I natt jag drömde...

I natt hade jag en kraftfull dröm... så intensiv... så verklig... och den satt kvar i minnet när jag vaknade... i morse... och ännu...

Jag drömde om ett landskap... ett snöfyllt landskap... där allt var så vitt... där snön låg i tjocka lager över ängarna, över trädens grenar och på hustak... överallt... en drömvärld full av den allra finaste och lättaste nysnö... likt de barndomens vintrar som man minns... en tid av glädje och oskuldsfullhet...

Solen strålade... snön var så gnistrande vit och kall... rimfrosten på fönstren... och tre barn som överlyckliga lekte... i den djupa, mjuka snön... rullade stora snöklot... byggde stora snögrottor och gjorde snöänglar på marken...

Jag gick bara runt... mitt i alltihop... sparkade upp snön i luften med mina kängor... njöt av den friska och klara luften... kände hur mina kinder blev röda av kylan... och ändå varm i själen...

Ett inbjudande snöigt och vitt landskap... med solens intensiva ljus som reflekteras upp från marken... tunga snöfyllda granar... djupa drivor längs vägarna... där bilarna kämpar mot halkan... men ändå på något magiskt vis... håller sig fast vid vägbanans frusna yta...

En sjö där isen ligger tjock... några som åker skridskor på en plogad bana... människor på skidor... de stakar sig fram genom snön som virvlar upp runt deras fötter... nerdragna mössor och tjocka, varma vantar... vita moln av deras andedräkt...

ALLT detta minns jag från min dröm... i natt... när jag nu sitter här och ser ut genom mitt fönster... på de kala träden och en nästan grön gräsmatta... inte konstig med sådana drömmar då...

Ha en fin torsdag ! (idag blir det nog pannkaka)

//Tierra

Bilden... ja, den "tvingades" jag ju låna på Nätet... för några egna små bilder på ett vinterlandskap... verkar det inte bli i år... eller...