Packad...

Valborgsmässoafton... och jag är packad... packad, klar och redo... alltid redo... ska bara sälja lite lotter ikväll, men i morgon torsdag, drar jag... ut i skogen... till naturen...

Sätter stort hopp till att vädret inte blir alltför dåligt... men, har givetvis finns även regnkläderna nerpackade ryggsäcken... som sagt, alltid redo...

Jag ser fram emot de här dagarna... de kommer förhoppningsvis ge själen lite lugn och ro... en chans att "vädra ut" mycket av det som ger smärtan i kropp & själ... en chans att se den smala vägen som leder framåt...

Enda orosmolnet just nu... är att min kropp inte riktig är som den kanske borde vara, värken i mina leder tillbaka igen... och jag har ännu inte återhämtat något av den kroppsvikt jag tappat, snarare tvärtom... men, men... jag jobbar på det...

Sköt om er och ha en bra helg !

//Tierra

En kort sekund...

En kort sekund
Ett ögonblick i sänder
En ängel rör min hud
Värmen sprider sig

En kort sekund
Ett ögonblick i sänder
Tiden stannar till
Tillit och hopp

En kort sekund
Ett ögonblick i sänder
Borta lika snabbt igen
Saknaden river i själen

En kort sekund
Ett ögonblick i sänder

//Tierra

Onårbar...

Om några dagar försvinner jag ett litet tag... långt bort ifrån allt som ens liknar en dator... ut i skogen... med ryggsäcken på ryggen och spritköket nerpackat... och kommer sova med bara himmlens stjärnor ovanför mitt bara huvud...

Jag ska njuta av varje sekund... för det är någonstans därute... jag kan känna vinden i mitt hår... höra alla små ljud... se allt som man annars så lätt missar...

Men jag kommer också känna längtan... saknadens kalla kårar... och jag får nog krypa ner i min sovsäck om natten... och drömma mig bort... till andra tider, andra platser...

En vandring... inte bara på ledens rödmarkerade linjer... en vandring även på livets stig... som slingrar sig fram över bergen, ängar och genom skogar... ibland uppåt... ofta neråt... men någonstans där framme hoppas jag nå målet...

//Tierra

Foto: Tierra

När mörkret härskar...

När ensamheten är som störst
När mörkret härskar totalt
och inget längre känns möjligt

När hoppet drunknar i tårar
När ångesten river i såren
och tilltron kanske är slut

Hur ska man då bevisa allt
Hur ska man någonsin tro
och vem kan bära saknaden
vem kan bära smärtan

När orden inte når fram
När kroppen är för svag
och man tvivlar på sig själv

När livets väg är för hård
När tiden tycks ta slut
och hoppets låga flämtar

Då när mörkret härskar
Inför sista stridens kamp
I sömnlöshetens spår
med tårar i hjärtat

//Tierra

Inga kommentarer...

Ååå... så en liten till...

Mer och fler finns här !

För övrigt kan jag meddela att äldsta dottern återvänt från Afrika igen... med "bara" 1.260 bilder på minneskortet... och just det något pinsamma faktumet... att jag inte kunde hålla mig härifrån... förtjänar inte heller några kommentarer...

Ha en trevlig helg, önskar Tierra

Vår- och livstecken...

Då orden ännu saknas... får bilderna tala...






Foto: Tierra

Slutgiltigt farväl...

Drygt 2 år blev det här på Blogspot... nära 1.100 inlägg... men nu är det nog dags för mig... att ta ett SLUTGILTIGT FARVÄL...

Jag vet att jag både sagt och skrivit det förr... men de allra senaste dagarna har det blivit allt mer klart för mig själv... jag varken kan eller vill skriva mer i nuläget...

Jag har under de här senaste 2 åren... mött så mycket OMTANKE OCH VÄRME... OCH UNDERBARA MÄNNISKOR... och det gör därför fruktansvärt ont... att nu sitta här och försöka skriva dessa absolut sista raderna... tårarna rinner ner för mina kinder och jag vet inte vad jag ska ta mig för sen...

Jag har inte längre orken, kraften eller orden att skriva... och även om det finns massor jag skulle kunna skriva... så är nog inte tiden mogen för det ännu... kanske kommer en dag... då jag kan öppna dörren igen... visa HELA VÄLRLDEN... vad som fanns där inne...

Jag kan aldrig i ord uttrycka hur mycket NI ALLA betytt... och det är med en enorm sorg i hjärtat... och i min själ... som jag nu lämnar bloggen och er...

