Blir man någonsin förberedd... på vad som väntar... på hur livet kommer att se ut... eller ska man inte ens försöka bry sig...Ska man bara släppa taget... eller ska man kasta sig ut i berått mod... låta vinden föra en långt bort... till allt det okända...
Orädd... eller livrädd... medveten eller omedveten...
Jag vet faktiskt inte vad som är bäst... eller ens rätt... jag vet bara EN SAK... och det är... att jag MÅSTE...
//Tierra
Foto: Tierra
7 kommentarer:
Jag förstår ditt svåra val och dilemma här just nu... Man kan nog aldrig vara beredd, allt kan plötsligt förändras i ett trollslag. Endera av något man själv inte kan påverka, eller också så finns det tillfällen då man själv är med och skapar sin framtid. Jag tor det är hela tiden en kombination av alla de saker du beskriver. Tiden leder ofta till nya insikter, måste mogna utan att man kanske inte behöver agera så mycket. Jag önskar dig all, all styrka till att gå vidare. Det finns en massa saker att utforska där ute!
Hej! Härligt och skrämmande att ha kommit hit nu va? Tänker på dig mycket! Jag har varit hos min livscoach idag och det är uppenbart att man har en bit på sin resa kvar....
Så mycket kvar att hitta tillbaka till den man en gång var och vill vara i resten av sitt liv..
Antar att det är så för dig också!
Nej, man kan aldrig bli tillräckligt förberedd men jag tror vi kom till den gräns där vi var så förberedda vi kunde bli.
Har du gått fler gånger till din coach? Kram
He he he, det är lika bra att inse att livet blir vi aldrig kloka på. Just när vi tror att vi hittat vår plats, ja då vänds allting upp och ner :-)
Go with the flow, my dear! Följ din egen känsla och intuition. Var sak har sin tid och du kommer att veta när det är dags :-)
Det finns alltid en ljusnig...även för dig.
Kram Annelie
Rospinglan
PS. Hittade ett inlägg i min egen blogg där jag skriver om "Att släppa taget samt ge sig själv tid". Beskriver i korthet mina egna sista 7 år. Läs gärna om du vill, från den 12 januari. DS.
nej nej man känner sig nog aldrig redo helt..det är som när man skulle lära sig cykla..man visste att man måste för man ville och behövde det..samtidigt så var man rädd för alla skrubbsår och smällar man skulle få..men man reste sig varje gång..torkade såren och satte på plåster men upp på cykeln igen..kram Anna-karin
Nä inte går det att vara förberedd. Hjälper inte hur mycket man förbereder sig, för plötsligt tar allt en helt ny sväng och nya vidder öppnar sig. Det är som att åka berg o dalbana "life is a rollercoaster just gotta ride it"
och visst är det så att man inte ser nya "dörrar" förrän man stängt en gammal....
kram
Skicka en kommentar