Vi existerar i en tredimensionell värld... några kanske t.o.m. skulle säga att det finns fler dimensioner... och vi går genom livet efter bästa förmåga... i en ständig kamp...Vi samlar erfarenheter redan från födseln... men det är först när det gått några år som vår hjärna äntligen kan börja samla insikter och lärdomar... först när alla orden också kan omvandlas i bokstäver... när saker & ting fått ett ord... ett namn och förklaring...
Vi omger vår vardag med sånt som är viktigt... vänner, familj och prylar... och vi samlar på oss ännu mer av erfarenheter, känslor och sanningar... allt olika och unikt för var och en...
Vi går i skolan, lär oss läsa och skriva... lär oss regler och rutiner... vi lär oss solidaritet, omtanke och kärlek... skrivna och oskrivna lagar... allt för att bli bra männinskor... i denna tredimensionella värld... som kan vara så obeskrivligt svår att leva i...
Vi bygger sakta upp våra liv... alla på olika sätt... med skiftande framgång... och ibland tar livet ougrundliga vägar, som ingen kan veta om i förväg...
Att försöka beskriva våra liv... beskriva känslor, närhet, behov och drömmar... görs ofta både i text och bild... och kanske är det några få som lyckas fånga djupet... som kan ge läsaren det där intrycket... som betyder något något mer...
Den skriva texten kan vara stark... berörande och upprörande... den kan framkalla både glädje och sorg... ge kraft och samtidigt tårar...
Men den kan tyvärr... oavsett formen och platsen där bokstäverna formulerats... aldrig ersätta... den tredimensionella verklighetens sanning... för det är trots allt... bara platta ord...
Och de räcker heller aldrig fram... trots att meningen med dem kan vara nog så god och fyllda av uppriktig känsla... så även dessa...
//Tierra
2 kommentarer:
Men vet du, jag tror att orden måste finnas där för det är genom dom man ändå kan identifiera sig och skapa det där tredimensionella mötet.
Y
Hallå Tierra. Vännen Socrate is back on the blogg. Lite yrvaket och trevande, faktiskt, men "back" är jag.
På tal om "sånt som är viktigt":
Jag har senaste veckan gått och beundrat de 4.5 meter långa 2"4- och 2"6-plankor jag köpte och som stått lutade mot huset sen dess.
En släthyvlad planka är så fin och öppnar såna möjligheter - i min värld. Ska måla norrgaveln på huset och måste då spika ihop nåt att stå och ställa stegen på - därav denna ögonfröjd. Jag vet att jag är knäpp men så är det.
Jag ville gärna nå fram till dig med mina ord på ett sätt som kan ge dig mod och kraft. Man känner sig samtidigt oerhört liten som man växer, när man skriver. Det ger dock sån glädje och styrka till "en själv" att göra det.
Dina texter är vemodiga och upplyftande och i en mycket unik kombination med dina fina bilder.
Detta gör läsningen så speciell.
En toppenhelg önskar vännen Socrate
Skicka en kommentar