Dagarna som går...

Allt närmare... bara den här veckan kvar... och sen kanske den här sysslolösheten avbryts... eller byts mot en annan sort... då årets semester ska inledas... oklart med vad, hur eller var...

Andningshålet stängs... kontakter bryts och världen krymper...

Kanske världen ser annorlunda ut... kanske tar livet nu sin sista vändning här... kanske kommer jag ut på andra sidan... kanske stängs dörrarna och skeppen bränns... för alltid...

Kroppen behöver vilan... själen lika så... men villkoren påfrestar och risken för ras blir än större när andningshålet är långt borta...

Önskar jag visste... vad ödet har i beredskap... vad som väntar... om något alls... tiden flyr bort, den saken är säker... om livet också gör detsamma, det är en annan fråga...

Fram till fredag... så sitter jag här på min kontorsstol... och fortsätter med det jag numera blivit väldigt bra på... att göra ingenting...

Just nu vet jag inte ens om jag kommer skriva något mer...

//Tierra

Foto: Tierra

En sån natt...

Det är en sån natt igen... när sömnlösheten rider min allt svagare kropp och själ... när det svider och värker i själ & hjärta... när orons svarta moln tynger hela mitt jag... och meningen med allt känns så oerhört lång bort...

Hur ofta har jag inte varit precis här... hur ofta har jag inte varit på gränsen att ge upp... INTE bara min resa... nej, allt...

Jag skriver ner alla orden, alla bokstäver jag kan... allt för att tömma ut det som gör så ont... samlar alltför smärtsamma inlägg på en stor hög... och jag skulle aldrig ens våga visa ett enda...

Jag kan inte begära att någon skulle förstå... att någon skulle vilja läsa dessa allra mest mörka av bokstäver... aldrig någonsin vill jag att någon ska känna skuld eller bli ledsen av orden...

Allt som sker är mitt... bara mitt... och jag måste hålla det inom mig... om så än nerskrivet där ingen annan kan se...

Natten är den värsta tiden... då ensamheten inte längre är något positivt... då längtan efter ett riktigt liv är som allra störst... och förmågan att nå dit... som minst...

Jag sitter i mörkret... drömmer mig bort... och hoppas att, om jag vaknar i gryningen... att allt är förändrat... att allt är just så som det borde vara... och att jag får uppleva det...

Ångesten tär på allt... och det är bara JAG... som kan göra något för att förändra det... så är det... och jag upprepar orden gång på gång för mig själv... i den sena nattens mörker...

Snart börjar det ljusna igen... och jag tror jag sitter kvar här... låter ljudet av morgonen nå mina sinnen... låter gryningens första ljus nå mina rödgråtna ögon... då det är ännu en ny dag...

Kanske DEN dagen... låt det vara den dagen...

//Tierra

Solen i ögonen...

"You make me breathless,
Everytime I think of you.
Which is why I'm always breathless.
It's so strong this feeling,
That it overwhelms me,
And I forget to breathe."

"You make me breathless,
For when I behold you,
I've lost all my breath,
And when I hear you sigh content,
I don't need to breathe,
Because all I need is you."

Författare: Okänd

Foto: Tierra

Bostadsbristens spår...

Att det är väldigt svårt att hitta en lägenhet... ett boende... här i Stockholm... det visste jag nog... men nu tycks bostadsbristen ta sig HELT NYA UTTRYCK... och ganska ovanliga ;-)

Jag undrar vad Hyresgästföreningen säger om den sortens hyra ?

//Tierra

Foto: Tierra - och JA, jag tog faktiskt bilden inne i Vasastan...

Sol, syre och näring...

Det blev en lunch idag trots allt... först med en snabb sväng förbi närmaste Burger King... och sedan ut till en närbelägen äng... med matpåsen under armen och kameran på axeln...

Varmt och skönt i solen... jackan åkte av och jag lyckades nästan äta upp allting... men den riktiga matlusten finns inte... så är det tyvärr bara... jag jobbar dock på det...

En stunds avkoppling... syre att andas... ljus & värme... och så en snabb runda med kameran innan det var dags att köra tillbaka till kontoret... där datorn, kaffet och bloggen väntade...

//Tierra

Foto: Tierra

Breath of life...

"Never had a point of view
Cause my mind was always
someone else's mind"

"I never had to tell a lie
Cause I left the choices up to them
Don't know why, but I did"

"Oh, I want life
Life wants me
To breath in it's love"

"Take me, I'm yours
Now I'm comin' up for air
I'm gonna live my time
For the rest of my life
Then I'll be comin' back for more"
-------------------------
"Breath Of Life" - Erasure (1991)

Kryper i kroppen...

