Små korn av styrka...
Små, små korn når min själ...
Den svarta nålen mot min hud,
präglar symbolen för visdom, mod
och större uthållighet...
Smärtsamma linjer...
Små, små sår som ska läka...
Det svarta ska fyllas med färg,
livslust, förnyad tillförsikt
och framtidshopp...
Allt starkare röster...
Röster och ord med styrka...
Det svarta ska blekna bort,
ljuset åter nå ända fram
och syret likaså...
Nålen trummar djupt...
Smärtan ger endorfiner...
Ett sätt att känna livet,
allvaret, saknaden
och smaken av hopp...
Allt större korn av styrka...
Större korn som når mitt hjärta...
Sakta men säkert samlas kraft,
bläckets mönster formas
och svaren klarnar...
Kanske dags att se upp...
Försöka se mer av vitt...
Vägen dit kan vara lång,
smärtsam, konfliktfull
men ändå livsnödvändig...
//Tierra
--------------------
"Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag"
Text: Kent
Foto: Yngsta dottern
Foto: Yngsta dottern
2 kommentarer:
Hopp och endorfiner, härligt! Snart kommer du hoppa över ord som "kanske" och "försöka" i sista stycket. Då låter det så här:
Dags att se upp, se mer vitt! Vägen dit är livsnödvändig! Jag andas ljus och styrka här nu! Kram
Åhhhh, va fiiiin!!!! Grattis till tatueringen.
Vilket fint motiv..kommer bli kanon med färg.
Stor kram/anna
Skicka en kommentar