En strålande morgon... solsken, klarblå himmel och småfåglarnas kvittrande... gjorde att morgonpromenaden med hunden blev en riktigt bra start på dagen...Dessutom ett par riktigt trevliga samtal i telefonen... varav ett från konsultchefen till en av mina tekniker... där han (en för mig helt okänd person) ville uttrycka sitt stora nöje med min arbetsinsats och hanteringen av bl.a. hans konsulter...
Jag har nog allt lite svårt att ta emot beröm på det viset... speciellt från någon jag inte känner... men det gjorde mig givetvis väldigt glad och stolt... att få sådana fina och oväntade kommentarer via telefon... en högst vanlig torsdagsmorgon...
Mina arbetsuppgifter börjar nu bli klara... och det är inte så väldigt mycket mer jag kan göra här... jag ska mest finnas kvar till måndag som stöd för min efterträdare... och det känns trots allt ganska bra att gå vidare nu mot nya mål...
Visst känns det på många sätt tråkigt att "förlora" mina trevliga arbetskamrater... men jag är ganska säker på att vi kommer hålla kontakt... och i vissa fall säkert ses... för IT-branchen ÄR som en väldigt liten ankdamm ibland...
Det börjar ju att dra ihop sig till lunch nu... och för första gången på ganska länge känner jag mig faktiskt riktigt hungrig...
Ha en fin & solig torsdag !
//Tierra
Foto: Tierra
4 kommentarer:
Grattis till berömmet!
Vart kommer du ta vägen? Har du nytt jobb som väntar?
Härligt att du börjar känna dig hungrig! Blev det pankistävling idag?
hoppas lunchen smakade bra...det är väldigt vilken duktig fotograf du är, jag gillar dina bilder mycket...kram
Det var väl riktigt roligt att få beröm. Sånt värmer, även om det kan kännas lite svettigt attt ta emot det.
Jobbigt med sonen. Självklart ska han hjälpa till hemma, det är det minsta du kan begära. Hoppas han tar sitt förnuft till fånga snart.
Ha det gått nu måste jag rusa igen. Har fått kräkits flera gånger.
Kram Annelie
http://rospinglan.blogg.se/
Vilken behaglig blogg!
Det vilar ett skönt lugn över den på något vis!
Stora barn - stora problem - jag tror dig!
Svår sits förstår jag, man vill ju inte sätta sina ungar på bar backe heller!
Skicka en kommentar