Även om jag nu lämnar er... kanske också med en massa outrätade frågetecken... så vill jag be er att se uppåt och framåt... kanske kan ni nå era drömmars mål... och jag kommer ha er alla... länge... så länge... varmt i mina tankar... under RESTEN AV MITT LIV...

Med mina allra varmaste hälsningar, Tierra

Behov av ljus...

Jag var ute på min allra sista fotoutflykt i lördags... och det var ju meningen att vi skulle försöka hitta motiv som alla handlade om ljuset... om hur det påverkar de bilder och motiv vi försöker fånga genom kamerans lins...

Tyvärr blev lördagen en riktigt grå och trist eftermiddag... men mina tankar kring behovet av ljus blev ändå mycket starka... när jag kröp omkring på marken... bland alla bruna löv, de små blåsipporna och en eller annan vitsippa...

Jag var nog inne i en helt annan tankevärd, en annan plats denna dag... och bilderna som jag granskade lite senare på kvällen... var inte alls vad jag hade hoppats på... okoncentrerade helt klart...

Att dra några paralleller med mitt eget behov av ljus... kanske är lite långsökt... men för mig rymmer ordet ljus så mycket just nu...

Ljuset behövs för att kunna leva... för att leva i skuggan går ju inte i längden... ljus är för mig både glädje, värme och vänskap... och det är en grundsten för att kunna växa som person och människa...

Ibland... oftast kanske bara en gång i livet... möter man någon som ger en sådan vänskap... en sådan värme... ett sådant ljus... och då kan man se saker man aldrig trodde fanns... som en helt ny och starkare tilltro till livet...

En stark och djup vänskap växer fram... som stöttar upp och ger en kraft... och detta trots att personen ifråga... själv gått igenom MER än någon levande själ någonsin ska behöva göra...

Jag har med flit... och med respekt för vederbörande... inte skrivit om detta förut... men nu vill jag ändå få visa att just denna djupa vänskap är oerhört betydelsefull för mig... och definitivt ett ljus i mitt mörker...

Tyvärr skriver denna person inte längre själv... och det finns flera skäl till detta... men jag vet att hon... på olika sätt har fått luft under sina vingar och oavsett vad som händer... så kommer vår vänskap ge stöd åt vardera håll... och lysa upp vägen...

Detta var nog det mest personliga jag någonsin sagt eller skrivit här i min blogg... och kanske är det ännu ett steg på min stig...

Jag tror också... att det kanske finns en eller annan som sätter sitt kaffe i fel strupe när de läser detta... men jag hoppas och tror att även ni som läser här... kan respektera mina ord och texter för vad de är... d.v.s. mina egna och högst personliga små funderingar om livet... i synnerhet mitt eget...

Vad ovanstående rader får, av att skrivas, för konsekvenser... ja, det återstår väl att se... jag vet bara, att jag fortsätter på min egen lilla resa... och att vänner då kan ge kraft att orka fortsätta...

//Tierra

Foto: Tierra

Rättvisemärkt... NOT!

Livet är f-n inte rättvis... livet är obarmhärtigt och orättvist... nästan alltid... det gör fruktansvärt ont att leva, ingen kan någonsin få mig att tro på att livet är lätt... någon som helst enda gång...

En del människor får stå ut och leva med värk i hela sitt liv... andra kan göra nästan vad som helst utan att känna det minsta av fysisk eller psykisk smärta... en del kan inte äta mat som alla andra utan ångest... och massor av människor får inte mat för dagen trots att de inget hellre vill än att äta... några får 2,3 eller 4 barn... och andra kämpar åratal med att få ett enda barn... som kan ge deras liv en mening och innehåll...

NEJ, kom aldrig och säg att livet är rättvist... det finns alldeles för många som måste kämpa FÖR MYCKET... för att överleva... ens den dagliga kampen... och jag vill därför tillägna alla dem dessa rader... alldeles särskilt vissa som jag känner och bryr mig om...

Antagligen har jag alldeles för lite att göra... som ens orkar tänka dessa tankar... men jag har varit ute några timmar... behövde komma UT en stund... och bland alla de röriga och komplicerade funderingarna... dök även dessa upp... åtföljda av salta och våta kinder... för att det är lite FÖR MYCKET nu...

Livet går fort... för fort... och när det snurrar som snabbast... så orkar själen inte alltid att hänga med... då blir svängningarna för stora... och då kommer mycket upp till ytan...

