside,

Abandon ship, I’m sinking;

Down and down I go.

Will you be there to save me?

Rescue me from this descent

Into a madness of deepest sorrow,

But still you are oblivious,

I’m alive, right here, very much opaque.

-----------------------------

Text: Okänd

Foto: Okänd

Märkbart för liv...

Små korn av styrka...

Små, små korn når min själ...

Den svarta nålen mot min hud,

präglar symbolen för visdom, mod

och större uthållighet...

Smärtsamma linjer...

Små, små sår som ska läka...

Det svarta ska fyllas med färg,

livslust, förnyad tillförsikt

och framtidshopp...

Allt starkare röster...

Röster och ord med styrka...

Det svarta ska blekna bort,

ljuset åter nå ända fram

och syret likaså...

Nålen trummar djupt...

Smärtan ger endorfiner...

Ett sätt att känna livet,

allvaret, saknaden

och smaken av hopp...

Allt större korn av styrka...

Större korn som når mitt hjärta...

Sakta men säkert samlas kraft,

bläckets mönster formas

och svaren klarnar...

Kanske dags att se upp...

Försöka se mer av vitt...

Vägen dit kan vara lång,

smärtsam, konfliktfull

men ändå livsnödvändig...

//Tierra

--------------------

"Jag kan inte ens gå

Utan din luft i mina lungor

Jag kan inte ens stå

Om du inte ser på

Och genomskinlig grå

Vad vore jag

Utan dina andetag"

Text: Kent
Foto: Yngsta dottern

Ljuslös...

"Jag får nog hålla allt tillbaks
det finns ingenting som räcker
hjärtat kom aldrig till tals
i ett block som bara läcker"

"Men ändå
du, min vän i livet
se hur kvällen brinner opp
en enda sak är givet
vi är två hjärtan
i samma kropp"

"Om jag tappar allt igen
det är möjligt att det händer
det kan vara svårt att hitta hem
från alla hav och alla länder"

"Men ändå
du, min vän i livet
se hur sommaren blir höst
en enda sak är givet
du bär min luft
i ditt bröst"

-----------------------

"Du min vän i livet" - Lars Winnerbäck 2009

Foto från Internet

Lätt överdrivet ?

Följande lilla mail fanns i mailboxen i morse... och på min dators tangentbord låg ett litet "kit" med rengöringsmaterial...

Är det INGEN annan, mer än jag... som tycker att detta nog nu börjar gå viss överdrift ??

"Hej i influensatider!

Nu är det hög tid att komplettera handspriten på toaletterna med rengöring av våra egna tangentbord och mobiltelefoner i dessa stundande influensatider.

Datorer och telefoner kryllar av bakterier. Kontorsdatorer kan innehålla mycket mer bakterier än en vanlig toalett, enligt en amerikansk undersökning som refereras i tidningen Computer Sweden.

Mirkobiologerna vid University of Arizona hade på vissa av de undersökta datorerna funnit upp till 400 gånger fler bakterier än på toaletten…

…På ert skrivbord på kontoret i Kista har ni förmodligen upptäckt ett rengöringsset för rengöring av tangentbord, mobiltelefon och skärm…

Bakterier bort… fort var det gjort !"

Det är ju ett antal människor som dör, även i Sverige, av vanlig influensa VARJE år... och inte sjutton blir det väl en sådan här hysteri då... eller !?

Dessutom... man kan ju undra... vart tog den där EXTREMT farliga & smittsamma fågelinfluensan vägen ? Den där influensan som gjorde att stora områden runt om i Sverige sprärrades av... så fort någon hittade en död liten gråsparv eller två...

Nej, den influensan "dog" minsann ut snabbt... när de insåg att det knappast gick att spärra av HELA Stockholm... för att några döda svanar hittades i Strömmen...

Nej, jag är övertygad om att vi både behöver och mår bra av ett visst mått av bakterier & virus... att lägga hela livet i handsprit eller knapra antibiotika året om är knappast någon särskilt vettig lösning... definitivt INTE på lång sikt...

Men... det är ju bara min lilla åsikt... och jag tror nog jag står över den där sprutan med vaccin som snart lär anlända i mängder till våra Vårdcentraler runt om i landet...

Ge vaccinet bara till dem som verkligen behöver... och ta resten av pengarna och köp istället medicin som sedan kan skickas ner till något U-land... de behöver mediciner mot olika sjukdomar mycket bättre än vi...

//Tierra

Fotot är lånat från Nätet

Ovanligt frusen...

En ny och varmare jacka... blev ett måste idag... den 1:a oktober då marken var alldeles vit av frost i morse när jag tog de första stegen strax efter 6...

Mina sista pengar av lönen... investerades därför under ett besök på Stadium i Kista Centrum... och jag kan som vanligt... inte upphöra att förvånas över hur många människor som är ute och handlar en vanlig torsdagsförmiddag...

Det är nog många arbetsgivare... som förlorar massor av arbetstid... när de har kontor & arbetsplatser nära ett stort köpcentrum ;-)

Nåja, JAG var ju också där en stund... och det kanske är ett bra sätt att hålla sina anställda nöjda & glada... lite som en sorts "osynlig" personalförmån...

Själv är jag dock nöjd... om jag nu kommer slippa frysa...

Ibland... eller oftast... får man försöka vara glad för det lilla... mitt i allt annat, mycket större... och mer påtagligt...

//Tierra

Foto: www.stadium.se