Kom hem lite sent denna kväll... mer om det en annan dag... och nu sitter jag här i min tomma ensamhet... och förbannar... att jag inte kan komma till vila... att sömnen återigen är som bortblåst...Tankarna vill inte sluta gnaga... och jag får uppbåda all den kraft jag har... bara för att hålla min själ i någon sorts jämnvikt...
Det finns ett ordspråk, ett talesätt... något i stil med... "Den som är helt utan skuld får kasta första stenen"... och det är väl kanske just så det är... INGEN är helt utan skuld... och ändå kastas det stenar... både här och där...
Vill egentligen bara skrika rakt ut... stå där ute på den kalla och av snö täckta gräsmattan... barfota och naken inför verklighetens sanna ansikte... och vråla ut all den ilska och uppgivenhet som tär på min själ i de svarta stunderna...
Jag är den som bär hela skulden... bara just jag... och så kommer det nog förbli... då jag nu lägger den till handlingarna... för hur jag än gör... så bär jag den alltid med mig...
Ingen... verkligen ingen vinner en sådan kamp... det kommer bara finnas förlorare... och just därför kan man verkligen... ställa sig själv frågan... var det VÄRT det...
Jag går vidare... tar lyktan i handen... och låter det ljus som ännu brinner... lysa upp vägen där jag ska vandra... tar emot de ord som berör... från många håll... och tänker aldrig ge upp MIN dröm...
Jag tror på rättvisan... lika mycket på ödet... och så en dag kommer allt ses med andra ögon... en dag VET kanske världen... lika mycket som en ensam och trött själ... en sen, sen kväll i november...
Nu ska jag vänta på gryningen... då ljuset återvänder...
//Tierra
4 kommentarer:
Hej Tierra.
Även om man ensam tar på sig "skulden" så vet du också att "skulden" inte bara ligger på en person.
Men du skriver ju också här i sammma inlägg att du hoppas att längre fram, kommer det synas att "skulden" inte bara är en människas.
Kram. Finns här men det vet du! / Borthy
Ps. Skuld är egentligen inget som finns, det är ett begrepp och en känsla som man tar på sig själv men egentligen finns inget som heter skuld så släpp det bara!
Det som sker och händer är livet och det du beskriver som din skuld är bara din gräns som är nådd.
Nu gäller det för din själ och person att överleva och sedan komma igen.
Vad tror du om den tankegången?kram igen.
Jo, så lyder ordspråket eller det är egentligen religiöst... Det finns oxå ett som är: Kasta inte sten i glashus och detär samma innebörd, och: sopa rent framför egen dörr innan man....
De är många som innebär samma sak... Fast kan det vara så att det endast är en som bär skuld? Ja, i kriminella saker naturligtvis men mellan människor i övrigt, i samspel, relationer etc??? Jag tror inte det även om det kan kännas så...
Jag tror att om inte så har något i interaktionen, mellan människor som inte drar jämt, tagit en riktning som gör att när första stenen satts i rullning så följer de flera med den...
Hoppas att du fick lite sömn så att du orkar dagen!Kramen!
Hej Tierra. Det där om att "kasta första stenen" har med åren blivit mer och mer ett rättesnöre för mej. Vem är jag att kasta sten på andra? Är jag helt utan skuld? Ett annat bibliskt ord är "se inte till stickan i din broders ögon innan du tagit bort bjälken i ditt eget" . Också ett bra levnadsråd. Jag har ett par sådana där saker i ryggsäcken, där jag borde försonas & gå vidare men "man är ju en stolt åsna" och har inte lyckats ännu.
Grips mycket av din poetiska beskrivning av Din egen situation och vill uppmana dej att kämpa vidare! Egentligen en märklig uppmaning - jag vet ju inte alls "vilka demoner" du slåss med, men att ge upp och resignera är aldrig bra.
Ha en bra måndag
vännen Socrate
Jag hoppas det sen kommer att ses med andra ögon. Det är aldrig någons fel att två bråkar är ett uttryck och det passar väl bra även här....om lite långsökt i texten.
Tids nog ska du se, har du fått din upprättelse. Jag hoppas för din skull att det blir snart.
Kram
Skicka en kommentar