Den osynliga linjen...

Någonstans där borta... vid horizonten... finns den...

Linjen... den osynliga linjen... gränsen mellan nu och då...

Ibland flyttas den framåt... andra gånger bakåt... och närmare...

Den är inte särskilt bred... men inte heller smal...

Inte helt rak... men inte heller så krokig...

Linjen kan kännas som en mur... stark och ogenomtränglig...

Ibland nästan mer som en punkt... som är svår att fokusera på...

På natten... och i månens sken... är den lättare att urskilja...

Stegen dit är inte lätta... ibland förlorar man fästet...

På andra sidan väntar något... en känsla av friheten...

Fullmånen ute lyser upp... stjärnorna är långt borta...

Färden mot linjen fortsätter... kanske ett tag till...

Spåren som leder bakåt... dit ingen vill... förblir i mörkret...

Trötta fötter nu... någonstans där framme finns den...

Kommer man orka dit... helst förbi... över till andra sidan...

Oron dyker ständigt upp... likt mörka moln... åska & blixtar...

Bättre på natten... med bara ett ledljus... av månen...

Känslan av lugn sprider sig... i nattens sena timme...

Vandringen fortsätter.........