1:a, 2:a...3:e !

Det är en gråkall ganska trist morgon, denna fredag... och precis som väntat gör det att värken i mina leder intensifieras... men jag får väl försöka mjuka upp fingrarna genom att knattra ner några rader här i bloggen...

Ni känner väl säkert till Tradera ? Auktionssajten där man kan lägga ut nästan vad som helst för försäljning till högstbjudande... måste erkänna att den nästan blivit som ett gift senaste tiden... kan man bli "spelberoende" på ett sånt ställe tro ?

I alla fall... där har jag på senare tid lyckats hitta en massa roliga kameror... gamla & fina... och som verkligen passar sååå bra till min lilla samling... men man får vara försiktig... för det är som sagt lätt att dras med i budgivningarna...

Jag försöker nu kompensera detta lite... genom att själv lägga ut några saker till försäljning... och hittills har det gått ganska bra...

Nej, dags att ta lite mer kaffe... och sedan... åtminstone försöka... se ut som om jag jobbar... lite ;-)

Dessutom... sista arbetsdagen i månaden... så nu måste jag fylla i tidrapporterna... jo, inte bara EN... utan 3 st. i olika system... lite korkat, men så är det...

Ha en trevlig helg allihop !

//Tierra

Post-It...

Dagarna rinner iväg... men just i detta nu känns det mesta, efter omständigheterna, ganska bra... bitarna faller på plats en efter en...

Grunden att bygga på känns stadig och det gör äntligen att sinnet fått ett välbehövligt lugn... en stund inre frid i själ & hjärta...

Saker och ting klarnar... inte alls lika grumligt som bara för någon vecka sedan... och även om mycket ännu kvarstår, både praktiskt och känslomässigt... så måste jag inse... vidden av allt som nu händer... och ska hända...

Jag sitter på en stor parkeringsplats...med ett Post-It-block i handen och låter bokstäverna forma orden på den blekgula ytan... ord som bildar dessa rader... och det är inte första gången...

Runt omkring mig strömmar folk in & ut ur butikerna och till & från Systembolaget... och antagligen är det säkert en eller annan som undrar varför... varför jag sitter här...

Jag känner, i alla fall inte nu, att jag är ensam i allt... och jag tar emot stöd och omtanke från flera håll... fördelar ut det som känns tungt... och det går...

De gula lapparna fylls med text... så mycket där inne som vill ut... som vill se, uppleva, beröra och beröras... och nog är det så... att vingarna snart ska fyllas av vinden...

Jag vill... liksom människan alltid velat... jag vill flyga fritt... långt upp och se hur världen brer ut sig nedanför... och det målet känns inte längre alls lika oöverstigligt...

Den dagen... då vingarna bär... då kan allting hända... och det är ju det som jag nu måste fokusera på...

Den dagen... kommer jag äntligen kunna visa alla... vem jag är... och hur mycket riktig vänskap är värd... vänskap i alla väder, i vått och torrt... under resten av mitt liv...

//Tierra

Bilden, som är lånad på nätet... visar nästan hur det sett ut ibland ;-)

Kanske ett ljus i tunneln...

Efter de senaste dygnens drabbningar... så gnuggar jag försiktigt mina röda ögon... försöker få pupillen att fokusera... kan det till slut vara ett litet svagt ljus i tunneln... jag försöker i alla fall tro det... känna det... och ta det till mig...

Tack till K & P... utan ert stöd de senaste dagarna... er värmande kraft... hade det aldrig gått... att nå så här långt...

Kanske kommer nu chansen till sist... trots att mycket praktiskt återstår att hantera och reda ut... så här nära har jag aldrig varit...

Sakta, sakta framåt... ena foten framför den andra...

//Tierra

Bilden har jag även denna gång... lyckats hitta ute på nätet...

Stockholmsnatt...

Hösten är här, kylan och mörkret kommer tidigt... och då fick jag chansen att smyga runt med kameran... tyst och stilla... och bara stjärnorna såg mig...










Och jag hann nästan se ljuset återvända...

Foto: Tierra

?...

Uppgiven och trasig... jag försöker skriva... men händerna bara skakar... vad vill jag säga... är det någon idé att ens försöka...

Foto: Tierra

Där dagarna tillbringas...

Det är ju inte precis så... att jag just för tillfället är så där särskilt överarbetad... och då hinner man ju med att dokumentera sin högst vardagliga vardag... med den liten bild av platsen där tiden tycks stå stilla... och har så gjort länge...

