Det är mycket nu... lite för mycket kanske... men eftersom det nu är de sista dagarna på mitt nuvarande uppdrag... så är det många lösa trådar som ska knytas ihop... och då blir tyvärr tiden för att skriva i bloggen lite begränsad...Men just nu är det lite lugnare... så jag gör väl ett försök...
Ni har väl kanske hört talesättet... "Små barn, små problem... stora barn, stora problem" och det stämmer verkligen... i alla fall om ni frågar mig just nu...
Det är sonen jag pratar om nu... han som snart fyller 23... som ännu bor hemma... som inte gör det minsta lilla handtag hemma... eller ansträngning för att hitta ett jobb...
Han som klagar på att mjölken är slut... han som bara slänger sina skitiga kläder i en hög nedanför sängen... han som mest tillbringar tiden, antingen i sängen eller framför ett dataspel... just honom är det jag menar med dessa rader...
Jag tycker INTE jag ställer för höga krav... som att han åtminstone borde försöka hitta ett jobb... som att han ibland kunde hjälpa till med tvätten eller gå ut med hunden...
Han ÄR vuxen... han måste lära sig ta sitt ansvar... han borde vara tacksam för att han trots allt får bo kvar hemma... att han kan få mat i magen o.s.v... åtminstone tills han får ett jobb...
MEN... och det är ett stort MEN... då är det väl inte heller orimligt att han hjälper till hemma... för han kan ju inte betala för sig... så länge han är arbetslös...
Som ni förstår... detta är ett MYCKET hett ämne där hemma just nu... och tyvärr blir det mest bara infekterat och bråkigt... så fort vi ställer krav och försöker hjälpa till... jag kan ju knappast söka jobb åt honom eller hur ?
Jag kan bara hoppas nu... att en lösning snart dyker upp... för som läget är nu kommer det inte fungera länge till... och risken för att konfrontationen växer ytterligare är stor... om han inte OCKSÅ inser sitt ansvar som vuxen...
Dags att jobba igen...
//Tierra
P.S. Fotokursen igår kväll, del 2, började riktigt bra... om än kanske lite väl "flummigt"... med mycket prat om bildkomposition, vinklar, färger, balans och perspektiv m.m...
På lördag är det dags att bege sig ut igen med kameran... då väntar en heldag i Stockholms södra skärgård, på en större ö... jag får nog anledning att återkomma om det skulle jag tro ;-)
Foto: Tierra
2 kommentarer:
Kära vän...med risk för att låta kallhamrad här nu...så tycker jag att du SKALL ställa krav på din son. NU!
Måhända tycker du att jag är väl rakt på, men..han verkar ha fått såsa runt för länge och kommer inte att samla ihop sig själv utan en spark i rumpan..varför skulle han ? ? Inget händer ju.. Handlingar måste få konsekvenser...det är viktigt att lära sig.
Min äldste har flyttat ut, son nr 2 blir 20 i maj och han letar lägenhet och jobb i stan. Han betalar hyra hemma - vi har sagt 25% av den inkomst han får in (han jobbar deltid samt stämplar) - eller minst 2500:-/mån. Det lär han inte klara av att leva på när han väl flyttat...så för att hindra honom från att "fastna hemma", har jag sagt att jag kommer att höja hyran direkt om jag ser att han inte letar jobb/lägenhet aktivt.
That´s it.
Ärligt talat...skall man klara sig i livet så måste man oxå fatta vad det kostar - både i reda pengar och i arbete. Att man gör sin del! Du/ni gör honom en stor otjänst genom att "klema bort honom"... Livet äro ingen räkmacka - better be prepared!Det är mitt ansvar som sörälder att visa ungarna verklighetens villkor, tycker jag.Kramar och Ramar..<3
Att man gör sin del hemma när man bor ihop, samt att man är trevlig och tacksam...det är så självklart min vän att du bara inte KAN acceptera något annat... För sonens skull: STÄLL KRAV NU!Han får en chock när han kommer ut i Livet annars..
Stor KRAM o Lycka Till! med de ofrånkomliga dusterna...Go,go, go!
: )
//Mia
Jag har inte kommit till dessa svåra frågorna i livet än så jag antar att jag inga goda råd har att ge.
Mina gossar är ju 8 och 11 och jag försöker smyga in samtal om redan nu vikten av att studera för att få ett bra jobb så man kan försörja sig. Längre har jag inte kommit.
Antar att det nuför tiden inte är lika lätt som det var för oss... vi kunde starta med arbeten utan utbildning, du vet vårdbiträdesjobb och på fabriker eller som lärlingar...nu för tiden finns väl inget sådant. Inga ställen där man kan få visa vad man går för.
En äldre vän till mig sade: Jag tror att vi måste inse att framöver kommer det inte finnas jobb till alla människor, att människan måste hitta andra värden än att jobba och göra rätt för sig.
För mig är dessa tankar väldigt främmande för jag är en väldigt "göra-rätt-för-mig-människa". Var ska man få pengar i från?
Han svarade: Från ett bidragssystem utan att det är något negativt, det kommer vara naturligt.
I framtiden behöver väldigt få arbeta.
Ja ja, det här var inte mina tankar...
Kan din grabb lida av depp månne? Jag menar självförtroendet och självkänslan går nog i botten och till slut skiter man i allt när man inte ser någon ljusning?
Skicka en kommentar