En smärtsam sorti...

Det är med stor sorg i hjärtat jag nu "tvingas" konstatera... att den här bloggen... mitt virtuella stöd under flera års tid och min långa resa... nu sannolikt spelat ut sin roll...

Kanske är det också passande att inleda ett nytt årtionde med något nytt... avsluta det som varit... och ta första kliven på egna, om än något ostadiga, ben och fötter...

Jag kommer därför INTE att skriva mer här i den "slutna världen"... utan har sedan en tid tagit steget ut i en annan, mer öppen form... några av er vet redan hur & var...

Jag vill med dessa sista ord lämna ett STORT & ÖDMJUKT TACK för den tid som varit... för alla era kommentarer, stöd, omtanke m.m... och jag hoppas att flera av er kommer stöta på mig i mitt nästa & nya liv som nu alldeles snart... äntligen tar sin början.

ALDRIG någonsin kommer jag glömma er, mina kära vänner... en del av er har för alltid förändrat mitt liv och synen på MIG själv och det som doldes under ytan i många, många år...

Med något sorgsna, men varma och omtänksamma hälsningar, samt givetvis en önskan till er alla om ETT GOTT NYTT ÅR !!

//Tierra

Nedräkning...

Dagen D... 18 dagar kvar...

Vad som sedan händer med den här platsen... den "dolda" delen... en mycket viktig del under de senaste åren... ja, det återstår ännu att se...

18 dagar kvar... sedan lämnar jag Stockholm...

Hoppas ni alla får en riktigt fin, lugn, avkopplande och snöfylld jul och ett riktigt gott nytt år !

//Tierra

Till slut...

JAG HAR FÅTT EN LÄGENHET !!

Och om inget mer oförutsett händer... så kommer närmaste tiden tillbringars med att fylla flyttkartonger... och sen går flyttlasset någon av de första dagarna i januari...

Återkommer när tiden räcker till... det är MYCKET nu...

//Tierra

Tidevarv...

Brytningstid... snart slår klockornas toner in ett nytt år... ett år som ytterligare kommer öppna dörren mot världens alla intryck och utryck... en ny tideräkning, en start med nya vingar på ryggen - redo att lyfta...

Uppbrottstid... då gamla rostiga kedjor smärtsamt och känslofyllt brytas, samtidigt som nya vänskapsband kan få utrymme att skapas eller fördjupas... en tid för mig och andra att hitta grunden att stå på, att åter kunna känna, få se och höra...

Framtid... att i samförstånd och för gemensamma arvefröns bästa... kunna och få bygga fristående fortsättningar där ljus, syre och livslust åter kan sippra in mellan bladen i livets bok...

Fritid... många, många är ännu pusslets bitar... men de fogas samman bit för bit... en ny tid som börjar och de bitar som i brytningstid känns avlägsna eller saknas kommer att hittas med den största tillförsikt om öppenhetens styrka och möjligheternas obegränsade fantasi- och lekfullhet...

//Tierra

Foto: Tierra

Transaktion...

Andra transaktionen uppifrån... är den viktigaste av ALLA...

//Tierra

Första RIKTIGA steget...

Första riktiga steget taget... jag realiserar och agerar... nu finns det ingen väg bakåt... bara framåt.. NU är jag på väg !

//Tierra

Foto: Okänd

Statusrapport... även här...

Trött, tröttare... tröttast... MEN allt har ju sin orsak, verkan och förklaring... när stenarna från bröstet rasar som från en stenkross i ett grustag...

Punkter på listan prickas av, dokument på väg från statliga verket och nedladdade från juridiska tillhåll, med ljus & lykta sökande efter en plats att förvara min egen hatt...

Dialog och framsteg, gemensam insikt som ska ge framtid för kommande generationer och jag måste nästan nypa mig hårt i skinnet... för att känna att känslan och drömmen till slut... håller på att bli en sanning för min själ och i mitt hjärta...

Resan är långt ifrån slut och avklarad... men toppen på det som sett ut att vara ett oöverstigligt berg är passerad... Nu kan det bara gå framåt !

//Tierra

Foto: Tierra

Full storm...

Stunden är HÄR... nu är det verklighet... med full kraft, ilska & tårar... Ett faktum som till slut nått sin destination... nu kommer resan mot ändstationen... nu återstår "bara" det praktiska... och en hel del tårar till...

Om det nu blir lite tyst ett tag... så både vet och förstår ni säkert varför... DETTA kan mycket... väl bli... verkligen... den första dagen på... resten av mitt liv... även om stormen som nu drar in kommer... för alltid... ändra på mycket...

//Tierra

Foto: Okänd

Runt, runt...

Jag springer runt i en labyrint... en mental labyrint där jag provar olika vägar... försöker öppna olika dörrar... allt med förhoppningen att jag snart ska hitta DEN dörren...

Med kallsvettig panna, orolig sömn där jag kastar mig från sida, till sida.... labyrintens väggar känns närmare... marken under mina nakna fötter hårdare... och fruset kall...

Dörr efter dörr... från mörker till ljus och så tillbaka till mörkret igen... rycker i vartenda dörrhantag, krampaktigt med värkande fingrar... men får inte upp dem...

Jag har befunnit mig i denna oändliga labyrint så länge... från tidernas födelse på bara knän, med napp... uppväxt och irrande genom tonårstidens kraftfulla våndor och frigörelser... vidare mot vuxenlivets mer inrutade och vardagliga gångar...

Det kom med tiden bli så... att de välkända gångarna blev allt mörkare... tills allt ljus försvann... och insiktens styrka växte fram om frihet utanför tjocka väggar av törnesnår...

En dröm om att åter få se ljus... om gröna blad och blommor på snåren och inte bara vassa taggar... om att hitta dörren till något... som även låter själen vakna och ljuset hitta in...

Jag springer ännu runt i labyrinten... men jag vet att jag SKA och kommer att hitta dörren... den finns nog strax runt nästa hörn...

//Tierra

Foto: Okänd

Se mig... hör mig...

"Jag litar på dig
och jag kan ha fel

Jag förstår inte allting själv

Jag måste lösa upp det här

Jag har klätt mig i för mycket hud"

"Se mig, sa jag.. hör mig, sa jag.. känn mig"

"Det måste ut för att hitta in

Jag tror det svajar i min själ

Det måste ut för att hitta in"

"Du som reser mig

Se mig... hör mig... känn mig..."

------------------------

Text: Lars Winnerbäck
Foto: Okänd