En paus... för livet...

Fokus på vägen... den som slingar framåt... smal och hal med stup på bägge sidor... en resa som måste ske på egen hand...

En paus... tid att försöka ta de tyngsta stegen... för överlevnad...

"Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning..."

Sir Winston Churchill - november 1942

Kanske... finns något kvar... när den sista striden är över...

Sköt om er allihop... tills vi möts igen...

//Tierra


Uppdatering 14:24

Tack K... för att du finns där... för att du lyssnar... och nu också ger mig en tillflyktsort... när stormen bryter ut...

Utan slut...

Hösten är här igen...
Sorgen och det svarta
fyller åter mitt bröst

Min egen svaghet...
Värken som bara tillfälligt
kan lindras med piller

Kniven mot strupen...
Virvlande tankar och ord
som aldrig tycks stillas

Vad är livet värt...
Att inte få ge av allt
som vill ut där inne

~ Tierra ~

Liten tröst...

Alla dagarna flyter ihop med nätterna... timmar och sekunder forsar förbi... med små chanser att påverkas...

"Fånga dagen" säger någon... "Friskt vågat, hälften vunnet" säger en annan... "Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp" säger en tredje... men det är ändå bara en klen liten tröst...

Och inget av det där hjälper... när man själv inte förmår att göra det som MÅSTE göras... då hela kroppen skälver av frustration... då när livet redan känns som om det tagit slut...

Jag VILL ta steget... Jag VILL kasta mig ut för stupet... Jag VILL offra allt... för jag vill också LEVA... som andra gör...

Jag skadar mig själv... jag sårar dem som vet... jag förstör för dem som har förtroenden och snart orkar jag inte längre... jag låter den stora explosionen komma okontrollerad och förödande...

Jag är slut... mentalt och fysikt utmattad... förmår inte att hantera något alls... och flyr ut... bort från allt... till någon plats där tårarna kan och får rinna fritt...

Jag borde söka hjälp... inte bara tynga de få som orkar lyssna... inte bara hälla ut allt till allmän beskådan här... men jag har just nu inte kraft nog, inte ens till det... kanske är det bättra att krascha totalt... då finns det absolut ingen återvändo...

Jag vet inte längre... jag ser inte klart... och höstens blöta mörker närmar sig också... som inte gör saken bättre... jag har varit nära förut... och jag känner igen allt...

//Tierra

Idag... en sån dag är...

En sån dag då jag stänger in mig i mitt skal...
En sån dag då min existens inte gör någon glad...
En sån dag då jag sluter mina svullna ögonlock...
En sån dag då jag inte har något att ge...

Bara en sån dag...

~ Tierra ~

Fotot på eremitkräftan har jag lånat på nätet...

Få bokstäver...

Bara en stor tomhet...

Längtan och outhärdlig saknad...

Och orden försvinner...

~ Tierra ~

Snälla TV4...

Är det inte dags att börja sända NYA avsnitt av House snart ?

Visserligen kanske sommaren inte är riktigt slut ännu... men det vore kul att ha NÅGOT att se fram emot på kvällarna...

//Tierra

P.S. Om nu någon undrade över morgonens små reflektioner... så kan jag bara meddela att det bara var den årliga "uppräkningen" som skedde idag... trist, men tyvärr alldeles sant ;-)

Påminnelser om tidens gång...

Något som närmast kan liknas vid höststormar... har dragit fram över hustaket i natt... regnet vräkte ner och hamrade intensivt på både taktegel och plåt... jag låg länge, länge och lyssnade på ljudet i natt... och det kröp i kroppen...

Varje droppen mot plåten.. som klockans och tidens tickande små steg... påminnelser om tidens obönhörliga gång... och efter midnatt blev det än mer påtagligt...

Blöt som en hund blev jag... inte bara hunden som jag vallade på gångvägens blöta yta i morse... där bladen nu slutat knastra under skorna... och i stället liggar blanka och klistrade mot asfalten...

