2006-11-22

Trampar vatten...

Känns som om allting står still just nu... jag trampar vatten... står och stampar på samma fläck... kommer ingenstans...

Dagarna går... men jag kommer liksom inte framåt... inspirationen tryter, vilket syns tydligt... inte minst här... texter & ord kommer inte alls lika lätt... ibland känns det väldigt krystat... och ändå är behovet så starkt... så tydligt...

Jag både vill och måste skriva... men samtidigt vill jag ju det ska vara något som är värt att läsa... i ärlighetens namn dessutom inte bara för mig själv...

Vill ge även er något... kanske en tanke... möjligen en känsla... något som ger er samma nöje att läsa... som det ger mig att läsa, tolka och förstå andras texter, ord och tankar...

Kanske borde man ibland tänka efter först... och skriva sen... men då försvinner ju samtidigt allt det spontana, allt det som dyker upp i skallen när man slår sig ner för att skriva så här... fritt ur hjärnan... helt utan egentlig tanke... bara låta det som finns där inne flöda ut i textrader... i ord med många betydelser...

Ja, tål att tänka på... man ska kanske inte analysera för mycket... då känns kravet bara ännu större... att prestera något...


Ha en bra dag !

4 kommentarer:

Anonym sa...

Låt tankarna bli ord..
Få ingen prestations ångest för vår skull.
Vi är här för att vi tycker om dig och tycker om att läsa det du skriver.
Fortsätt vara den Tierra du är
Det är DEN Tierra som gör att så många av oss hittar hit..
Upp med hakan om än bara ngn cm..
Stor kram
C

Anonym sa...

Hej Tierra!

Först & främst, tusen tack för dina vackra ord i min Gästbok! Det är värdefullt att, även när inte ljuset förmår sträcka sig ända fram... bli sedd, bekäftad.

Alla har vi någonstans ett behov av bekräftelse och det finns ingenting fult i att erkänna det. För... hur än det är, vi är alla varandra närmare än vi tror, liksom besläktade i mänsklighet och medmänsklighet.

Det handlar nog bara om att vi måste våga tro på att alla "möten" är magiska och att vi alltid har ett budskap till varandra, om vi bara är lyhörda, mottagliga för det.

Det leder mig oavkortat till dina eftertänksamma ord här idag...

Det finns hos var och en av oss en rädsla, en ängslan över att "trampa vatten" just för att man tror att omvärlden ska överge en... där man befinner sig, i ett nästan "utelämnat" tillstånd. Så är det INTE!

Tvärtom... Du, ta dig tid, att begrunda dina tänkta tankar, landa i din tystnad och invänta dina ord, för de kommer. Allt måste få ha sin tid. Allt måste få mogna i sin takt, även om det är påfrestande att plöjas av tiden och, inte minst, förtvivlan över att inte nå ut!

Det ska inte vara något krav att skriva... Det ska vara en inspirerande glädje och även, ett uttryck för det som döljer allra djupast.

Ta dig tid... Jag har tid... Tvivlar inte på att mina medresenärer saknar tålamod heller, i synnerhet inte i ett härligt " väntrum" som det här!

Var rädd om dig!

Kram från en av dina "passagerare" på Nummer 2!

Camilla

Anonym sa...

Håller med de andra.
Vi kommer ju hit för att du är jujust våran Tierra...han som är våran vän. Och vänner har alltid nånting intressant att säga/skriva. Jag kommer inte in till dig för att jag känner mig tvingad ...utan attjag tycker det är intressant det du skriver. Har alltid nåt bra att säga =)

Kram på dig min underbara vän ...du stöttar mig och då ska jag stötta dig tillbaka.
- veronica

Anonym sa...

Kramen från

(¯`v´¯)
`•.¸.•´
¸.•´¸.•´¨) ¸.•*¨)
(¸.•´ (¸.•´ .•´¸¸.•´Nicki