Jag vill vara optimistisk... jag vill vara glad och lycklig... jag vill känna närhet och värme... jag vill visa mitt riktiga jag... jag vill så otroligt mycket... men mest hela tiden... lägger livets orättvisor krokben för mig... och många, många andra...

Jag är tacksam för att jag har min blogg många gånger... för även om den ibland mest liknar en riktigt stor avfallshög... så ger den mig möjligheter att skriva, berätta och kanske beröra... att den sedan dessutom gett mig en massa goa vänner... gör ju knappast saken sämre...

Nu stänger vi nog "biktstolen" för denna gång... mina tankar & funderingar har sina mål och orsaker... och jag ska nu ta med mig dem ut i solen en stund... och skänka en extra tanke till alla dem som nu går igenom livsavgörande moment i sitt liv... liksom jag...

Ha en fortsatt bra dag och en skön helg !

//Tierra

Foto: Tierra-on-the-mobilephone

Inget att läsa...

Fredagsmorgon... och jag satte mig ner för att skriva något... men det går bara inte... mina fingrar är som fastfrusna i tangentbordet... stela, kalla...

Hörde på radion i morse om några i USA (var annars)... som bloggat ihjäl sig... skrivit för mycket, för ofta... och dött på kuppen...

Känns som om risken för detta är ganska liten just nu... i alla fall för min egen del... för jag skriver inte mer nu...

//Tierra

Foto: Tierra

Det kom ett SMS...

Strax efter lunch kom det äntligen ett litet livstecken... ett kort SMS i telefonen... från ett land långt, långt bort...

Några korta rader som meddelade att allt var OK... att resan hade gått bra, att det var ett omvälvande möte med en ny kultur... att det var varmt och soligt... att alla mådde bra...

Även om jag inte ville erkänna... eller visa det i går eftermiddag... min oro och alla mina känslor inför hennes resa... så kändes det nu väldigt bra... ända in i själ och hjärta... att ens barn... kan meddela sig så pass enkelt... från en plats, i princip... på andra sidan av vårt stora jordklot...

Jag hoppas verkligen att allt där nere nu ska fungera bra... och att inget oväntat eller olyckligt händer... för ibland kan ju saker & ting tyvärr hända väldigt snabbt...

Jag vill med detta i åtanke... nu sända en alldeles särskild och varm tanke till min bloggvän Socrate... som, tillsammans med sin familj, tyvärr tvingats gå igenom några av de jobbigaste dagarna i sina liv den senaste veckan...

Sköt om er... och ha en lugn & skön kväll !

//Tierra

Till fjärran land...

Så har då äldsta dottern nu lämnat landet... och tillsammas med ett gäng skolkamrater plus två lärare... rest ner till betydligt varmare breddgrader... till södra delen av Afrika...

Skjutsade ut henne till Arlanda i går eftermiddag... och det var gäng fyllt av resfeber... som till slut checkat in allt bagage och därmed kunde passera vidare in genom säkerhetskontrollen...

Om allt fungerat som tänkt... bör de nu på morgonen ha anlänt till sin slutdestination... men helt säker är jag inte... eftersom jag ännu inte hört eller sett något livstecken från henne... snöoväder i London kan ha försenat dem... men det har säkert gått bra...

Misstänker att hon (och de andra) har lite annat att tänka på... än att höra av sig till sina "oroliga" föräldrar... just nu ;-)

Om drygt 2 veckor är de tillbaka igen på svensk mark... och det ska verkligen bli spännande att höra om deras upplevelser... och se alla bilder... för självklart såg jag till att hon fick med sig en riktigt bra kamera... och flera minneskort...

Nu måste jag jobba... har fått några förslag på nya uppdrag... och de skall nu analyseras och värderas...

//Tierra

Foto: Tierra

Varför är det så här ?

I förrgår...


Och i dag...

*suckar mycket tungt*

Foto: Tierra

Urblåst och trött...

Pengarna växlade, lunchen avklarad... och helt plötsligt tog liksom luften slut... jag tappade orken... och känslorna är återigen svarta som natten... med ångest som kryper tätt intill...

Jag begriper det inte... att det ska vara så här... jag är bara så in i h-vete trött på att må så här... jag drar ner mig själv i djupet... tankarna snurrar bara runt, runt... runt...

På många sätt ett vrak... av allt jag varit och allt jag vill vara... en person som får ge minst lika mycket som att ta emot...

De ljusa stunderna har blivit alltför få... och min längtan upp till ytan... och ljuset är starkare än på mycket länge... saknaden sliter och river i mitt inre... värker...

Egoistiska ord... vassa bokstäver som skär fram spår av texter på bildskärmens yta... och någonstans där inne kämpar själen för att nå ut... till något nytt... ett annat liv...

Stänger av mina sinnen för en stund... stänger in allt i mig själv... som ett skyddande skal som inget kan tränga igenom... för det är lite för mycket nu som påverkar tingens tillstånd och känslorna...

//Tierra

Foto: Tierra

Money, money, money...

Vardagen gör sig påmind, saker och ting måste fixas... och för en stund måste allt bara få rulla på som vanligt...

I går morse åkte yngsta dottern på lägerskola i en vecka... och i morgon onsdag... så är det dags för äldsta att bege sig av på en betydligt mycket längre resa... till Afrika... och jag är fortfarande inte alls avundsjuk ;-)

Denna utlandsresa... gör att jag idag måste försöka hjälpa henne att växla pengar... valutan i det landet de ska åka till finns inte att få tag på... så det blir till att försöka hitta lite amerikanska dollar...

Tydligen ska det inte heller vara helt lätt just nu... folk har enligt uppgift passat på att köpa "billiga" dollar just nu... i någon sorts förhoppning att den sedan ska stiga igen... och att de därmed kan tjäna en slant... jo, hoppas kan de ju...

Nu ska jag i alla fall börja min dag med en stor kopp kaffe... måste erkänna att kaffemaskinen här på kontoret brygger ett riktigt gott kaffe... och det tillhör väl inte vanligheterna...

Ha en bra dag så länge !

//Tierra

Inrutat liv...

Gungar
Obönhörligt
Ett inrutat liv
Satt i svängning

Tankarna svänger
Från sida till sida
Nästan sjösjuk
Illamående

Orkar, orkar inte
Klarar, klarar inte
Rädd och osäker

Vill också leva
Känna och ge
Måste klara av

Och det GÖR jag...

//Tierra

Foto: Tierra-on-the-mobilephone

Efterdyningar...

Maktlösheten rullade skoningslöst in under kvällen... en känsla av okänslighetens hopplösa kamp... förklaringar som inte når fram... och en känsla av kyla och av att såra... skuld till allt...

Sömnlöshet i mörkret... och våta örngott i morgontimmen... det är så obegripligt svårt... att hitta balansen mellan förnuftet och känslan... hela havet stormar och inget tycks längre spela någon roll...

Skurken i paradiset... sår som bränner mot insidan av mina ögonlocken... och ändå vill man inget hellre än att bara blunda...

Stapplande steg mot dagen... resan måste fortsätta... låta vardagen hanteras... även om allt annat känns betydelselöst... tungt i själen och svag i kroppen...

Och det gör ONT... verkligen ont... inte bara i mig...

//Tierra

Foto: Tierra

Tankar om dagen...

Delvis omtumlande... delvis väldigt känslosamt... omgiven av tankar och funderingar... insikter och konsekvenser... som landar inom min kropp... nödvändiga ord med stödet i närheten... och ännu ett litet stapplande steg...

Känner mig trött och utmattad... all kraft har för en stund förbrukats för att nå lite längre... och jag tittar med mina bruna, våta ögon upp mot ljuset... som börjar hitta fram genom molnen...

Ett viktigt möte... ett samtal... som kommer följas av fler...

Efter lunchtimmen... ett annat möte, en annan typ av samtal... lite "roligare"... och med ett konkret resultat... det årliga lönesamtalet med min chef...

Inte några revolutionerande saker... en liten löneökning... som dock kändes OK även för mig... ganska bra att få någonting... denna gång plus 1.000 kr i månaden...

Jag klagar inte... jag vet att jag har ganska så bra betalt... och jag tycker att det finns många ANDRA... som också borde ha minst lika mycket eller mer... som t.ex. alla inom vård, skola och omsorg...

Att arbeta med MÄNNISKOR borde löna sig mycket mer...

Detta säger jag inte minst eftersom jag själv har en bakgrund inom vården... även om det nu börjar bli ganska länge sedan jag var inom det yrket... slutade 1988...

//Tierra

Foto: Tierra - som inte riktigt vet varför den just här bilden hamnar i detta inlägg... men den är väl fin...

Ny morgonrutin...