Och ärligt börjar det bli alltför trist... om inget blir bättre än så här... så är frågan om jag inte helt enkelt avsäger mig uppdraget... det känns som om det mest är slöseri med skattemedel... att ha mig sittande här...

Men, men... jag ska väl inte klaga... jag har trots allt ett jobb att gå till... och det är det ju inte alla som har...

Fast... å andra sidan igen... det här är f-n inte ens kul... och allting tillsammans... gör att livet VERKLIGEN suger just nu...

*suckar mycket tungt*

//Tierra

Foto: Tierra-on-the-mobilephone

Livets små spratt...

Har ni sett den här "stackaren" ? Läste just om den här katten på Aftonbladet... och bilden på honom är ju bara för härlig !

Hans namn är också mycket passande... Yoda... eller hur ?

En annan tanke som åtminstone dyker upp i mitt huvud är... att talesättet... om att man ska LYSSNA dubbelt så mycket som man pratar... nu fått ännu en ny dimension... eller två...

//Tierra

Foto: Aftonbladet

Enkel kemi...

Det behövs bara tre små, enkla saker... för att göra upp en eld...

Bränsle, värme och syre...

Men försvinner bara en av dessa delar... så slocknar allt...

Då försvinner värmen... då slocknar ljuset... kvar finns bara den gråsvarta askan... och minnet av den eld som brann...

//Tierra

Bilden även denna gång funnen på... och lånad från Internet...

Tomgång...

Den här arbetsdagen lider mot sitt slut... kroppen går på tomgång, de sista dropparna av energi är på väg att rinna ut...

Jag ska strax packa ihop min bärbara PC... logga ut från nätverket... och som så många gånger tidigare gå de tunga stegen mot bilen...

Men... ikväll ska jag verkligen försöka ge mig själv tid... egen tid... och sätta mig med alla mina bilder... gå igenom dem och välja ut ett antal... till en liten utställning som jag ska ha tillsammans med några av dem som gick naturfotokursen i våras...

Egen tid... något jag gör för MIN egen skull... något som ger mig lite lugn och ro inombords... som gör mig tillfreds... i nuet...

//Tierra


Foto: Tierra

Inte en blund...

Det har varit en natt i sömnlöshetens tecken... inget i kroppen ville komma till ro... allting kröp under skinnet... och minuterna tickade oändligt långsamt fram genom natten...

Alla tankarna snurrar runt... runt, runt i en oändlig spiral...

Det värker i kroppen... mina leder gör sig påminda... och det är som om en stor, hård knytnäve griper tag inne i bröstet... andningen är tung... och hela rummet känns fruktansvärt varmt...

Om och om igen... spiralen snurrar allt fortare...

Mitt i natten sitter jag en stund vid köksbordet... två hårda mackor med smör... stirrar ut i mörkret utanför... hela huset sover... men kroppen kämpar ännu emot...

Det måste gå... det ska gå... varför skulle det inte gå... kom igen nu... det SKA gå... annars... vet jag inte...

//Tierra

Bilden ovan är hämtad från Internet

Skadar väl inte...

Eftersom behovet ju aldrig tidigare funnits... har jag inte så stor erfarenhet av detta... men det kan ju knappast skada... om man åtminstone börjar titta lite... sondera terrängen...

Tidigare har jag alltid passerat ett sådant skyltfönster... utan att ens reflektera över dess innehåll... men nu har ögonen allt oftare börjat granska både bilder, texter, platser... och inte minst priser...

En reflektion som snabbt dyker upp i skallen är då... att det helt klart är fler som befinner sig i förändringens tid... fler som av just dessa skäl... kommit till en punkt i livet...

Men, men... ett steg i taget... bit för bit på livets pussel...

Jag samlar styrkan nu... det är oundvikligt att striden bryter ut... och slagfältet väntar... måste för att överleva... och rustningen är snart klar... blank och förhoppningsvis hållbar...

//Tierra

Foto: Tierra-on-the-mobilephone

Ut med det gamla...

Jag rensar vidare bland allt gammalt... och lördagen tillbringades så återigen på en loppmarknad... allt för att försöka bli av med ännu lite till... av allt man samlat på sig under åren...

Äntligen... börjar man nu kunna se golvet på vinden igen... och att dessa loppisar dessutom ger några kronor i plånboken... är ju heller inte helt fel...

Loppisar kan vara kul på en del andra sätt också... jag älskar att sitta och studera människorna som är där... se deras blickar när de hittar något "värdefullt" som de kanske letat länge efter... något som är "skräp" för mig... men ett riktigt fynd för dem...

Dessutom... har ju själv gjort några små fynd också... och min "lilla" samling av gamla kameror... byggs stadigt på ;-)

Nej, dags att jobba lite kanske... är inne på min fjärde vecka på det här nya uppdraget... och det ser ut som om jag, till slut, kanske har fått något litet ärende att "bita i"...

//Tierra

Fotot ovan har jag "knyckt" på nätet... då jag inte hade min kamera med mig...

Till C...

"I hold the gift deep inside and give it to you
to treasure when you need it most..."

"The meaning will be whatever you want it to be
as long as you want it to be...

"Just don't give up or it will pass you by..."

"Hold on to what you want
and the universe will reward you
with more than you can imagine..."

"I hold the gift..."

-----------------------------------------
Okänd författare

Ovanstående tillägnas en person som gått, och går, igenom mer än än någon annan skulle klara av... För din otroliga inneboende styrka, ditt outtröttliga stöd, din kärlek, värme och fantastiska personlighet, din omtanke och medkänsla... och inte minst din vänskap... Tack !

//Tierra

Platta ord...

Vi existerar i en tredimensionell värld... några kanske t.o.m. skulle säga att det finns fler dimensioner... och vi går genom livet efter bästa förmåga... i en ständig kamp...

Vi samlar erfarenheter redan från födseln... men det är först när det gått några år som vår hjärna äntligen kan börja samla insikter och lärdomar... först när alla orden också kan omvandlas i bokstäver... när saker & ting fått ett ord... ett namn och förklaring...

Vi omger vår vardag med sånt som är viktigt... vänner, familj och prylar... och vi samlar på oss ännu mer av erfarenheter, känslor och sanningar... allt olika och unikt för var och en...

Vi går i skolan, lär oss läsa och skriva... lär oss regler och rutiner... vi lär oss solidaritet, omtanke och kärlek... skrivna och oskrivna lagar... allt för att bli bra männinskor... i denna tredimensionella värld... som kan vara så obeskrivligt svår att leva i...

Vi bygger sakta upp våra liv... alla på olika sätt... med skiftande framgång... och ibland tar livet ougrundliga vägar, som ingen kan veta om i förväg...

Att försöka beskriva våra liv... beskriva känslor, närhet, behov och drömmar... görs ofta både i text och bild... och kanske är det några få som lyckas fånga djupet... som kan ge läsaren det där intrycket... som betyder något något mer...

Den skriva texten kan vara stark... berörande och upprörande... den kan framkalla både glädje och sorg... ge kraft och samtidigt tårar...

Men den kan tyvärr... oavsett formen och platsen där bokstäverna formulerats... aldrig ersätta... den tredimensionella verklighetens sanning... för det är trots allt... bara platta ord...

Och de räcker heller aldrig fram... trots att meningen med dem kan vara nog så god och fyllda av uppriktig känsla... så även dessa...

//Tierra

Retroaktivt...

I natt var det stjärnklart... massor av små och avlägsna ljuspunkter fyllde blickfånget... nästan en känsla av svindel att titta uppåt...

Augustinattens djupa mörker kommer tidigt... omsluter mig när jag i sömnlöshetens spår... tar en extra runda med hunden strax efter midnatt... uppe på den svagt belysta gångvägen...

Universums storhet gör onekligen att man känner sig liten... och ändå njuter jag av stillheten och tysnaden där jag går...

Luften är frisk & klar men tankarna ännu grumliga... jag går sakta, sakta... från den ena lyktstolpen till den andra... som lyser upp marken där jag går...

Jag fryser, den kalla natten skär mot kroppen... men jag måste få känna en stunds frihet från väggarnas begränsande ytor...

Väl inne igen... framför datorn... läser jag ord och bokstäver från förr... en retrospektiv resa genom de senaste åren... så mycket som sagts... formulerats med bokstävernas inneboende kraft...

Känslosamma rader, underbara aforismer... ord som berör... långt in i hjärtats och själens djupaste skrymslen och vrår...

Jeg ser skillnaden... framstegen men också förändrigen... och det är mellan varven obeskrivligt svårt... att idag, denna natt... läsa det som är skrivet...

Det brinner bakom ögonlocken... både av trötthet och av de salta droppars kamp mot ytan...

Mycket har hänt... både för vinnare och alla förlorarna... möten, kontakter och bortappad vänskap... tidens begränsning påverkar allt...

