Dagarna som går...

Allt närmare... bara den här veckan kvar... och sen kanske den här sysslolösheten avbryts... eller byts mot en annan sort... då årets semester ska inledas... oklart med vad, hur eller var...

Andningshålet stängs... kontakter bryts och världen krymper...

Kanske världen ser annorlunda ut... kanske tar livet nu sin sista vändning här... kanske kommer jag ut på andra sidan... kanske stängs dörrarna och skeppen bränns... för alltid...

Kroppen behöver vilan... själen lika så... men villkoren påfrestar och risken för ras blir än större när andningshålet är långt borta...

Önskar jag visste... vad ödet har i beredskap... vad som väntar... om något alls... tiden flyr bort, den saken är säker... om livet också gör detsamma, det är en annan fråga...

Fram till fredag... så sitter jag här på min kontorsstol... och fortsätter med det jag numera blivit väldigt bra på... att göra ingenting...

Just nu vet jag inte ens om jag kommer skriva något mer...

//Tierra

Foto: Tierra

En sån natt...

Det är en sån natt igen... när sömnlösheten rider min allt svagare kropp och själ... när det svider och värker i själ & hjärta... när orons svarta moln tynger hela mitt jag... och meningen med allt känns så oerhört lång bort...

Hur ofta har jag inte varit precis här... hur ofta har jag inte varit på gränsen att ge upp... INTE bara min resa... nej, allt...

Jag skriver ner alla orden, alla bokstäver jag kan... allt för att tömma ut det som gör så ont... samlar alltför smärtsamma inlägg på en stor hög... och jag skulle aldrig ens våga visa ett enda...

Jag kan inte begära att någon skulle förstå... att någon skulle vilja läsa dessa allra mest mörka av bokstäver... aldrig någonsin vill jag att någon ska känna skuld eller bli ledsen av orden...

Allt som sker är mitt... bara mitt... och jag måste hålla det inom mig... om så än nerskrivet där ingen annan kan se...

Natten är den värsta tiden... då ensamheten inte längre är något positivt... då längtan efter ett riktigt liv är som allra störst... och förmågan att nå dit... som minst...

Jag sitter i mörkret... drömmer mig bort... och hoppas att, om jag vaknar i gryningen... att allt är förändrat... att allt är just så som det borde vara... och att jag får uppleva det...

Ångesten tär på allt... och det är bara JAG... som kan göra något för att förändra det... så är det... och jag upprepar orden gång på gång för mig själv... i den sena nattens mörker...

Snart börjar det ljusna igen... och jag tror jag sitter kvar här... låter ljudet av morgonen nå mina sinnen... låter gryningens första ljus nå mina rödgråtna ögon... då det är ännu en ny dag...

Kanske DEN dagen... låt det vara den dagen...

//Tierra

Solen i ögonen...

"You make me breathless,
Everytime I think of you.
Which is why I'm always breathless.
It's so strong this feeling,
That it overwhelms me,
And I forget to breathe."

"You make me breathless,
For when I behold you,
I've lost all my breath,
And when I hear you sigh content,
I don't need to breathe,
Because all I need is you."

Författare: Okänd

Foto: Tierra

Bostadsbristens spår...

Att det är väldigt svårt att hitta en lägenhet... ett boende... här i Stockholm... det visste jag nog... men nu tycks bostadsbristen ta sig HELT NYA UTTRYCK... och ganska ovanliga ;-)

Jag undrar vad Hyresgästföreningen säger om den sortens hyra ?

//Tierra

Foto: Tierra - och JA, jag tog faktiskt bilden inne i Vasastan...

Sol, syre och näring...

Det blev en lunch idag trots allt... först med en snabb sväng förbi närmaste Burger King... och sedan ut till en närbelägen äng... med matpåsen under armen och kameran på axeln...

Varmt och skönt i solen... jackan åkte av och jag lyckades nästan äta upp allting... men den riktiga matlusten finns inte... så är det tyvärr bara... jag jobbar dock på det...

En stunds avkoppling... syre att andas... ljus & värme... och så en snabb runda med kameran innan det var dags att köra tillbaka till kontoret... där datorn, kaffet och bloggen väntade...

//Tierra

Foto: Tierra

Breath of life...

"Never had a point of view
Cause my mind was always
someone else's mind"

"I never had to tell a lie
Cause I left the choices up to them
Don't know why, but I did"

"Oh, I want life
Life wants me
To breath in it's love"

"Take me, I'm yours
Now I'm comin' up for air
I'm gonna live my time
For the rest of my life
Then I'll be comin' back for more"
-------------------------
"Breath Of Life" - Erasure (1991)

Kryper i kroppen...

Det kliar och kryper i hela kroppen... överallt... jag är så fruktansvärt rastlös... orolig... och vet knappt vart jag ska ta vägen...

Kan inte sitta still längre... måste få luft... syre... och jag kämpar mot bältet... som snörs åt allt hårdare, tätare runt mitt bröst... huvudvärken som kommer krypande... och illamåendet...

Texten på bildskärmen flyter samman... virvlar samman... till en enda stor röra... oläsligt och omöjligt att förstå... vrider på alla tankar, kämpar en orättvis kamp... där svartaste cellerna i hjärnan vinner... trots numerärt underläge...

Sysslolösheten river i såren... och blodet vill tränga fram... sakta fylla vågskålen... där tårarnas salta droppar redan finns...

Någon annan skrev... för inte så länge sedan...

"Och olyckskorparna kraxar. Och kraxar. Och kraxar. Men jag låter dem göra det. Jag väljer att låta mitt hjärta vara öppet och sårbart och oändligt lätt att nå."

Känner orden... bokstävernas mening... varenda ord rör om bland tankarnas förvirrade vandring... och de känns som sanningen...

Men varför bry sig... vägen är redan markerad... jag kan trots mitt nerböjda huvud... följa spåren till vägen slut...

Varför är det då ändå... så oändligt svårt...

//Tierra

Foto: Tierra

Min vanliga "tur"...

Jaha... jag hade väl dock knappast räknat med något annat... tiden för min intervju i morgon blev just inställd... eller... kanske rättare sagt uppskjutet... till NÄSTA onsdag...

Och med min högsta vanliga "tur"... så är väl det uppdraget redan tillsatt då... skulle i alla fall inte förvåna mig det minsta... *suck*

Är det för MYCKET begärt... att det någon enda liten gång... blir så som det var tänkt eller planerat ? Jag bara undrar...

//Tierra

Jo, den här gången "lånade" jag bilden på nätet... så det så !

Faller sakta...

Nattens mörker faller sakta
Utanför fönstret står jag
Regnet blöter mitt hår
och röken från cigarretten
ringlar sig upp mot skyn...

Blöt utanpå, blöt inuti
Lamporna lyser svagt
En katt som går förbi
men ingen ser där jag står
med cigarretten i mun...

Tomhet och tankar
Livets gång i allt
Jag måste tro på ljus
och att det även kan nå
längst in i mitt hjärta...

Nattens mörker faller sakta
Jag står ännu kvar
Men regnet slutar
och det enda som då är kvar
är tårarna på mina kinder...

Jag ska resa mig ur askan
Borsta bort resterna
Lära mig leva på nytt
för alternativet är inget
som någon kan klara...

//Tierra

Alltid där...

En vän för livet
Med pälsen mjuk
En fuktig tunga
Villkorslös närhet
Med viftande svans
Alltid där

Sitt huvud mot mitt
Visar sin glädje
Somnar intill
Gränslös vänskap
Tryggheten nära
Alltid där

//Tierra

Foto: Tierra