Jag begriper det inte... återigen befinner jag mig i de mörkaste av vrår... där otillräcklighet och maktlöshet råder... där jag bara kan krypa ihop än mer... och sluta skalet runt kroppen...Gång på gång fallar jag ner i dessa hål... i sinnets mörka och kalla hål... och känner hur jag tappar taget lite till för varje gång...
Jag försöker hålla i utsträckta händer... bevisa att jag orkar... för allt som betyder nått... kanske behöver jag... även de mörka stunderna... för att kunna ta emot de ljusa ögonblickens värme...
Utåt är fasaden glatt och felfri... men innanför råder just nu mörker, ledsamhet och en enda stor längtan... tänk OM... om allt bara vore så mycket lättare...
Vill tro... vill hoppas... vill bevisa... VILL...
//Tierra
Foto: Tierra - En dag då solen värmde kropp & själ...
6 kommentarer:
Tittar bara in för att ge dig en liten kram i mörkret
KRAM Mia
Hej Tierra. Kass att du känner dej nere igen. Har full förståelse då jag själv "varit där". Hade en rejäl kris kring 40 (kanske jag redan berättat...). Man kan för sitt liv inte fatta vad det beror på. Varför just jag???
Om du fortfarande tvekar att ringa "det där samtalet" - ta mod till dej och gör det. Du kommer inte ångra det.
Hoppas du känner dej lite mer uppåt i helgen
önskar vännen Socrate
Hej Tierra!
Vilken kämpe du är!!!!! Men ibland måste man dela på bördan .... när den blir för tung! Det gör du väl?!
Vad rädd om dig! Och njut av de ljusa ögonblicken när du har dem!
kram
Hej vännen.
Här behöver du inte bevisa något, du duger som du är. Låt de mörka stunderna komma, låt de passera. Jag vet så väl hur det känns att ramla ner i svarta hål. Mitt bästa tips är... "försök inte rida ut stormen ensam, be om hjälp". Snälla!
Jag lovar dig... i tanken håller jag din hand så att du inte ska tappa taget helt och hållet.
kram på dig / Wimsa
Snart ska du se att allt blir ljust och fint igen.
Det finns hjälp att få! Tro mig, jag vet. Att du skriver här är bra. Men ge dig själv chansen att få komma ur mörkret. det är en fight som är tung nog utan att behöva fightas i ensamhet. Varma ljusa kramar till dig...
Skicka en kommentar