Jo... jag är kvar... här... och ännu under ytan... men anstränger mig hårt... för att kravla upp igen... och att åter kunna andas...Jag samlar kraft... jag uppbådar all styrka... för det jag vill... för att nå fram... för att må bra... jag måste... för min EGEN skull...
Jag lovar mig själv... mer kan jag inte göra...
Och jag hoppas att orden återvänder... att även de bokstäver som lyser upp... åter ska få fylla tomrummet som just nu råder...
Att få flyga... människans äldsta dröm... om vingar och kraften att lyfta från den mörka jorden... upp mot ljuset... molnen... den klara blå himlen... och sväva... bekymmersfritt långt där uppe...
//Tierra
Så... en underbar liten bild... som jag hittade ute på nätet...
4 kommentarer:
härligt att se dig här.... fortfarande.
är det så att du måste skriva av dig, så gör det... annars låter du pappret vara tomt.
för oavsett vad du än skriver så är det för att du behöver det.
du verkar ha en svacka igen o det är förståligt.
o med tanke på vad du varit med om nu så...
vill du prata, vet du vart jag finns.
kram på dig
Skönt att höra ifrån dig. Kramar.
Inne och lämnar en styrkekram.
Ha det gott vännen.
Kram//Anna
På nåt vis andas detta inlägg lite hopp, även om orden kanske inte solklart speglar det...men mellan raderna finns det oskrivna som ibland visar på helt annat än det uppenbart skrivna...om man bara vill läsa det också...inte alltid helt lätt... men kompis - jag känner det på mig...
HA EN BRA DAG! vännen Socrate
Skicka en kommentar