Enkel kemi...

Det behövs bara tre små, enkla saker... för att göra upp en eld...

Bränsle, värme och syre...

Men försvinner bara en av dessa delar... så slocknar allt...

Då försvinner värmen... då slocknar ljuset... kvar finns bara den gråsvarta askan... och minnet av den eld som brann...

//Tierra

Bilden även denna gång funnen på... och lånad från Internet...

Tomgång...

Den här arbetsdagen lider mot sitt slut... kroppen går på tomgång, de sista dropparna av energi är på väg att rinna ut...

Jag ska strax packa ihop min bärbara PC... logga ut från nätverket... och som så många gånger tidigare gå de tunga stegen mot bilen...

Men... ikväll ska jag verkligen försöka ge mig själv tid... egen tid... och sätta mig med alla mina bilder... gå igenom dem och välja ut ett antal... till en liten utställning som jag ska ha tillsammans med några av dem som gick naturfotokursen i våras...

Egen tid... något jag gör för MIN egen skull... något som ger mig lite lugn och ro inombords... som gör mig tillfreds... i nuet...

//Tierra


Foto: Tierra

Inte en blund...

Det har varit en natt i sömnlöshetens tecken... inget i kroppen ville komma till ro... allting kröp under skinnet... och minuterna tickade oändligt långsamt fram genom natten...

Alla tankarna snurrar runt... runt, runt i en oändlig spiral...

Det värker i kroppen... mina leder gör sig påminda... och det är som om en stor, hård knytnäve griper tag inne i bröstet... andningen är tung... och hela rummet känns fruktansvärt varmt...

Om och om igen... spiralen snurrar allt fortare...

Mitt i natten sitter jag en stund vid köksbordet... två hårda mackor med smör... stirrar ut i mörkret utanför... hela huset sover... men kroppen kämpar ännu emot...

Det måste gå... det ska gå... varför skulle det inte gå... kom igen nu... det SKA gå... annars... vet jag inte...

//Tierra

Bilden ovan är hämtad från Internet

Skadar väl inte...

Eftersom behovet ju aldrig tidigare funnits... har jag inte så stor erfarenhet av detta... men det kan ju knappast skada... om man åtminstone börjar titta lite... sondera terrängen...

Tidigare har jag alltid passerat ett sådant skyltfönster... utan att ens reflektera över dess innehåll... men nu har ögonen allt oftare börjat granska både bilder, texter, platser... och inte minst priser...

En reflektion som snabbt dyker upp i skallen är då... att det helt klart är fler som befinner sig i förändringens tid... fler som av just dessa skäl... kommit till en punkt i livet...

Men, men... ett steg i taget... bit för bit på livets pussel...

Jag samlar styrkan nu... det är oundvikligt att striden bryter ut... och slagfältet väntar... måste för att överleva... och rustningen är snart klar... blank och förhoppningsvis hållbar...

//Tierra

Foto: Tierra-on-the-mobilephone

Ut med det gamla...

Jag rensar vidare bland allt gammalt... och lördagen tillbringades så återigen på en loppmarknad... allt för att försöka bli av med ännu lite till... av allt man samlat på sig under åren...

Äntligen... börjar man nu kunna se golvet på vinden igen... och att dessa loppisar dessutom ger några kronor i plånboken... är ju heller inte helt fel...

Loppisar kan vara kul på en del andra sätt också... jag älskar att sitta och studera människorna som är där... se deras blickar när de hittar något "värdefullt" som de kanske letat länge efter... något som är "skräp" för mig... men ett riktigt fynd för dem...

Dessutom... har ju själv gjort några små fynd också... och min "lilla" samling av gamla kameror... byggs stadigt på ;-)

Nej, dags att jobba lite kanske... är inne på min fjärde vecka på det här nya uppdraget... och det ser ut som om jag, till slut, kanske har fått något litet ärende att "bita i"...

//Tierra

Fotot ovan har jag "knyckt" på nätet... då jag inte hade min kamera med mig...

Till C...

"I hold the gift deep inside and give it to you
to treasure when you need it most..."

"The meaning will be whatever you want it to be
as long as you want it to be...

"Just don't give up or it will pass you by..."

"Hold on to what you want
and the universe will reward you
with more than you can imagine..."

"I hold the gift..."

-----------------------------------------
Okänd författare

Ovanstående tillägnas en person som gått, och går, igenom mer än än någon annan skulle klara av... För din otroliga inneboende styrka, ditt outtröttliga stöd, din kärlek, värme och fantastiska personlighet, din omtanke och medkänsla... och inte minst din vänskap... Tack !

//Tierra

Platta ord...

Vi existerar i en tredimensionell värld... några kanske t.o.m. skulle säga att det finns fler dimensioner... och vi går genom livet efter bästa förmåga... i en ständig kamp...

Vi samlar erfarenheter redan från födseln... men det är först när det gått några år som vår hjärna äntligen kan börja samla insikter och lärdomar... först när alla orden också kan omvandlas i bokstäver... när saker & ting fått ett ord... ett namn och förklaring...

Vi omger vår vardag med sånt som är viktigt... vänner, familj och prylar... och vi samlar på oss ännu mer av erfarenheter, känslor och sanningar... allt olika och unikt för var och en...

Vi går i skolan, lär oss läsa och skriva... lär oss regler och rutiner... vi lär oss solidaritet, omtanke och kärlek... skrivna och oskrivna lagar... allt för att bli bra männinskor... i denna tredimensionella värld... som kan vara så obeskrivligt svår att leva i...