Tunga grå moln... vinden som sliter i grenarna... sakta blir bladen inte längre gröna... sakta försvinner färgen... tiden och hösten gör sig påmind... kanske en förberedelse för kylan...

Fukten... den råa, som fyller varje kubikcentimeter av luften... som ger oönskade effekter... leder som värker, molande värker... svullnar och minskar rörelserna...

Det är bara så... det går bara åt ett håll... och man blir inte yngre heller... snarare mest tvärtom... dagar som dessa, då åtminstone jag helst av allt skulle vilja krypa ner under ett täcke... och stanna där tills solen ev. dyker upp igen...

Jo... dagar som idag... det är då... som påminnelserna om tidens gång duggar tätt... när man helst hade velat... att den stannat till för länge, länge sedan...

//Tierra

Foto: Tierra

Stolthet... MOT fördomar...

Varje sommar, sedan några år tillbaka, fylls Stockholms gator... i början av augusti... av ett sprudlande, sjungande och firande långt karnevalståg... Stockholm Pride... i år dessutom Europride...

Gay- & Queerrörelsen... med alla bögar, flator, bisexuella och transsexuella... samt ett stort antal företag och organisationer... genomför en av Stockholms roligaste parader på stadens gator... från Humlegården och upp till Tantolunden på Söder, där själva Pridefestivalen avhålls...

Jag försöker verkligen respektera alla människors lika värde och det är därför, för mig, inte det minsta konstigt att titta på ett sådant här evenemang... och jag har inga som helst problem med att det finns olika sexuella läggningar... bara de är lagliga...

I lördags var det alltså dags igen... och även om vädrets makter den här gången var allt annat än nådiga... så hittade jag ändå dit med min kamera... och njöt av stämningen...














Som vanligt "plågar" jag er... med alldeles för många bilder och där med inlägg långa som ösregn... men det kanske passar en dag som denna... en måndag då regnet hänger i luften...

//Tierra

Foto: Tierra

"Vingen"

Jag hörde den här underbara texten läsas upp i ett TV-program förra veckan... som handlade om CP-skadade Jesper Odelberg... och den måste jag bara få återge här... och nu...
-----------------------------------------------------------------------

"Vi går alla omkring med en vinge... som vi inte kan flyga med... som blir till en börda för oss... som vi måste smyga med"

"Vi hade nog kunnat flyga... om inte alla självutnämnda vicevärdar, skolmästare... och alla dom praktiska, taktiska, nitiska, kritiska, anemiska, akademiska felfinnarna med pekpinnarna hade sagt:"

"-Du kan väl inte flyga ! Håll dig på marken, din envingade jävel !"

"Och drömmer du ens om att våga med ett enda vingeslag pröva din flygförmåga så tar vi din vinge en dag !"

"Vi går alla omkring med en vinge, en dröm... en längtan, en sång..."

"Tänk om våra vingar finge flyga tillsammans en gång !"

"Om du ser en vinge... flaxa över taken... ska du inte springa hem och bli nervös... du ska bara stanna..."

"Och begrunda saken... och sen tänka:"

"Där är en som sluppit lös !"

----------------------------------------------------------------
Text: "Vingen" Kent Andersson - skådespelare, dramatiker och författare

Och med dessa mycket tänkvärda ord... så ber jag om att få tillönska er alla en riktigt TREVLIG HELG !

//Tierra

Nostalgitripp...

För att sysselsätta mig något... under semestern som gick... har jag påbörjat en ny samling... något för en teknikintresserad fotograf...

Vad är då mer än logiskt... än en samling av "gamla" kameror... av olika märken & modeller... en riktig nostalgitripp på flera sätt... och jag kan ju knappast undanhålla er några exempel:








Visst är det en eller annan kamera som väcker minnen till liv ? Det är nog tur att detta oftast inte är några dyrgripar... utan kan hittas på t.ex. loppisar för allt mellan 10-200 kr per styck...

Detta var bara några av dem jag hittat... jag har väl fått ihop en samling på drygt 20 olika kameror på någon dryg månad... och några till kommer det säkert bli framöver också...

//Tierra

Foto: Tierra