Skrivandet... som har kommit att bli ett gift... liksom läsande och tolkning av texternas rader... bokstav för bokstav... ord mot ord...

Det börjar ljusna ute... och mina trötta, värkande fingrar knäpper till slut av datorn... med huvudet fullt av orden, ekande mot pannan... och med rödgråtna kinder... lägger jag slutligen mitt huvud mot kuddens svala och mjuka tyg...

En kort stunds vila innan dagen åter vaknar...

//Tierra

Något att stå på...

Allt är inte bara statiskt... för jag bygger en grund... och armerar underlaget jag måste stå på... bygger vidare på ett nätverk av stödpunkter... som ger styrkan och stabilitet...

Stödpunkterna är fler nu... belastningen kan spridas... fördelas... och hållbarheten ökar... likaså möjligheterna och hoppet...

Jag bygger också en mur... ett skydd för att stå emot... omtanke och empati är inte alltid bara positivt... alltför ofta har jag låtit det komma före mina egna behov...

En dag står ett nytt hus på grunden... ett nytt och bättre liv... det är i alla fall det jag tror... även om ritningen ännu inte är klar...

Det har kanske tagit tid... att komma hit... men om man nu aldrig tidigare har behövt bygga ett nytt hus... så kan ritningarna vara svåra att tyda... och förstå...

Att veta HUR huset ska se ut är en sak... att nå dit en annan... men nu när grunden finns... kan väggarna börja resas...

Idag har jag dessutom fått en nyckel... till en arbetsbod... där man kan vara om bygget blir för rörigt... medan grunden härdas...

//Tierra

Hjälp som ger självhjälp...

"Jag ska torka hennes tårar
Jag ska kamma hennes hår
Reda ut alla härvor
Försiktigt och så gott det går
Jag ska bada hennes fötter
Jag ska tvätta hennes sår
Sen ska jag lyfta hennes händer och säga
där ser du själv hur högt du når"

"Jag ska lyfta hennes fötter
Dom ska flyttas tills hon går
Den ena efter den andra
tills hon trampat upp ett spår
jag ska gå i hennes skugga
Om hon faller finns jag där
Sen ska jag lyfta hennes händer och säga
där ser du själv hur stark du är"

"Jag ska köpa henne pärlor
det finns pärlor utav glas
Det är sånna jag vill skaffa
Sånna som kan gå i kras
Jag ska säga att det vackra
är så skört, så skört som du
sen ska jag lyfta hennes händer och säga
du ska va rädd om dig själv nu"

"Jag ska lyfta hennes krona
den av törne som hon bär
Jag befirar hennes huvud
från det som tränger, det som tär
Jag ska ge henne en gloria
som lyser upp vart än hon går
sen ska jag lyfta hennes händer och säga
där ser du själv hur högt du når
där ser du själv hur högt du når"

---------------------
"Där ser du själv hur högt du når" - Lisa Ekdahl - 2006

Fotot... det har jag sökt, hittat och därefter lånat från Internet...

En paus... för livet...

Fokus på vägen... den som slingar framåt... smal och hal med stup på bägge sidor... en resa som måste ske på egen hand...

En paus... tid att försöka ta de tyngsta stegen... för överlevnad...

"Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning..."

Sir Winston Churchill - november 1942

Kanske... finns något kvar... när den sista striden är över...

Sköt om er allihop... tills vi möts igen...

//Tierra


Uppdatering 14:24

Tack K... för att du finns där... för att du lyssnar... och nu också ger mig en tillflyktsort... när stormen bryter ut...

Utan slut...

Hösten är här igen...
Sorgen och det svarta
fyller åter mitt bröst

Min egen svaghet...
Värken som bara tillfälligt
kan lindras med piller

Kniven mot strupen...
Virvlande tankar och ord
som aldrig tycks stillas

Vad är livet värt...
Att inte få ge av allt
som vill ut där inne

~ Tierra ~

Liten tröst...

Alla dagarna flyter ihop med nätterna... timmar och sekunder forsar förbi... med små chanser att påverkas...

"Fånga dagen" säger någon... "Friskt vågat, hälften vunnet" säger en annan... "Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp" säger en tredje... men det är ändå bara en klen liten tröst...

Och inget av det där hjälper... när man själv inte förmår att göra det som MÅSTE göras... då hela kroppen skälver av frustration... då när livet redan känns som om det tagit slut...

