En dag som denna... då får man minsann vara glad för minsta lilla ljuspunkt... regnet, fukten och dimman har bäddat in hela världen i ett grått, trist och minst sagt deprimerande täcke...Jag har laddat mobilen med lite ny musik... tryckt in hörlurarna så långt det går i öronen... vridit upp volymen på maxläge... och just nu strömmar tonerna av Simple Plan... in mot mina trumhinnor... vibrerande i mina tankars strömmar...
Musik är verkligen en underbar "uppfinning"... som kan ge lugn och stillhet... eller rensa upp bland tankarna de dagar då det behövs... texterna ge upphov till nya tankar... och låta själen få segla ut i funderingar... på ett oändligt hav av noter...
Jag sitter innesluten av musiken... hör inget, ser inget... bara de svarta bokstäverna som bildas på bildskärmen... jag mår bra av detta... att få och att kunna skriva och för en liten stund fly... till tonerna av musikens takt...
Allt är inte bara SVART... eller VITT... den allra största delen, av det mesta, är GRÅ... och om jag ska dra en parallell... med ett i högsta grad aktuellt ämne... så är det ett välkänt faktum... inom fotografins värld... där finns termen AWB (Automatic White Balance)...
Denna innebär att kameran, med hjälp av en inbyggd, automatisk funktion och ljusmätaren... alltid strävar efter att anpassa bilden till grått... och det i sin tur... har en koppling till om bilden upplevs som varm (gulaktig) eller kall (blåaktig)...
Vad ville jag nu ha sagt med denna onödigt tekniska utläggning och jämförelse... jo, som jag skrev nyss här ovanför... ALLT är verkligen inte bara svart eller vitt... även livet har en gråskala... och beroende på hur VÅR EGEN BALANS är inställd... så får vi också uppleva kyla och värme...
Djupa funderingar idag som ni ser... och kanske inte helt lätt att förstå... men jag skriver ur hjärtat... och hjärnan... så det blir väl inte alltid så glasklart...
Kanske är det bara vädret igen... som påverkar och ger mig dessa tankar... vad vet jag... låter musiken fylla tankarna, tomrummet och den längtan som hela tiden finns närvarande i min själ...
Jag behöver ljuset... men jag vet att, trots allt... där bakom den fuktig dimman, de grå molnens avstånd... finns de allra ljusaste solstrålarna... de kommer fram en dag... ingen tvekan om det...
//Tierra
Bilden... ja, som vanligt hittad efter lite googlande på nätet...
4 kommentarer:
Jag tyckte det var bra jämförelser.
Egentligen vill jag ha mitt liv i gulskalan men vet ändå att jag gillar blå-skalan bättre...konstigt.
Åtminstone i fotografier är jag väldigt mycket för starka kontrester, det tilltalar mig. Svart/vitt.
Rena linjer....fast jo, ditt vatten också..svårt det här.
Hur skall man tolka in det här i livet? :-D
Vet just nu bara att när jag skulle välja mina färger på tapeterna sade jag till damen i tapetaffären att jag under inga omständigheter ville ha något gulaktige, eller bieget....vad kan mitt undermedvetna menat med det?
Oj, vilket svammel från min sida. Får jag återkomma om att få rama in dina bilder när jag mer exakt vet hur min lägenhet ser ut, var de passar?
Utöver det, Du hittar så otroligt fina bilder till dina inlägg, de blir inramade så känsligt med dina ord. Kram
Å så du skriver som jag precis känner mig idag...gråskala..ja men nu längtar jag efter en annan skala..och visst är det så att det kommer en annan skala och musik tänk vilken stor funktion den har att fylla jag är så glad för den..för musiken alltså...gillar din fina blogg
Märkligt men när det gäller musik faller jag oftast för moll-låtar och speciellt för såna med vemod i texten...vet inte varför men de känns kanske mer äkta...livet är ju som de flesta vet inte bara vackert och glatt utan innehåller en hel del mörkt och grått...
Texter som Claptons "Tears i heaven" & Gary Moore's "Still got the blues" är ju kolsvarta men såna faller jag pladask för.
Hur som helst - HA EN FIN HELG!
önskar vännen Socrate
Bra text - informativ - Jag gillar den.
Härligt att du trots det gråa ser det ljusa framför dig.
Om jag inte är närvarande så önskar jag dig en fin helg.
Kram Annelie
Rospinglan
Skicka en kommentar