Svaret...

I morse låg det i min inkorg... det jag väntat på... det som ska bli ett avstamp... som kanske äntligen kan lösa upp den stora och värkande knuten långt där inne i min kropp... en kropp som synbart tärs av hela situationen...

Hej Xxxxxx,

Tack för ditt mail. Ja, det är lätt att man går och skjuter på ett beslut att gå och prata med någon alltför länge. Om du vågar ta steget nu så behöver inte dina känslomässiga dalar bli lika djupa framöver då du får verktyg att undvika det.

Jag är verksam måndagar och tisdagar och har tider redan i nästa vecka.

Varmt välkommen att höra av dig igen.

Hälsningar, Xxxxxxxxx Xxxxxxx

Det känns med ens så stort, så OVERKLIGT... men jag måste... och jag ska... så snart det bara går... dock kanske inte redan på måndag eller tisdag... måste låta tankarna som just nu snurrar i skallen få en chans att landa lite till...

Att öppna dörren, att ge en okänd människa... öga mot öga... insikt i allt det som göms under ytan... DET känns så väldigt skrämmande... men det SKA gå...

//Tierra

Fotot, som får symbolisera en sorts räddningsplanka, har jag hittat på Nätet...