Vi bygger sakta upp våra liv... alla på olika sätt... med skiftande framgång... och ibland tar livet ougrundliga vägar, som ingen kan veta om i förväg...

Att försöka beskriva våra liv... beskriva känslor, närhet, behov och drömmar... görs ofta både i text och bild... och kanske är det några få som lyckas fånga djupet... som kan ge läsaren det där intrycket... som betyder något något mer...

Den skriva texten kan vara stark... berörande och upprörande... den kan framkalla både glädje och sorg... ge kraft och samtidigt tårar...

Men den kan tyvärr... oavsett formen och platsen där bokstäverna formulerats... aldrig ersätta... den tredimensionella verklighetens sanning... för det är trots allt... bara platta ord...

Och de räcker heller aldrig fram... trots att meningen med dem kan vara nog så god och fyllda av uppriktig känsla... så även dessa...

//Tierra

Retroaktivt...

I natt var det stjärnklart... massor av små och avlägsna ljuspunkter fyllde blickfånget... nästan en känsla av svindel att titta uppåt...

Augustinattens djupa mörker kommer tidigt... omsluter mig när jag i sömnlöshetens spår... tar en extra runda med hunden strax efter midnatt... uppe på den svagt belysta gångvägen...

Universums storhet gör onekligen att man känner sig liten... och ändå njuter jag av stillheten och tysnaden där jag går...

Luften är frisk & klar men tankarna ännu grumliga... jag går sakta, sakta... från den ena lyktstolpen till den andra... som lyser upp marken där jag går...

Jag fryser, den kalla natten skär mot kroppen... men jag måste få känna en stunds frihet från väggarnas begränsande ytor...

Väl inne igen... framför datorn... läser jag ord och bokstäver från förr... en retrospektiv resa genom de senaste åren... så mycket som sagts... formulerats med bokstävernas inneboende kraft...

Känslosamma rader, underbara aforismer... ord som berör... långt in i hjärtats och själens djupaste skrymslen och vrår...

Jeg ser skillnaden... framstegen men också förändrigen... och det är mellan varven obeskrivligt svårt... att idag, denna natt... läsa det som är skrivet...

Det brinner bakom ögonlocken... både av trötthet och av de salta droppars kamp mot ytan...

Mycket har hänt... både för vinnare och alla förlorarna... möten, kontakter och bortappad vänskap... tidens begränsning påverkar allt...

Skrivandet... som har kommit att bli ett gift... liksom läsande och tolkning av texternas rader... bokstav för bokstav... ord mot ord...

Det börjar ljusna ute... och mina trötta, värkande fingrar knäpper till slut av datorn... med huvudet fullt av orden, ekande mot pannan... och med rödgråtna kinder... lägger jag slutligen mitt huvud mot kuddens svala och mjuka tyg...

En kort stunds vila innan dagen åter vaknar...

//Tierra

Något att stå på...

Allt är inte bara statiskt... för jag bygger en grund... och armerar underlaget jag måste stå på... bygger vidare på ett nätverk av stödpunkter... som ger styrkan och stabilitet...

Stödpunkterna är fler nu... belastningen kan spridas... fördelas... och hållbarheten ökar... likaså möjligheterna och hoppet...

Jag bygger också en mur... ett skydd för att stå emot... omtanke och empati är inte alltid bara positivt... alltför ofta har jag låtit det komma före mina egna behov...

En dag står ett nytt hus på grunden... ett nytt och bättre liv... det är i alla fall det jag tror... även om ritningen ännu inte är klar...

Det har kanske tagit tid... att komma hit... men om man nu aldrig tidigare har behövt bygga ett nytt hus... så kan ritningarna vara svåra att tyda... och förstå...

Att veta HUR huset ska se ut är en sak... att nå dit en annan... men nu när grunden finns... kan väggarna börja resas...

Idag har jag dessutom fått en nyckel... till en arbetsbod... där man kan vara om bygget blir för rörigt... medan grunden härdas...

//Tierra

Hjälp som ger självhjälp...

"Jag ska torka hennes tårar
Jag ska kamma hennes hår
Reda ut alla härvor
Försiktigt och så gott det går
Jag ska bada hennes fötter
Jag ska tvätta hennes sår
Sen ska jag lyfta hennes händer och säga
där ser du själv hur högt du når"

"Jag ska lyfta hennes fötter
Dom ska flyttas tills hon går
Den ena efter den andra
tills hon trampat upp ett spår
jag ska gå i hennes skugga
Om hon faller finns jag där
Sen ska jag lyfta hennes händer och säga
där ser du själv hur stark du är"

"Jag ska köpa henne pärlor
det finns pärlor utav glas
Det är sånna jag vill skaffa
Sånna som kan gå i kras
Jag ska säga att det vackra
är så skört, så skört som du
sen ska jag lyfta hennes händer och säga
du ska va rädd om dig själv nu"

"Jag ska lyfta hennes krona
den av törne som hon bär
Jag befirar hennes huvud
från det som tränger, det som tär
Jag ska ge henne en gloria
som lyser upp vart än hon går
sen ska jag lyfta hennes händer och säga
där ser du själv hur högt du når
där ser du själv hur högt du når"

---------------------
"Där ser du själv hur högt du når" - Lisa Ekdahl - 2006

Fotot... det har jag sökt, hittat och därefter lånat från Internet...