Står ute i solskenet... långt från gårdagens snöfall och kaos... luften är kylig när jag andas in röken från ciggaretten... man ser en skugga på husfasaden... följer väggens kontur...En skugga av mig själv... av alla mina tankar... mitt liv... allt som någonsin hänt, men inte det som kommer hända... en tillfällig avbild som bara lever på dagarna... som försvinner på natten...
Och ändå syns den i solljus... i skenet av den närmaste stjärnan i vårt universum... skuggan lutar sig bort... bort från den fysiska kroppen... och tycks liksom sträva bortåt... till något okänt mål...
Solen värmer mitt ansikte... skuggan bakom min rygg tiger tyst... ingenting att säga... inget att höra... bara att vara...
Drar ett sista bloss... öppnar dörren, kliver in.... och lämnar skuggan kvar... där ute i solen... utan ägare och utan att ses...
Foto: Tierra-on-the-mobilephone
1 kommentar:
Jaså! Det är så du ser ut? *S* ;-)
Skicka en kommentar