Påminnelser om tidens gång...

Något som närmast kan liknas vid höststormar... har dragit fram över hustaket i natt... regnet vräkte ner och hamrade intensivt på både taktegel och plåt... jag låg länge, länge och lyssnade på ljudet i natt... och det kröp i kroppen...

Varje droppen mot plåten.. som klockans och tidens tickande små steg... påminnelser om tidens obönhörliga gång... och efter midnatt blev det än mer påtagligt...

Blöt som en hund blev jag... inte bara hunden som jag vallade på gångvägens blöta yta i morse... där bladen nu slutat knastra under skorna... och i stället liggar blanka och klistrade mot asfalten...

Tunga grå moln... vinden som sliter i grenarna... sakta blir bladen inte längre gröna... sakta försvinner färgen... tiden och hösten gör sig påmind... kanske en förberedelse för kylan...

Fukten... den råa, som fyller varje kubikcentimeter av luften... som ger oönskade effekter... leder som värker, molande värker... svullnar och minskar rörelserna...

Det är bara så... det går bara åt ett håll... och man blir inte yngre heller... snarare mest tvärtom... dagar som dessa, då åtminstone jag helst av allt skulle vilja krypa ner under ett täcke... och stanna där tills solen ev. dyker upp igen...

Jo... dagar som idag... det är då... som påminnelserna om tidens gång duggar tätt... när man helst hade velat... att den stannat till för länge, länge sedan...

//Tierra

Foto: Tierra