Ett tunnt, fint skal... lika tunt som ett pappersark... lika skört som livet i sig själv... så lätt att krossa... så lätt att förgöra...
Vad finns där inne... där under skalet... något som expanderar och växer... lika levande som livet i sig själv... precis som universum...
Ett svagt ljus bryter igenom... sprickan är tydlig... lika tydlig som livet i sig själv... strävar efter att nå ut...
Skuggorna runt om försvinner... bort från ljuset... genom tiden som livet i sig själv... utan slut och utan början...
Kanske ett hopp... kanske en mening med allt... som meningen med med livet i sig själv... en strimma av ljus...
Snart ett nytt år... som föds ur sitt skal av historia... en historia om livet i sig själv... med nya förhoppningar och nya möjligheter...
Några tankar, en sen kväll i december 2006
2 kommentarer:
kram på dig!
(hoppas det var ok at jag lånade en bild;))
/M
*L* vad vackert skrivet...kram
/ Anna-karin
Skicka en kommentar