Jag kom på att det nog var ganska trevlig... att starta dagen med kaffe och en nybakad bulle... på en bensinmack... så nu sitter jag här igen... och skriver några rader... TACK för det 3... tack att det finns trådlöst bredband :-)

Jag har väl kanske... egentligen... inte så mycket att skriva om just nu... men ännu ett litet steg kommer tas idag... mer om detta lite senare... kanske...

Ett par uppslag på nya uppdrag för mig... dök också upp i går under eftermiddagen... och för första gången på över 6-7 år måste jag nu försöka uppdatera min CV... med lite tur så kanske mitt besök på kontoret här i Kista inte blir så långvarigt...

Lite kall morgon... speciellt här i bilen, hann inte bli så varm innan jag kom fram till macken... men kaffet värmer i alla fall upp kroppen lite grann och jag passar på att samla tankarna inför dagen...

Har (som vanligt) lite dåligt samvete för att jag varit så dålig att kommentera hos er andra på ett tag nu igen... men, jag försöker åtminstone hinna runt och läsa lite varje dag...

Nu är det dags att fälla ihop laptopen och bege sig mot jobbet... jag lär titta in lite senare... och se hur det är med er...

Ha en trevlig och lugn torsdag !

//Tierra

Foto: Tierra On-the-mobilephone

Rastlös...

Sitter här på min stol och skruvar på mig... känner mig rastlös... och kan inte riktigt bestämma mig för vad jag ska göra nu... har gjort allt jag kan här på kontoret för idag känns det som...

Asch... varför ska jag ha dåligt samvete... jag har ju trots allt inte suttit inne på över två år... så ett lite lugnare tempo och en friare arbetsdag kan jag väl kanske få vara värd...

Solen har tittat fram här sedan lunch... och jag har varit ute och gått en sväng runt kvarteret nyss... nu ska jag bara avsluta dessa rader och sedan är det nog snart dags... för ett litet utvecklingssamtal i skolan... för näst äldsta dottern...

Tror inte jag åker tillbaka hit mer idag... ska nog passa på att njuta lite till av solen... innan det är dags att bege sig hemåt...

Ha en fin eftermiddag och en trevlig kväll !

//Tierra

Foto: Tierra

Från en bensinmack...

Grått och trist väder... ett lätt regn som faller ner här över Stockholm idag... och på vägen till mitt jobb... har jag nu stannat till vid en bensinmack... dricker en stor kopp kaffe och äter en nybakad varm kanelbulle...

Jag gör mig ingen större brådska... dropparna trummar mot biltaket... och jag har plockat fram datorn... och skriver några rader här i bloggen... strax intill susar bilarna förbi på E18... fyllda av andra människor som, liksom jag, är på väg att börja dagen...

Sakernas tillstånd är i rörelse... steg tas... skrämmande steg men samtidigt nödvändiga... då tankarna, dagar som dessa, är minst lika grå... då droppar formas inte bara bland molnens tjocka slöjor...

---------------
"Jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i
Jag hör ett hjärta som slår
Inatt har jag bett för stunden dimman drar förbi
för en välkommen vår"

Lars Winnerbäck - "Jag har väntat på ett regn"
---------------

CD-skivan i bilstereon snurrar vidare... toner och texter träffar både trummhinna och rätt... jag vrider upp volymen ännu ett snäpp...

Det är dags att fortsätta färden... kaffet slut och jag slänger den tomma och innehållslösa muggen i en blå papperskorg... loggar ur datorn... och fortsätter min resa...

//Tierra

Foto: Tierra-on-the-mobilephone

Miljöombyte...

Sådär... då har jag alltså bytt plats... och just nu befinner jag mig på ett kontor i Kista... jag sitter här vid ett litet skrivbord hos min ordinarie arbetsgivare... och har precis fått igång datorn och lyckats logga in i de olika systemen...

Känns allt lite konstigt... har inte varit här på över 2 år... och det är nästan känslan av att vara nyanställd... som första dagen på jobbet...

Det är så inte många ansikten jag känner igen... men som tur var hittade jag en arbetsplats... d.v.s. ett helt tomt skrivbord och en kontorsstol... nära ett par av dem jag känner sedan förut...

Jag tror nog att jag ska ta det ganska lugnt idag... det finns mycket jag behöver sätta mig in i och det är säkert en hel del småsaker som ska fixas... som parkeringstillstånd, larmkoder, tidrapporter m.m...

Hinner inte skriva så värst mycket mer just nu... men jag lovar att återkomma så snart det finns ett lämpligt tillfälle...

Sköt om er och ha en trevlig tisdag !

//Tierra

Foto: Tierra