Fasaden rasar... bit för bit... innandömet ligger blottat... för alla att se... snart är allting raserat och kvar finns bara en hög med grus...Inget kan nog någonsin bli som förr... inte nu, inte sen... för alltid förändrat... inte ens tiden kan återta det som redan rasat...
Att rasera för att ge plats... plats för något nytt... inget känns möjligt längre... tiden är slut... och kraften borta...
Dammet lägger sig sakta... som en tunn hinna av tankarnas stoft...
Att det alltid ska vara så...
Foto: Tierra
1 kommentar:
Tant Rut kommer in och kramar om dig =)
Önskar dig en bra dag, kramar igen och lämnar en termos med kokikaffe och färska lussebullar =)
Skicka en kommentar