Det kliar och kryper i hela kroppen... överallt... jag är så fruktansvärt rastlös... orolig... och vet knappt vart jag ska ta vägen...

Kan inte sitta still längre... måste få luft... syre... och jag kämpar mot bältet... som snörs åt allt hårdare, tätare runt mitt bröst... huvudvärken som kommer krypande... och illamåendet...

Texten på bildskärmen flyter samman... virvlar samman... till en enda stor röra... oläsligt och omöjligt att förstå... vrider på alla tankar, kämpar en orättvis kamp... där svartaste cellerna i hjärnan vinner... trots numerärt underläge...

Sysslolösheten river i såren... och blodet vill tränga fram... sakta fylla vågskålen... där tårarnas salta droppar redan finns...

Någon annan skrev... för inte så länge sedan...

"Och olyckskorparna kraxar. Och kraxar. Och kraxar. Men jag låter dem göra det. Jag väljer att låta mitt hjärta vara öppet och sårbart och oändligt lätt att nå."

Känner orden... bokstävernas mening... varenda ord rör om bland tankarnas förvirrade vandring... och de känns som sanningen...

Men varför bry sig... vägen är redan markerad... jag kan trots mitt nerböjda huvud... följa spåren till vägen slut...

Varför är det då ändå... så oändligt svårt...

//Tierra

Foto: Tierra

Min vanliga "tur"...

Jaha... jag hade väl dock knappast räknat med något annat... tiden för min intervju i morgon blev just inställd... eller... kanske rättare sagt uppskjutet... till NÄSTA onsdag...

Och med min högsta vanliga "tur"... så är väl det uppdraget redan tillsatt då... skulle i alla fall inte förvåna mig det minsta... *suck*

Är det för MYCKET begärt... att det någon enda liten gång... blir så som det var tänkt eller planerat ? Jag bara undrar...

//Tierra

Jo, den här gången "lånade" jag bilden på nätet... så det så !

Faller sakta...

Nattens mörker faller sakta
Utanför fönstret står jag
Regnet blöter mitt hår
och röken från cigarretten
ringlar sig upp mot skyn...

Blöt utanpå, blöt inuti
Lamporna lyser svagt
En katt som går förbi
men ingen ser där jag står
med cigarretten i mun...

Tomhet och tankar
Livets gång i allt
Jag måste tro på ljus
och att det även kan nå
längst in i mitt hjärta...

Nattens mörker faller sakta
Jag står ännu kvar
Men regnet slutar
och det enda som då är kvar
är tårarna på mina kinder...

Jag ska resa mig ur askan
Borsta bort resterna
Lära mig leva på nytt
för alternativet är inget
som någon kan klara...

//Tierra

Alltid där...

En vän för livet
Med pälsen mjuk
En fuktig tunga
Villkorslös närhet
Med viftande svans
Alltid där

Sitt huvud mot mitt
Visar sin glädje
Somnar intill
Gränslös vänskap
Tryggheten nära
Alltid där

//Tierra

Foto: Tierra

Mitt i...

Vägarna börjar redan att fyllas på... och det drar ihop sig inför den kommande helgen... "alla" Stockholmare drar iväg ut till landet, i Roslagen eller kanske Dalarna... men för min egen del blir det inga längre resor... ett besök hos min gudson med familj...

Lite sill, färskpotatis och en eller annan jordgubbe ska nog även lyckas hitta vägen ner i min mage... och det kan den behöva...

Det är nu också dags att avsluta den här veckans bloggande... och att säga så här istället... till er alla där ute... oavsett var ni är...

Ha en trevlig & skön Midsommar ! Och ska ni nu nödvändigtvis ut och köra bil... Ta det då riktigt försiktigt i trafiken !

//Tierra

Foto: Tierra

En present...

Jag gick just förbi postfacket här på jobbet... inte så ofta jag gör det eftersom man ju så sällan får "riktiga" brev numera... men döm om min förvåning... när det nu låg ett litet kort där...

Inte bara vilket kort som helst heller... utan ett presentkort !

Min "kära" arbetsgivare... har haft den goda smaken att ge alla oss medarbetare ett presentkort på en POCKETBOK... något litet att läsa under sommaren... och det får man väl säga var ett mycket trevligt initiativ... eller hur ?

Problemet nu... är att jag inte har den minsta aning om vilken eller vad för bok jag ska välja... och därför... mottages tacksamt ALLA tips på spännande och/eller läsvärd litteratur :-)

//Tierra

Lossnar det nu...

Äntligen... kan det kanske lossna lite nu... kan jag få något mer att göra... och som kan leda framåt även på andra sätt...

Jag blev just uppringd... av en person på ett ställe där jag sökt ett uppdrag... och jag är nu kallad på INTERVJU... redan nu på onsdag kl. 09:00... det känns både ovant och nervöst...

Snälla... håll gärna en tumme eller två för att det går bra ;-)

//Tierra

P.S. Enda orosmolnet är att det ju snart är semester... men den får jag väl i värsta fall flytta på framåt... för något att göra måste jag ha... snart...

Onsdagsord...

Det är bra att tekniken går framåt... numera slipper jag ringa (och skämmas) när jag (precis som vanligt) ska boka om tandläkartiden...

När den senaste kallelsen kom i förra veckan... så innehöll den en 12-siffrig kod... och därför kunde jag nu gå in och flytta tiden utan inblandning... till slutet av augusti...

Om jag sedan kommer gå dit... ja, det är som vanligt en helt annan historia... och de som följt alla mina små rader här i bloggen under åren... vet att tandläkare är det absolut VÄRSTA jag vet...

Nog om det... nu ska jag fortsätta göra... ingenting...

För övrigt... mer av liknande serierstrippar, som ovan... De finns här :-)

//Tierra

Tankar till toner...

Musiken fyller mina öron... fyller hela mitt inre... texterna hamrar mot trumhinnornas ytor... på allra högsta volym... och tårarna bara rinner... stänger in mig bakom musikens murar för en stund...

"Vi är vallfår i vargarnas tid
Det är gamarnas klockor som ringer
Inget ljust där vi irrar och springer
Runt i våra dunkla rum"

Känslorna växer till oöverstigliga nivåer... saknad och längtan efter det som är närmare än någonsin... men som ändå kan verka ligga längre bort än tålmodigheten klarar av att se...

"Jag klättrade ner i en bottenlös brunn
Du ska vara med om allt för att få mål i mun
Djupet är vackert men gränsen tunn
Det är ett svårt liv""

Uppladdning... ett sökande efter kraft... inom min egen kropps begränsningar... för min egen frihets skull... viljans kamp mot världen... och ännu fylls huvudet av tonernas meningar...

"Vi är änglar med blickarna högt i det blå
Vi är dom som förlorar men jublar ändå
Vi är dom som kan skratta åt allt med varann
vi är dom som kan gråta när ingen ser på"

Hoppet finns där... och ljuset med all sin värme... omtanken för ensamma själar och vilsenhetens krypande steg... vid slutet av vägen väntar liv och frihet...

"Jag hugger i sten
Men jag tror att jag sakta börjar se en kontur
Några armar och ben
Jag jobbar mig inåt så jag ser en figur"

Musiken i mina öron fortsätter... den som sköljer rent och den sköljer bort... smärtsamma tankar och tårarnas salta rester... jag andas in... och luften lyckas även denna gång fylla mina lungor...

"Vet du vad kärlek är så säg det nu
vet du vad som händer sen
lägg nåt kallt över min panna
och lär mig gå på vatten"

Omgiven av orden jag hittar... texternas berörande betydelse... alla sanna bokstäver... där känslan ger mitt hjärta en resa mot tunnelns slut... och återigen fylls ögonens kanaler till bredden...

"Om vi ses, bland dimmorna i norr eller i söder
Med drömmen i behåll och med lust att ta vid
Där elden falnar men fortfarande glöder"

Måste vidare... ska klara av det... jag SKA... nå livet... och likt den lilla pojken... försöker jag se vad som finns runt hörnet...

//Tierra

Låttexterna är hämtade från olika låtar av Lars Winnerbäck - OCH VILKA TEXTER SEN !! Underbara, underfundiga och mycket tänkvärda...

Foto: Tierra

Dessa fantastiska män...

Egentligen... egentligen skulle jag bara cykla iväg en stund på egen hand... med kameran i ryggsäcken... få lite tid för mig själv... lite uppiggande och frisk luft under en tur ute på det närbelägna Järvafältet...


Men jag fastnade redan ute vid Barkarby flygfält... för där pågick det modellflygdagar... och det var verkligen så kul... att få se alla "dessa fantastiska män med sina flygande maskiner"...


Människans allra högsta dröm... sägs vara att lära sig flyga... och i brist på egna vingar... finns det uppenbarligen folk (över 99% killar/män) som lägger ner en rejäl summa... på dessa underbara modellplan.


