I natt var det stjärnklart... massor av små och avlägsna ljuspunkter fyllde blickfånget... nästan en känsla av svindel att titta uppåt...Augustinattens djupa mörker kommer tidigt... omsluter mig när jag i sömnlöshetens spår... tar en extra runda med hunden strax efter midnatt... uppe på den svagt belysta gångvägen...
Universums storhet gör onekligen att man känner sig liten... och ändå njuter jag av stillheten och tysnaden där jag går...
Luften är frisk & klar men tankarna ännu grumliga... jag går sakta, sakta... från den ena lyktstolpen till den andra... som lyser upp marken där jag går...
Jag fryser, den kalla natten skär mot kroppen... men jag måste få känna en stunds frihet från väggarnas begränsande ytor...
Väl inne igen... framför datorn... läser jag ord och bokstäver från förr... en retrospektiv resa genom de senaste åren... så mycket som sagts... formulerats med bokstävernas inneboende kraft...
Känslosamma rader, underbara aforismer... ord som berör... långt in i hjärtats och själens djupaste skrymslen och vrår...
Jeg ser skillnaden... framstegen men också förändrigen... och det är mellan varven obeskrivligt svårt... att idag, denna natt... läsa det som är skrivet...
Det brinner bakom ögonlocken... både av trötthet och av de salta droppars kamp mot ytan...
Mycket har hänt... både för vinnare och alla förlorarna... möten, kontakter och bortappad vänskap... tidens begränsning påverkar allt...
Skrivandet... som har kommit att bli ett gift... liksom läsande och tolkning av texternas rader... bokstav för bokstav... ord mot ord...
Det börjar ljusna ute... och mina trötta, värkande fingrar knäpper till slut av datorn... med huvudet fullt av orden, ekande mot pannan... och med rödgråtna kinder... lägger jag slutligen mitt huvud mot kuddens svala och mjuka tyg...
En kort stunds vila innan dagen åter vaknar...
//Tierra
1 kommentar:
Läst. Som jag förstår är bollen i rullning. Hemsk men oundviklig rullning. Ni kommer att klara det.
Skicka en kommentar