2008-08-10

Utan slut...

Hösten är här igen...
Sorgen och det svarta
fyller åter mitt bröst

Min egen svaghet...
Värken som bara tillfälligt
kan lindras med piller

Kniven mot strupen...
Virvlande tankar och ord
som aldrig tycks stillas

Vad är livet värt...
Att inte få ge av allt
som vill ut där inne


~ Tierra ~

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej.
Nu är jag tillbaka. Ledsen att jag lämnat dig ensam när jag lovat finnas här. Har bara läst detta inlägg men skall nu läsa i kapp mig om hur allt varit för dig efter din semester.
Känns av dessa rader i detta inlägg som om din kamp och din smärta finns kvar.
Ta ett djupt andetag och andas in och andas ut. Sträck på dig och lyft blicken. Du kan! Finns här och jag VET att processen är långsam och personlig. Inget kan skyndas på. Kram

Anonym sa...

Vilken vacker dikt. Tänd ett ljus och låt det brinna så det blir ljusare igen. Styrkekramar Milla