Enligt speakern... var det en av de norska deltagarna... som lagt ner hela 150.000 norska kronor på sin modell... och det var ju minsann ett imponerande bygge med bl.a. dubbla jetmotorer á 25.000 kr/st !!


Man brukar ju säga att enda skillnaden mellan små barns leksaker... och vuxna mäns... är priset... och det stämmer ju verkligen i dessa fall... t.o.m. mina intressen känns "billiga" i förhållande...

Cykla var det jag skulle... jo, hann med det också... även om turen blev lite kortare än planerat... både p.g.a. modellflyg-planen... men också för att det kom en riktigt rejäl (och väldigt lokal) regnskur.

Nu... är det dock dags för lite kaffe... och sen ev. lite arbete...

//Tierra

Foto: Tierra

Peace & Love...

Festivaltider runt om i landet... Sweden Rock för någon vecka sedan, Hultsfred som pågår...och 23-28 juni är det dags för Peace & Love i Borlänge... och givetvis ska ena dottern dit... med sina kompisar...

Hon har tjatat... ofta... om att få åka på festival i några år... och hittills har det blivit NEJ... men i år får hon och några kompisar till slut åka... och då föll valet på den kanske "lugnare" festivalen av ovanstående tre...

Om det är rätt eller fel att hon får åka... tjaaa, det kan man ju alltid diskutera... för hon är 17 år nu... och åldersgränsen för campingen är 15... så min förhoppning är att allt går just till... att de får kul och att de kommer hem helskinnade igen...

Det är ju trots allt inte SÅ långt för mig att åka till Borlänge... om de missköter förtroendet att få åka dit själva... eller hur ?

Deras förberedelser är i full gång... och i kväll ska jag lära de två festivalbesökarna... hur man sätter upp ett litet 2-mannatält... och jag misstänker starkt... att det är sista gången jag ser det tältet...

Läs mer här: Festivalens egen sajt

Med dessa rader tackar jag för mig... och ber att få tillönska er alla en riktigt trevlig och avkopplande helg !

//Tierra

Foto: Tierra - Dregen & Backyard Babies (tagen vid ett annat tillfälle)

Redan fredag !?

Usch... tiden flyger iväg... det är redan fredag igen och som vanligt kan jag ju inte direkt påstå... att jag ser fram emot helgen...

Det har varit väldigt lugnt på kontoret den här veckan... kanske är det skolavslutningar m.m. som gör att allt gått på halvfart...

Känner mig ganska sysslolös och onyttig... och jag letar, försöker hitta ett nytt uppdrag på lite olika sätt... men det brukar ju vara knepigt så här års... innan semestern...

Tror jag nöjer mig mer dessa rader... ska hämta en kopp kaffe och sedan får vi se vad som väntar...

//Tierra

Heta begär...

OK... jag erkänner... detta är dagens "JAG-VILL-HA-NU-PRYLAR"...

Först och främst... ett nytt, rejält objektiv till kameran... Sigma har precis släppt ett väldigt prisvärt som är på 150-500 mm... nu kan vi snacka möjligheter... att ta NÄRBILDER på vilda djur m.m.

Priset är också ganska överkomligt... "bara" 7.500 kr... men tyvärr vet jag inte om min budget tillåter en sådan utsvävning just nu...

Nummer två på listan över heta begär just nu... NYA, fina iPhone... från Apple...

Man kan säga mycket om Apple... men visst sjutton gör de SNYGGA saker... och nu när den äntligen (11/7) kommer i en version som är anpassad för Europa... ja, då suger det rejält i shoppingtarmen...

Om ni vill... kan ni läsa mer på Apples hemsida

Kanske dags att inventera bland prylarna hemma... det kanske finns något som kan avyttras... där slantarna sedan kan få återinvesteras i något av ovanstående... små tekniska leksaker...

//Tierra

Pusselbitar...

Ibland blir man allt lite förvånad... men samtidig glad... som när en oväntad kommentar... från en pålitlig vän dyker upp... någon som nog länge funnits i bakgrunden... och följt ens resa... men av olika skäl inte tidigare visat sin närvaro...

Jag hör av mig snart min vän... det kan jag säga redan nu och tack för ditt stöd... jag har inte många vänner IRL... men du tillhör dem jag värdesätter högst... och jag vet så väl hur mycket du själv fått gå igenom... Jag ringer vilken dag som helst ;-)

Ja... på något sätt ska väl pusslet gå ihop... alla bitar hitta sin givna plats... ibland tar det en ganska lång stund att hitta både biten och platsen... men med tålamod och vilja... så går det ju nästan alltid vägen...

