Jag är nog inne i någon sorts bokstavlig svacka... då ord, meningar och texter inte längre kommer ut... jag "trampar vatten" och idkar konstgjord andning... men når liksom ändå inte enda fram... i min vilja att skriva... fånga ordens mening...Att få skriva... allt som inte kan sägas... att skriva... allt som nästan ingen vet... att skriva... allt det jag kan... och orkar...
Jag samlar tankarna i huvudet... men på papper eller bildskärm... är det stopp... förmår mig inte att formulera allt som jag egentligen vill ha sagt... en mental vinter... där allt frusit fast i mitt inre...
Kanske ska jag inte försöka... inte anstränga mig så hårt... då orden bara blir krystade... för obegripliga... svåra och svarta...
En period av oförmåga... som alltför ofta förr... en tid för bokstavlig vila... ibland bara för ett kort tag... som för att åter hämta andan... insupa kraft och tålmodighetens styrka... i ljusets ord och tankar...
Jag kan nog aldrig... lika lite som att andas... att sluta skriva... dela med mig av bokstävernas magiska möjligheter... men just nu är det tomt... alldeles tomt... på magi och trollkonster...
Tillbaka... jo, nog hittar de väl alla tillbaka... alla dessa versaler och gemener... små substantiv, verb och superlativ... oavsett de bara är i singularis eller pluralis...
Alla är vi brickor... eller pjäser på livets schackbräde... vi följer snällt våra inrutade liv... från vaggan till graven...
Men vad händer om man då... så där bara utan synbar orsak... eller enkel förklaring... stannar upp... ser sig omkring... ifrågasätter och kommer till insikter... upptäcker att det kanske är dags... för nästa drag... nästa steg... en annan väg...
Kan någon enda en förstå... valet av ord... meningarnas betydelse... eller är allt bara en enda stor röra i minnenas arkiv... förvirrade och betydelslösa ord... utan känsla och hänsyn...
Ordet har mycket makt... och kraft... många gånger starkare än ett vapen... de kan träffa både oskyldiga och skyldiga... texter kan ge upphov till alla sorters reaktioner och känslor... och är onekligen ett mäktigt och förunderligt verktyg...
Ändå... är vi ibland så oförsiktiga med dem...
//Tierra
3 kommentarer:
Så sant du skriver om ordens betydelse och makt. Själv är jag oerhört fascinerad av dem och gillar att fästa dem på papper eller på datorskärmen...ibland lite för lätt kanske...borde lära mig ännu mer eftertanke och att skriva mer kortfattat...besitter knappt konsten att skriva kort och kärnfullt utan det blir oftast - PRECIS SOM I DENNA KOMMENTAREN - alldeles för långt! Märkligt va?
(har diskuterat detta ämne med Borthy några gånger)
Ord kan vara svärd och ord kan vara lenaste balsam så det gäller att vakta sin tunga och sina fingrar.
Hoppas att jag nån gång kan gjuta lite balsam över dej och din situation - hälsar vännen Socrate
Det känner du kanske själv att du inte kan just nu. Personligen gillar jag det du skriver oavsett om det ärlångt eller kort.Hoppas du kan släppa datorn inatt så du får igen lite sömbrist. Det är inte kul när hela dagen släpar efter i ett töcken.
Ta hand om dig!
Kramar från Annelie/Rospinglan
Håller med anonym ovan...gillar också allt du skriver=)
Jag minns plötsligt en Alf Henriksson dikt....skrev den i min blogg. Jag får nöja mig med andras skrivna ord... får inte ihop sånt själv....
kram på dig
Skicka en kommentar