Jag springer runt i en labyrint... en mental labyrint där jag provar olika vägar... försöker öppna olika dörrar... allt med förhoppningen att jag snart ska hitta DEN dörren...
Med kallsvettig panna, orolig sömn där jag kastar mig från sida, till sida.... labyrintens väggar känns närmare... marken under mina nakna fötter hårdare... och fruset kall...
Dörr efter dörr... från mörker till ljus och så tillbaka till mörkret igen... rycker i vartenda dörrhantag, krampaktigt med värkande fingrar... men får inte upp dem...
Jag har befunnit mig i denna oändliga labyrint så länge... från tidernas födelse på bara knän, med napp... uppväxt och irrande genom tonårstidens kraftfulla våndor och frigörelser... vidare mot vuxenlivets mer inrutade och vardagliga gångar...
Det kom med tiden bli så... att de välkända gångarna blev allt mörkare... tills allt ljus försvann... och insiktens styrka växte fram om frihet utanför tjocka väggar av törnesnår...
En dröm om att åter få se ljus... om gröna blad och blommor på snåren och inte bara vassa taggar... om att hitta dörren till något... som även låter själen vakna och ljuset hitta in...
Jag springer ännu runt i labyrinten... men jag vet att jag SKA och kommer att hitta dörren... den finns nog strax runt nästa hörn...
//Tierra
Foto: Okänd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar