Samma visa som sist... ett brev i brevlådan som ger mig kalla kårar och rysningar över precis hela kroppen... och ett illamående kommer krypande... en kallelse till tandläkaren.... *suckar tungt*Vad gör man... det får bli precis som senaste gången... bara ett kort litet telefonsamtal... ombokning till en tid längre fram... just bara för att skjuta på problemet... lite, lite till...
Jag vet ju så väl att det finns andra tandläkare... där man ju kan få hjälp via både piller och narkos... men det hjälper liksom inte... jag klarar ju knappt av bara själva den första undersökningen...
Det är en sån djupt rotat känsla av obehag och skräck... grundlagt redan när jag var liten... men hur mycket jag än verkligen numera försöker... så kommer ångesten direkt... bara av att se kallelsen...
Jag vet att jag skrivit om detta tidigare här i bloggen... och det är kanske inte särskilt intressant att se mig skriva om det igen... men jag bearbetar mitt obehag genom att skriva ner dessa rader...
*kort paus för telefonsamtal till tandläkaren*
Så... nu är tiden avbokad... en ny kallelse kommer längre fram... i mars eller så... hur det blir då återstår att se...
Dessutom... det finns väl viktigare saker... än bara ett litet tandläkarbesök... att reflektera över... det är ett mindre problem... i allt annat som nu händer... och jag borde nog vara den siste att beklaga mig över små struntsaker... många har det mycket värre...
//Tierra
5 kommentarer:
Tack vännen, du gav mig dagens leende, stora leende. Nej, inget elakt sådant men ett igenkännande:) Jag är likadan, med tandläkare, droppnålar, sprutor... Stick i fingret har jag lärt mig att hantera, genom att göra det på mig själv:))
Kan du förstå hur mycket magnetröntgen kostar mig med droppnål och allt... Jag är verkligen ingen lämplig kandidat för sjukdomar egentligen:) Jag tror att det kanske blev fel någonstans;)
Jag har i alla fall full förståelse för att du bokar om tiden!!!
Men jag vet oxå att man inte ska göra så, men det struntar jag i:)))
Jag kan förstå din rädsla jag är lika rädd jag me, men jag har inget val jag måste gå till tandläkaren oavsett hur jag mår...har så dåliga tänder att jag behöver akutvård. Så man väljer själv hur mycket vård man behöver, alla gör vi våra val.
Ha en bra dag/Anita
Visst kan man se att andra har det värre. Sina egna blir mindre drastiska/stora då.
Jag hoppas att du någon gång kommer över din skräck för tandläkarbesök. Det måste vara oerhört påfrestande(psykiskt).
Man ska ju se det positiva, så det var ju bra att du inte avbokade helt, utan bara sköt på tiden =)
Ha en fin dag/kram
Hej kompis.
För att ge lite nyanser åt diskussionen kan jag säga att jag, trots en riktig matrona till tandläkare i barndomen (hon borrade folk genom kinden, enligt legenden) så har jag ingen tandläkarskräck. Somnar faktiskt ibland i tandläkarstolen. Dagens tandläkare är ju så himla varsamma oxå - åtminstone dem jag haft kontakt med. Men du är ju inte ensam att ha den skräcken - många är med i klubben.
I mars bär det av då...eller...
Ha en go eftermiddag
önskar vännen Socrate
Har också haft en tandläkare i Socrates kaliber.... hua! Den jag har nu är hur snäll och försiktig som helst. Men har jobbat ihop en tjej som också fick ångest av tandläkarkallelser. En dag fick hon ett supersnyggt kort från tandläkaren som innehöll ett presentkort på ett besök på kliniken - och ett litet trevligt brev där han beskrev att han saknade henne... gulligt tycker jag. Tror dock att hon ombokade det besöket också... //amonym
Skicka en kommentar