Känner mig lite bortkopplad... frånvarande från verkligheten... och det är kanske just så jag måste göra... för att ta mig vidare...I morgon ska jag ringa ett samtal... lyfta på telefonluren och slå ett litet telefonnummer... och min förhoppning är att rösten som finns i andra ändan... kan ge mig ett svar som leder vidare...
Kanske ett litet steg för många... men ett ännu större kliv... för den som inte tidigare trott på en hjälpande hand... från detta håll...
En betydande röst... med omtanke och värme... gav mig rådet just idag... och för första gången tror jag faktiskt... att jag hörde... VAD som sades... och varför skulle jag då inte lyssna... när så kloka och viktiga ord yttras...
Kanske krävs än mer närvaro... för att klara en längre frånvaro... en tid för ALLT som ska passera... tjocka murar och sköra skal...
Måste ge samtalet en chans... känna tilltro till de lärda och kunniga människornas tankar... ett extra par stödhjul... på livets väg... alltid lika krokig... alltid längre än man tror...
Trött är min kropp i detta nu... och orden kanske inte längre går att begripa... vill vila mitt innersta rum... med huvudet på kudden...
Ny dag i morgon... i MORGON... en NY dag...
//Tierra
Bilden har jag bara lånat... min kamera får nog vila... ett litet tag till...
9 kommentarer:
Hallå Tierra.
Vad bra att du tänkt ringa "det där samtalet"!
Jag stöder dig i detta till 110%.
Det där med "stödhjulen" är en fin metafor.
Min dotter som är 5 år har inte lyckats lära sig cykla utan sådana ännu...vi har tragglat men NEJ!
Tänk vad viktiga de är då...och de ska finnas där så länge de behövs.
Vad jag menar med det, överfört till din situation överlåter jag till Dej att tolka...
VILL GÄRNA FÅ LÄSA FRAMÖVER ATT SAMTALET BURIT GOD FRUKT!
Din vän Socrate
Var rädd om din livlina och om så behövs, låt denne leda dig en stund. Det kommer att gå bra. Finns här. Kram
KRAM!
Så skönt att du är redo för att ringa samtalet! Ett stort steg på vägen och jag är övertygad om att det kommer att gå bra. KRAM
Jag hejjar på dig, det vet du.
Stöttar dig så mycket jag bara. Tusen kramar
Gör åter ett försök att kommentera härinne. Det är jättesvårt, nästintill omöjligt.
Jag är jätteglad över att du nu känner att du kan slå det där numret. Jag hoppas du ska känna stöd därifrån.
Ha det gott/kram
Annelie
http://rospinglan.blogg.se/
Hoppas det är en god människa som svarar där i andra änden... Jag har mött några sådana kloka personer på sistone, under en jobbig tid. Det är ofta man vill vara så klok själv, men inte alltid det fungerar. Kram!
Mina stödhjul har varit guld värda men nu kan jag nästan cykla helt själv utan att ens tänka på att jag cyklar. Börjar man tänka på det så ramlar jag fortfarande direkt men jag blir sakta bättre. Hoppas att det kommer att kännas så på sikt för dig också. Hoppas du hittar ett par fina som du litar på att de håller måttet direkt på första försöket. Bara våga nu! Inte mycket är ju heller nytt under solen har jag kommit fram till. Jag hoppas som Socrate att vi får följa din väg när du orkar och vill.
...se där, Borthy har haft stor nytta av "stödhjulen" (det har hon själv intygat flera gånger på bloggen) och det har jag också för ett antal år sedan, när 40-årskrisen var för kompakt.
Du ska se att snart ringer telefonen och du får söka styrka och kraft från ett proffs på sånt.
...tycker vännen Socrate
...som kommenterar lite bakvänt idag...
Skicka en kommentar