Behov av ljus...

Jag var ute på min allra sista fotoutflykt i lördags... och det var ju meningen att vi skulle försöka hitta motiv som alla handlade om ljuset... om hur det påverkar de bilder och motiv vi försöker fånga genom kamerans lins...

Tyvärr blev lördagen en riktigt grå och trist eftermiddag... men mina tankar kring behovet av ljus blev ändå mycket starka... när jag kröp omkring på marken... bland alla bruna löv, de små blåsipporna och en eller annan vitsippa...

Jag var nog inne i en helt annan tankevärd, en annan plats denna dag... och bilderna som jag granskade lite senare på kvällen... var inte alls vad jag hade hoppats på... okoncentrerade helt klart...

Att dra några paralleller med mitt eget behov av ljus... kanske är lite långsökt... men för mig rymmer ordet ljus så mycket just nu...

Ljuset behövs för att kunna leva... för att leva i skuggan går ju inte i längden... ljus är för mig både glädje, värme och vänskap... och det är en grundsten för att kunna växa som person och människa...

Ibland... oftast kanske bara en gång i livet... möter man någon som ger en sådan vänskap... en sådan värme... ett sådant ljus... och då kan man se saker man aldrig trodde fanns... som en helt ny och starkare tilltro till livet...

En stark och djup vänskap växer fram... som stöttar upp och ger en kraft... och detta trots att personen ifråga... själv gått igenom MER än någon levande själ någonsin ska behöva göra...

Jag har med flit... och med respekt för vederbörande... inte skrivit om detta förut... men nu vill jag ändå få visa att just denna djupa vänskap är oerhört betydelsefull för mig... och definitivt ett ljus i mitt mörker...

Tyvärr skriver denna person inte längre själv... och det finns flera skäl till detta... men jag vet att hon... på olika sätt har fått luft under sina vingar och oavsett vad som händer... så kommer vår vänskap ge stöd åt vardera håll... och lysa upp vägen...

Detta var nog det mest personliga jag någonsin sagt eller skrivit här i min blogg... och kanske är det ännu ett steg på min stig...

Jag tror också... att det kanske finns en eller annan som sätter sitt kaffe i fel strupe när de läser detta... men jag hoppas och tror att även ni som läser här... kan respektera mina ord och texter för vad de är... d.v.s. mina egna och högst personliga små funderingar om livet... i synnerhet mitt eget...

Vad ovanstående rader får, av att skrivas, för konsekvenser... ja, det återstår väl att se... jag vet bara, att jag fortsätter på min egen lilla resa... och att vänner då kan ge kraft att orka fortsätta...

//Tierra

Foto: Tierra