Dessutom... alla pussel är ju inte bara tvådimensionella... alla riktningar finns... höger, vänster... framåt och bakåt... uppåt och tyvärr ibland också neråt...

Jag har lagt mitt pussel ganska länge nu... men bilden börjar klarna betydligt... och det underlättar också... när man ibland får hjälp att lägga ännu en bit på rätt plats...

Nu väntar kaffekoppen... och sen lite frisk luft... jag får väl passa på medans solen lyser igen... man vet aldrig hur länge...

//Tierra

Upp ur diket...

I går var jag ute och cyklade... verkligen i dubbel bemärkelse... accelererande tankar och helgens haveri landade i en rejäl mental krasch...

Inget... absolut inget... hade någon som helst betydelse... och jag tappade för några timmar totalt fotfästet... skadade och sårade... både mig själv och omgivning...

MEN... jag fick stödet... jag fick orden som betyder allt... jag fick chansen att lossa de tyngsta stenarna från bröstet... och jag kan aldrig tacka den personen tillräckligt...

Det är faktiskt helt obegripligt... hur någon som själv går igenom ett helvete... ändå kan finna kraft att finnas där... och ge mig ord som ger vägledning... insikt... och mycket mer...

Att jag dessutom... efter att, tidigare under dagen igår, ha sårat denna person... kan få förståelse och förlåtelse... det är ett bevis vilket STORT HJÄRTA denna person har...

TACK... min älskade, underbara vän... Tack för att du finns !!

Och... du har rätt... jag ska hitta ett sätt som gör min börda lättare att bära... någon (kanske K) som jag kan lita på och som, öga mot öga... kan stödja min fortsatta resa...

Jag vill också passa på att tacka flera av de fina bloggvänner som jag har... Tack för era stöttande ord... även om jag inte alltid visar hur mycket de betyder eller svarar tillbaka...

Jag reser mig igen... som efter att ha tillfälligt cyklat omkull... nu SKA jag ta nya tag på livets pedaler... och trampa mig vidare mot livet... och allt som väntar där...

//Tierra

Foto: Tierra-on-the-mobilephone

Där ingen hör...

Foto: Tierra

Gul och blå...

Nationaldag... 30 grader... strålande solsken och klarblå himmel...

"Inte ett moln
så långt ögat kan nå
Inte en
droppe regn
på flera dagar"

"Med en glass i min mun
och med
sandaler av plast
går jag i solen..."

Ja, vad annars kan man tänka på... en dag som denna... och när dessutom vår huvudstad visar upp sin allra finaste sida...







Och jag nöjer mig nu med några "få" bilder från dagens firande...

//Tierra

Foto: Tierra

Tid att andas...

Jag har rymt från kontoret idag... ut i solen för tid att andas... sitter på en bänk... vid ett bord... och är omgiven av fåglarnas intensiva kvittrande från det närliggande skogspartiet...

Det är alldeles stilla... kameran ligger bredvid mig och väntar... en hackspett flyger fram och tillbaka över platsen jag sitter på... och jag ANDAS... låter lugnet sjunka in i själens alla vrår...

Just den här sortens ensamhet... totalt avkopplad från allt... ger mig så enormt mycket.. och jag njuter i fulla drag...

Jag ska strax stänga av datorn... låta bokstäver och ord vila... låsa bilen och bege mig in i den lummiga, gröna naturen... njuta av varje steg mot stigen som kommer föra mig allt djupare in i skogen... till en annan sorts värld...

Jag ska låta tankarna vila... insupa skönheten i det som omger mig i detta nu... och styr mina steg längs stigens snirklande krökar... att få några timmar att andas... kanske också känna livet...

Kanske stannar jag kvar här... kanske glömmer jag vägen tillbaka... kanske är det här jag hör hemma... nära naturen...

//Tierra

Foto: Tierra

Dagen efter...

En kort... mycket kort kavalkad av bilder från gårdagen... som blev en riktigt bra dag för den nyblivna studenten... och det värmde allt lite extra mycket i hjärtat... när hon efter midnatt... och alla hennes kompisar gått... kramade om sin "gamla pappa"... och sa, "Tack för allt... Tack för en jättefin dag". Då kom mina tårar...









Att det sedan... från och med idag... innebär att livet nu tar en ny vändning... och allt som det kan innebära... det var nog det sista hon tänkte på i går kväll...

Nu håller jag tummarna för att hon snabbt hittar ett jobb... och egentligen känner jag nog ingen tvekan över det... för jag är väldigt stolt över hennes sociala förmågor... och sätt att ta sig framåt... på livets slingrande väg...

//Tierra

Foto: Tierra