Strax efter lunch kom det äntligen ett litet livstecken... ett kort SMS i telefonen... från ett land långt, långt bort...Några korta rader som meddelade att allt var OK... att resan hade gått bra, att det var ett omvälvande möte med en ny kultur... att det var varmt och soligt... att alla mådde bra...
Även om jag inte ville erkänna... eller visa det i går eftermiddag... min oro och alla mina känslor inför hennes resa... så kändes det nu väldigt bra... ända in i själ och hjärta... att ens barn... kan meddela sig så pass enkelt... från en plats, i princip... på andra sidan av vårt stora jordklot...Jag hoppas verkligen att allt där nere nu ska fungera bra... och att inget oväntat eller olyckligt händer... för ibland kan ju saker & ting tyvärr hända väldigt snabbt...
Jag vill med detta i åtanke... nu sända en alldeles särskild och varm tanke till min bloggvän Socrate... som, tillsammans med sin familj, tyvärr tvingats gå igenom några av de jobbigaste dagarna i sina liv den senaste veckan...
Sköt om er... och ha en lugn & skön kväll !
//Tierra
4 kommentarer:
Tekniken är underbar när det blir såna avstånd. Hur stod man ut förr??? Men det var ju tvunget att fungera. Kramar...
hellu
skönt att veta att allt gått bra =)
verkligen en kul grej för henne att göra!!!
ha en bra fredag i morron o en trevlig helg!!!!
Jag tänker också mycket på vad som hänt Socrates familj. Man är både ledsen och glad. Glad att det verkar bli helt återstälda.
För dig glädjs jag nu bara att din stora duktiga tjej får uppleva denna resa! Tänk vad hon kommer att växa i och med denna upplevlese! Hon kommer känna att ingenting är omöjligt och hon kommer få ett bra självförtroende! Få mersmak på livet och resandet! Kram
Ja, eftersom man omnämnts "an masse" här hos dej min vän Tierra, får man väl antyda en ödmjuk och mycket tacksam glädje över alla vänner man har - här på bloggen mestadels såna man aldrig mött face-to-face - men OJ, vilka vänner ändå...
Våra barn då...min son liggandes på sjukhus efter sitt 19-åriga livs värsta vecka (han fyllde 19 på sjukhus i måndags) men TACK-o-LOV blir han friskare och friskare dag för dag.
Din dotter som är på resa långt borta i fjärran land.
De är i situationer som dessa inte så STORA i våra ögon...ur förälderns synvinkel är man alltid på vissa sätt "lillan/lillen".
Men precis som Borthy så vist skriver ovan, växer de i sina respektive nuvarande situationer, om än med totalt olika perspektiv.
Din dotter av att möta en helt främmande kultur, med allt vad det innebär - min son av att ta sig genom ett svårt kroppsligt och mentalt trauma (inte så angenämt alls, dock utan tvekan "lärorikt")
Nåväl Tierra, min GODE bloggvän,
låt oss aldrig sluta att ha omsorg om - och ibland oroa oss för - våra barn, för när vi slutar med det, slutar vi bry oss.
¨
HA EN FIN HELG
önskar vännen Socrate
Skicka en kommentar