Jag VILL ta steget... Jag VILL kasta mig ut för stupet... Jag VILL offra allt... för jag vill också LEVA... som andra gör...

Jag skadar mig själv... jag sårar dem som vet... jag förstör för dem som har förtroenden och snart orkar jag inte längre... jag låter den stora explosionen komma okontrollerad och förödande...

Jag är slut... mentalt och fysikt utmattad... förmår inte att hantera något alls... och flyr ut... bort från allt... till någon plats där tårarna kan och får rinna fritt...

Jag borde söka hjälp... inte bara tynga de få som orkar lyssna... inte bara hälla ut allt till allmän beskådan här... men jag har just nu inte kraft nog, inte ens till det... kanske är det bättra att krascha totalt... då finns det absolut ingen återvändo...

Jag vet inte längre... jag ser inte klart... och höstens blöta mörker närmar sig också... som inte gör saken bättre... jag har varit nära förut... och jag känner igen allt...

//Tierra

Idag... en sån dag är...

En sån dag då jag stänger in mig i mitt skal...
En sån dag då min existens inte gör någon glad...
En sån dag då jag sluter mina svullna ögonlock...
En sån dag då jag inte har något att ge...

Bara en sån dag...

~ Tierra ~

Fotot på eremitkräftan har jag lånat på nätet...

Få bokstäver...

Bara en stor tomhet...

Längtan och outhärdlig saknad...

Och orden försvinner...

~ Tierra ~

Snälla TV4...

Är det inte dags att börja sända NYA avsnitt av House snart ?

Visserligen kanske sommaren inte är riktigt slut ännu... men det vore kul att ha NÅGOT att se fram emot på kvällarna...

//Tierra

P.S. Om nu någon undrade över morgonens små reflektioner... så kan jag bara meddela att det bara var den årliga "uppräkningen" som skedde idag... trist, men tyvärr alldeles sant ;-)

Påminnelser om tidens gång...

Något som närmast kan liknas vid höststormar... har dragit fram över hustaket i natt... regnet vräkte ner och hamrade intensivt på både taktegel och plåt... jag låg länge, länge och lyssnade på ljudet i natt... och det kröp i kroppen...

Varje droppen mot plåten.. som klockans och tidens tickande små steg... påminnelser om tidens obönhörliga gång... och efter midnatt blev det än mer påtagligt...

Blöt som en hund blev jag... inte bara hunden som jag vallade på gångvägens blöta yta i morse... där bladen nu slutat knastra under skorna... och i stället liggar blanka och klistrade mot asfalten...

Tunga grå moln... vinden som sliter i grenarna... sakta blir bladen inte längre gröna... sakta försvinner färgen... tiden och hösten gör sig påmind... kanske en förberedelse för kylan...

Fukten... den råa, som fyller varje kubikcentimeter av luften... som ger oönskade effekter... leder som värker, molande värker... svullnar och minskar rörelserna...

Det är bara så... det går bara åt ett håll... och man blir inte yngre heller... snarare mest tvärtom... dagar som dessa, då åtminstone jag helst av allt skulle vilja krypa ner under ett täcke... och stanna där tills solen ev. dyker upp igen...

Jo... dagar som idag... det är då... som påminnelserna om tidens gång duggar tätt... när man helst hade velat... att den stannat till för länge, länge sedan...

//Tierra

Foto: Tierra

Stolthet... MOT fördomar...

Varje sommar, sedan några år tillbaka, fylls Stockholms gator... i början av augusti... av ett sprudlande, sjungande och firande långt karnevalståg... Stockholm Pride... i år dessutom Europride...

Gay- & Queerrörelsen... med alla bögar, flator, bisexuella och transsexuella... samt ett stort antal företag och organisationer... genomför en av Stockholms roligaste parader på stadens gator... från Humlegården och upp till Tantolunden på Söder, där själva Pridefestivalen avhålls...

Jag försöker verkligen respektera alla människors lika värde och det är därför, för mig, inte det minsta konstigt att titta på ett sådant här evenemang... och jag har inga som helst problem med att det finns olika sexuella läggningar... bara de är lagliga...

I lördags var det alltså dags igen... och även om vädrets makter den här gången var allt annat än nådiga... så hittade jag ändå dit med min kamera... och njöt av stämningen...














Som vanligt "plågar" jag er... med alldeles för många bilder och där med inlägg långa som ösregn... men det kanske passar en dag som denna... en måndag då regnet hänger i luften...

//Tierra

Foto: Tierra