Det är dags att få beklaga sig lite... för just nu mår jag inte speciellt bra... ingen som helst lust med någonting... och jag skulle helst av allt bara vilja dra iväg... bara bort... gömma mig under en sten...Men... plikttrogen som jag ju är... så sitter jag kvar här på min lilla stol... framför datorn... och svär ve & förbannelse över allt...
Ute lyser solen... men det är minsann inte alls längre varmt, det är kallt... det skär i mina värkande leder och när jag i helgen skulle ta på min shorts för första gången i år....
Ja, då var de "plötsligt" alldeles för STORA... minst 7-8 cm tillgodo i midjan och jag kunde knappt tro det (även om det kanske inte var helt oväntat)... att jag gått ner fullt så mycket... men tydligen så är det nu ett faktum...
Beach 2011 blev kanske redan nu Beach 2008... och då tillhör jag inte ens dem som badar... inte i Sverige i alla fall... alldeles för kallt i vattnet här i landet...
Igår kväll kröp jag ner under täcket redan halv 9... släckte ljuset och la en kudde över huvudet... allt det hopplösa och mörka fann åter vägen in i min kropp, som genast fylldes av den svarta ångesten, illamåendet och salta spår över ansiktet... jag känner mig verkligen både svag och värdelös just nu...
ORDEN och sanningen ligger under ytan... bränner mot huden och vill ut... men jag stänger bara av, stänger in mig... bakom ett allt hårdare skal av enskildhet och ensamhet...
Usch... vill inte vara här... vill INTE vara... och det känns i precis hela kroppen... någon gång måste det få räcka... för klockan tickar för livet... och jag vill hinna visa VÄRLDEN...
Visa VEM jag är... visa ALLT... berätta HELA historien... för ALLA... men min egen otillräcklighet sätter käppar... NEJ, förresten... det är stockar... i hjulen...
Stockar av rädsla, otillräcklighet... och feghet... varför förstår jag inte... fattar det verkligen INTE... för jag mår bara sämre i allt...
//Tierra
Foto: Tierra
7 kommentarer:
Varma kramar vill jag ge dig. Önskar att jag kunde komma till dig, svepa en filt om dig och servera en varm dryck, låta dig gråta och prata tills du känner lite lättnad. I alla fall såpass att du somnar utan tårar. Jag vill inte att du ska behöva känna så här. Styrkekramar!!!
Inget bra eller kul alls att du åter känner att det är mörkt och kallt i tillvaron. Varför ska vissa människor behöva känna det så, trots att mycket i livet är ok?
Vet själv av egen erfarenhet - haft perioder när det varit nedåt, nedåt, trots att man utåt sett haft det helt OK.
Du förefaller trots allt ganska stark innerst inne så jag hoppas att det vänder och att du "återvänder till ytan" ännu starkare.
Önskar dig allt gott.
vännen Socrate
Jag bara kommer in och kramar om och hoppas du ska känna dig lite bättre till mods snart.
Annelie
Ibland behöver man skynda långsamt...
Värme
a.
Kramar till dig vännen
rädsla är ibland förlamande..
och att trippa sig gör man oftast då fast man inte borde..
när rädslans grepp släpper så kan man ta ytterligare ett steg..tills dess är det bara ge sig tid..
tid.. kram Anna-karin
Här kommer en stor kram från mig!
Leta efter ett litet ljus - nånstans lyser det! Håll fast vi den lilla strimman. Fokusera! Håll ut! Sök stöd och hjälp i omgivningen!
kram
Skicka en kommentar