Det här får bli de sista raderna för den här veckan... en svart vecka på många sätt... och än är det nog inte över... även om min högst tillfälliga stund av "egen tid"... gav mig lite nya krafter...Mina rader här den senaste tiden... har väl varit långt ifrån roliga att läsa... och jag blir verkligen enormt berörd... av den omtanke och värme som era kommentarer skildrar... och jag hoppas verkligen ni förstår hur mycket det betyder... vid tillfällen som dessa...
Det är verkligen svårt att vara så öppen... som jag känner att jag varit... kanske har t.o.m en del tagit illa vid sig av att läsa... men jag behöver, av rent egoistiska skäl... få ur mig alla dessa ord som tynger mig... i både själ och hjärta...
Någon har skrivit att de inte känner igen mig... den där Tierra de är vana att läsa hos... och så är det nog... jag är ju INTE densamma nu längre... det har hänt så otroligt mycket... sedan december 2004 när jag hittade in i bloggvärlden första gången...
Min blogg är... och kommer alltid vara MIN egen... att det sen finns ett antal härliga besökare... som lämnar kommentarer och visar sin omtanke... det är ett jättestort PLUS... som jag nog inte kan eller vill vara utan...
Hoppas ni får en bra dag allihop !
Varma hälsningar, Tierra
3 kommentarer:
Nej... det är klart att du inte är
den samma Tierra som vi har sett tidigare.
Det har ju hänt mycket bara på kort tid.
Och om man ska se förändringarna sen du började skriva...
och från det året vi lärde känna varandra, så har du blivit "mognare" i skrivandet.
Men du har alltid haft en bra blogg
och intressant läsning.
*saknar dig snutt. tänker på dig.
var inte rädd att ta kontakt...
oavsett det är till mig eller nån "proffs"*
Kram vännen, Veronica
En blogg är alltid ens egen oavsett om andra känner igen dig i den eller inte, om andra är intresserade eller inte, det är upp till dom, men bloggen den är DIN!!!
Kram på dig, vännen och ha en så bra helg du kan (även om jag vet att du inte alltid uppskattar helgerna så som de flesta gör:))
Berättade faktiskt om den kontakt vi fått på webben för några vänner härom dagen (vi är ju anonyma...nämnde inte ens pseudonymen Tierra) och de blev ganska gripna över vad bloggen kan betyda. Jag är mycket glad att vi träffats och hoppas att du sakta men säkert kan krypa uppåt ur den svåra situation du befinner dig i och vill mycket gärna vara ett stöd (med det lilla jag eventuellt kan bidra med) på webben.
Har själv "varit där" och fattade ingenting varför det kändes så svart och tomt, trots att jag har en underbar familj och många vänner och ett till synes mycket bra liv. Själen är inga lätta saker att förstå sig på.
Ha De Bäst önskar vännen Socrate
Skicka en kommentar