Det har varit några tunga dagar igen... men jag kämpar för att hålla näsan över vattenytan... med god hjälp av mitt skrivande här och ett antal ovärderliga vänner... ingen nämnd, ingen glömd...Det är och förblir svårt mellan varven... det går inte att hjälpa... och till viss del är det nog också ofrånkomligt... problemet är ju bara att både kroppen och psyket tar stryk av det...
Huvudvärk, magvärk och sömnlöshet... eller, som nu häromdagen... illamående, kallsvettningar, trötthet, oro och ångest... allt tydliga varningssignaler... jag vet... och det är INTE bra...
Men det finns nog också en anledning till allt här i livet... det finns en förklaring och en lösning till allt... och det är möjligt att den här resan först måste bli lite värre... för att sedan bli riktigt bra...
Ingenting är ju dock säkert... allt kan ta sin tid... och det gäller nog bara att stå ut, att ha tålamod... och om det blir alltför jobbigt eller långdraget... att man då kan få hjälp... professionell hjälp...
Som ni säkert redan förstått... är skrivandet här en också del av min egen hjälp... självhjälp... och att sedan känna stödet och omtanken från andra i liknande situationer... känns mycket bra...
Man inser snabbt... att man är långt ifrån ensam... och att det finns många som av olika skäl känner på liknande sätt... ibland är det så skrämmande att se hur många som så uppenbart mår dåligt i sina liv... av tusen olika skäl...
I jämförelse med en del andra... så har jag nog trots allt klarat mig ganska bra... men, det är så personligt... hur mycket man klarar av, innan kraschen kommer...
Det är INTE nattsvart just nu... det kommer lösa sig och jag ska fixa detta, ingen tvekan om det... får jag bara skriva av mig med jämna mellanrum... så betyder det mycket... och det finns personer i min omgivning som jag också kan prata med... så det ska bli bra !
Det är svårt att erkänna sånt här för andra... och än mer för sig själv... att man faktiskt mår så dåligt... i livet av olika skäl...
Att skriva... betyder därför mycket... mycket mer än jag någonsin hade kunnat ana för bara 3-4 år sedan... och jag kommer, även när allt är bra... förtsätta skriva... för jag tycker om att skriva...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar